Storskalighetens tragedi.
I Uppsala byggs det mesta storskaligt idag. På kungsängens industriområde byggs det ett jätteområde av väldigt likartade hus av ett fåtal stora byggherrar för en stor hyresvärd och för ett fåtal stora bostadsrättsföreningar skapade av byggföretagen. Det går inte att komma ifrån att det blir ett snyggt område, ungefär på samma sätt som Albert Speers arkitektur var snygg. Men det är inte en mänsklig skala eller en mänsklig variation på det.
På samma sätt upplåter kommunen mark till entreprenörer som bygger stora mängder väldigt likartade väldigt tråkiga småhus på fritidstomter. Om man å andra sidan står i kommunens tomtkö som privatperson kan kötiden för en tomt vara trettio år och att som litet företag bygga ett enstaka hyreshus framstår som svårt eller omöjligt.
Det här gör att Uppsalas utveckling de senaste decennierna har bestått av en väldigt tråkig vinstmaximerad bebyggelse och väldigt lite av uttryck för mänsklighet och individualitet.
Om jag fick råda skulle man införa ett moratorium på försäljning av stora poster av tomter, såväl för villor som för flerfamiljshus. Om man ska bygga ett nytt stadskvarter, så låt inte en aktör bygga det, dela upp det i åtta tomter (tre tomter på varje sida) och sälj det till olika aktörer, ge sedan inte byggnadslov till tråkiga hus, i alla fall inte för stora aktörer. På så vis kan man få en varierad och i bästa fall levande stadsbebyggelse.
Vad gäller villaområden så bör varje aktör inte få köpa mer än en tomt av femtio i ett område och bygglov inte ges för hus från samma leverantör till mer än 3% av tomterna och minst 40% av tomterna säljas med villkor att det byggs lösvirkeshus som ej baseras på standardritningar från husleverantörer. Vidare bör 2-4% av tomter i villaområden reserveras för näringsverksamhet, exempelvis kvartersbutik, bilverkstad, cykelverkstad, lättare tillverkningsindustri.
Jag bor ju själv på artillerigärdet här i Uppsala i ett litet flerfamiljshus. Kvarteren häromkring har en blandning av stora och små villor, radhus och små flerfamiljshus och det har gett en väldigt levande stadsdel.
Att reservera en andel av tomterna i villaområden till små flerfamiljshus, med mellan tre och tolv lägenheter eller så, kunde kanske vara en god idé just för att få variation och liv i kvarteren. Små privatägda hyresfastigheeter likt vår bidrar med människor ur flera samhällsklasser till ett bostadsområde på ett annat sätt än fyrahundra så kallat samhällsnyttiga lägenheter gör.
En stad måste vara organisk och dynamisk, att bygga stora monokulturer är vare sig att skapa en organisk eller en dynamisk stad.
På samma sätt upplåter kommunen mark till entreprenörer som bygger stora mängder väldigt likartade väldigt tråkiga småhus på fritidstomter. Om man å andra sidan står i kommunens tomtkö som privatperson kan kötiden för en tomt vara trettio år och att som litet företag bygga ett enstaka hyreshus framstår som svårt eller omöjligt.
Det här gör att Uppsalas utveckling de senaste decennierna har bestått av en väldigt tråkig vinstmaximerad bebyggelse och väldigt lite av uttryck för mänsklighet och individualitet.
Om jag fick råda skulle man införa ett moratorium på försäljning av stora poster av tomter, såväl för villor som för flerfamiljshus. Om man ska bygga ett nytt stadskvarter, så låt inte en aktör bygga det, dela upp det i åtta tomter (tre tomter på varje sida) och sälj det till olika aktörer, ge sedan inte byggnadslov till tråkiga hus, i alla fall inte för stora aktörer. På så vis kan man få en varierad och i bästa fall levande stadsbebyggelse.
Vad gäller villaområden så bör varje aktör inte få köpa mer än en tomt av femtio i ett område och bygglov inte ges för hus från samma leverantör till mer än 3% av tomterna och minst 40% av tomterna säljas med villkor att det byggs lösvirkeshus som ej baseras på standardritningar från husleverantörer. Vidare bör 2-4% av tomter i villaområden reserveras för näringsverksamhet, exempelvis kvartersbutik, bilverkstad, cykelverkstad, lättare tillverkningsindustri.
Jag bor ju själv på artillerigärdet här i Uppsala i ett litet flerfamiljshus. Kvarteren häromkring har en blandning av stora och små villor, radhus och små flerfamiljshus och det har gett en väldigt levande stadsdel.
Att reservera en andel av tomterna i villaområden till små flerfamiljshus, med mellan tre och tolv lägenheter eller så, kunde kanske vara en god idé just för att få variation och liv i kvarteren. Små privatägda hyresfastigheeter likt vår bidrar med människor ur flera samhällsklasser till ett bostadsområde på ett annat sätt än fyrahundra så kallat samhällsnyttiga lägenheter gör.
En stad måste vara organisk och dynamisk, att bygga stora monokulturer är vare sig att skapa en organisk eller en dynamisk stad.
Kommentarer
Trackback
