femtonde maj tvåtusenåtta.
Nu vill tydligen våra ansvarslösa samhällsansvariga lägga ned jägarregementet i arvidsjaur i den nedrustning som kommer att resultera endera i ett NATO-medlemskap, eller i en händelse som får artonhundraåtta års riksdelning att framstå som en seger.
Oavsett hur hotbilden just idag ser ut så kan vi inte kosta på oss lyxen att inte ha ett starkt försvar. 1808 hade vi ett svagt försvar i östra rikshalvan, då förlorade vi sagda rikshalva.
1939 hade vi ett svagt försvar, därför blev vi tvugna att acceptera permittenttransporterna och transporten av division engelbrecht genom landet.
Idag har vi i princip inget försvar, vad blir vårat nästa militära eller moraliska nederlag?
1975 var försvarsbudgeten 3,1% av BNP, idag har vi ingen försvarsbudget, men budgeten för våra expeditionsstyrkor i EUs och NATOs tjänst är 1,5% av BNP. Vårt officiella bistånd till länder som kina och Ryssland med flera liknande fattiga kämpande demokratier uppgår till mer än 1,0% av BNP, vårat bidrag till motorvägar i Spanien genom EU uppgår efter återbetalningar från EU till ca tolv miljarder kr årligen. Vi skänker alltås lika mycket pengar elller mer till andra länders krigsmakt (en av Hitlers största krigsinvesteringar var Autobahn, en av USAs största militärinvesteringar under nittonhundratalet är deras interstate highway system för effektiva truppförflyttningar) som vi lägger på expeditionsstyrkor i gamla kolonialmakters tjänst (England, frankrike, Belgien, Holland, Spanien, alla är de gamla kolonialmakter och det är i och kring deras gamla kolonier som våra pojkar strider och dör).
Det är hög tid att återerövra vår alliansfrihet, återta förmågan att försvara vårt territorium och i linje med så mycket av dagens politik runt om i världen återkräva de territorium som ryssen stal från oss 1808, eller i alla fall de delar av det terittoriet som de fortfarande förfogar över. Jag kan acceptera att vi betalar en rimlig slant för de investeringar i infrastruktur de har gjort under sin ockupation.
Oavsett hur hotbilden just idag ser ut så kan vi inte kosta på oss lyxen att inte ha ett starkt försvar. 1808 hade vi ett svagt försvar i östra rikshalvan, då förlorade vi sagda rikshalva.
1939 hade vi ett svagt försvar, därför blev vi tvugna att acceptera permittenttransporterna och transporten av division engelbrecht genom landet.
Idag har vi i princip inget försvar, vad blir vårat nästa militära eller moraliska nederlag?
1975 var försvarsbudgeten 3,1% av BNP, idag har vi ingen försvarsbudget, men budgeten för våra expeditionsstyrkor i EUs och NATOs tjänst är 1,5% av BNP. Vårt officiella bistånd till länder som kina och Ryssland med flera liknande fattiga kämpande demokratier uppgår till mer än 1,0% av BNP, vårat bidrag till motorvägar i Spanien genom EU uppgår efter återbetalningar från EU till ca tolv miljarder kr årligen. Vi skänker alltås lika mycket pengar elller mer till andra länders krigsmakt (en av Hitlers största krigsinvesteringar var Autobahn, en av USAs största militärinvesteringar under nittonhundratalet är deras interstate highway system för effektiva truppförflyttningar) som vi lägger på expeditionsstyrkor i gamla kolonialmakters tjänst (England, frankrike, Belgien, Holland, Spanien, alla är de gamla kolonialmakter och det är i och kring deras gamla kolonier som våra pojkar strider och dör).
Det är hög tid att återerövra vår alliansfrihet, återta förmågan att försvara vårt territorium och i linje med så mycket av dagens politik runt om i världen återkräva de territorium som ryssen stal från oss 1808, eller i alla fall de delar av det terittoriet som de fortfarande förfogar över. Jag kan acceptera att vi betalar en rimlig slant för de investeringar i infrastruktur de har gjort under sin ockupation.
Kommentarer
Trackback
