kärnkraft, växthusgasutsläpp, död landsbygd, välj minst en.

Nu regeringsförhandlas det för fullt och miljöpartister från hipstersöder som undrar varför man ska ha lantbrukare, jägare och fiskare när man kan köpa maten på Ica och varför man ska ha bil när det ju bara är 200 meter till tunnelbanan ska vara delaktiga i att planera vår energiförsörjning.
Jag tänkte komma med lite vägledning till dessa.
i sverige har vi drygt fyra miljoner personbilar i trafik, dessa kör i snitt strax under femtonhundra mil per år, då antalet bilar är en bit över fyra miljoner så avrundar vi till fyra miljoner bilar och femtonhundra mil.
En snål elbil rullar på en kilowattimme per mil.
Om vi imprgon skulle ersätta alla personbilar med elbilar skulle vi få en konsumtion om 1500 kwh per bil och år gånger 4 000 000 bilar för 6 Twh per år. 6 Twh per år är nästan dubbelt så mycket som Forsmarksverkens elproduktion.
För en utbyggnad av kärnkraften med motsvarande dubbla forsmarksverken kan vi alltså teoretiskt sett eliminera personbilarnas klimatpåverkan, samtidigt som den svenske medborgaren behåller sin rörelsefrihet.
Nu är det inte praktiskt att över en natt ersätta den svenska vagnsparken med elbilar, dels uppgår inte årsproduktionen av elbilar till fyra miljoner och dels är medellivslängden för bilar i Sverige sjutton år. vidare är det inte i alla applikationer lämpligt med elbilar och dessutom är batterier resurskrävande, inte minst i form av dyra och sällsynta metaller.
Vill vi eliminera vår vagnsparks klimatpåverkan så krävs alltså rimligen klimatneutrala bränslen som kan användas i befintliga fordon. Dessa kan åstadkommas på flera sätt. Vi kan odla energigrödor av olika slag, men då tar vi odlingsmark i anspråk som istället kunde användas till att försörja jordens växande och hungrande befolkning, om vi så skulle ta all vår odlingsmark i anspråk skulle det ändå knappast täcka vår drivmedelskonsumtion.
Vi kan också ta skogs och jordbruksavfall och skapa syntetiska drivmedel ur dessa, detta är en bra ide och bör givetvis implementeras, men även detta täcker bara en del av våra behov, eller i alla fall av det vi vill köra.
Återstår att skapa bensin och diesel "ur intet". När du bränner bensin eller diesel frigör du energi, koldioxid och vatten. denna process kan reverseras. Fotosyntesen gör det med 1-2% verkningsgrad, vad teknologin kan göra det med för verkningsgrad vet jag inte, men om vi tänker oss att en bil drar en liter bensin per mil, att en liter bensin innehåller 9 kwh energi och att processen att ur luftens koldioxid (eller ur koldioxid från röken från ett värmeverk) och vatten skapa syntetisk bensin har en verkningsgrad på 50% skulle det dra 108 twh per år att skapa syntetisk bensin nog för hela dagens bilpark.
Nu kommer inte hela dagens vagnpark att vara kvar om tio år vilket väl får ses som minimiperiod från initiativ till ny kärnreaktor tills den börjar leverera el, ej heller kommer all syntetisk bensin att komma ur koldioxid och vatten.
Jag vill påstå att om vi målmedvetet jobbar på att ta tillvara vad vi kan av avfall som kan omvandlas till drivmedel, byter ut många bilar mot elbilar, bygger om samhället så att bilen i större grad kan nyttjas till nöjen och mindre till pendling och annat dumbruk, samt ersätter tunga fordon med eldrivna diton (kommersiella fordon har kortare livscykler och mot företag kan man nyttja en högre grad av tvång) i hög grad samtidigt som man återinför lager på fabriker och butiker så att dagens just in time trafik med lastbil kan ersättas med planerade tågtransporter så kan vi klara att behålla dagens levnadsstandard och individens rörelsefrihet på dagens nivå med ett tillskott på så lite som tjugo nya kärnreaktorer samt ersättande av dagens tolv (barsebäcks två reaktorer skall givetvis ersättas samt minst två nya byggas). anlägger vi dessutom nya höghastighetsjärnvägar kan vi avveckla det mesta av inrikesflyget samtidigt som vi kan avveckla snabbtågen på befintliga järnvägar och på så vis öka kapaciteten på dessa.

Alltså, för att nå kli,atmålen, bygg ut svensk kärnkraft till ca 30 fissionsreaktorer samt satsa på kommersiell drift av breedreaktorer, transmutationsacceleratorer, toriumreaktorer samt fusionskraft.

Jul. 14, 2014


Exit X2000!

X2000, eller SJ2000 som man tydligen döpt om dem till är enlog min mening inte bra för Sverige.
Det är fantastisk tåg, det är inget snack om den saken, men de är gjorda för att gå snabbt och snabba tåg har inte vi någon glädje av på våra befintliga järnvägar, de är faktiskt till mer skada än nytta.
Energin ökar med kvadraten på hastighetsökningen, det innebär att om man ökar hastigheten från 100 till 200km/h så ökar man energin fyra gånger.
Denna ökning i energi hos tåget innebär att man måste ha störrre säkerhetszoner runttåget.
Om säkerhetszonen behöver ökas i proportion till energiökningen så innebär det att säkerhetszonen för ett X2000 i 200 km/här fyra gånger så stor som för ett jämförbart tåg i 100km/h. Det innebär rimligen att vi kan ha en fjärdedel så många tåg på banan samtidigt, inte bra för kapaciteten.
En fyra gånger så hög energi innebär rimligen också ett kraftigare slitage på spår, växlar, kontaktledningar med mera.
alltså, X2000 minskar kapaciteten på våra järnvägar och ökar slitaget. avskaffa dem och andra snabba tåg på våra befintliga banor. sätt en rimlig ganska låg hastighet på dem och bygg ett nytt bansystem för enbart snabbtåg, men då för riktiga snabbtåg som kan konkurrera ut inrikesflyget med korta restider.

Behovspröva innehav av motorfordon.

Jag tänkte komma med ett litet förslag för att komma tillrätta med parkeringsproblematik, trafikolyckor, trängsel på våra vägar, växthusgasutsläpp, peak oil och dålig folkhälsa. Behovspröva innehav av motorfordon. Idag kan vem som helst köpa en bil, motorcykel, moped, lastbil, buss, grävmaskin eller vad hon vill, helt utan inskränkningar. Har hon sedan rätt förarbevis får hon använda denna maskin helt efter eget huvud så länge hon följer ett minimum av lagar. Detta är givetvis inte bra. Det innebär ett resursslöseri då dessa maskiner tar stor plats, kräver stora insatser i råvaror för sin tillverkning och kräver stora insatser i underhåll och uppställningsplatser, detta redan innan de används en enda gång. När de används bidrar de till miljöförstöring, vägslitage ökade risker för olyckor på våra vägar, sämre fysisk form hos de som använder dem, etc, m.m. Det är givetvis absurt att mannen eller kvinnan på gatan skall anförtros med ett fritt val att som hon vill äga och nyttja dessa oerhört kraftfulla redskap. Därför bör man behovspröva innehav av motorfordon. Då uppkommer frågan, vad är behov? Är resor till sommarstugan behov? Givetvis inte, man kan åka buss till närmaste hållplats och sedan gå, cykla eller åka taxi. Ligger sommarstugan väldigt avlägset till kan man söka tillstånd att hyra en bil för kortaste resväg dit och kortaste resväg därifrån. Är resor till Fjällen ett behov? Givetvis inte, det går tåg och/eller buss till de allra flesta skidorter, sedan kan kan gå eller åka taxi till hotellet eller den hyrda stugan. Är resor för att besöka släktingar på annan ort ett behov? Givetvis inte, det går bussar och tåg. Men resor till arbetet då? Är de behov? Det kan de vara, beroende på vad du arbetar med, vad din partner arbetar med och var ni bor. Är du till exempel gift med en bonde så kan ni inte på ett rimligt vis flytta närmare din arbetsplats och då kan innehav av lämplig bil för resor till och från arbetet medges, i dagens läge sannolikt en Smart, en Twizy eller en Eco Up. I allmänhet skall tillstånd för motorfordonsinnehav för resor till och från arbetet dock ej ges då du istället kan flytta närmare arbetsplatsen, närmare kollektivtrafik eller byta arbete. Men jag behöver en bil för att veckohandla! Det behöver du inte alls, du kan använda lastcykel, cykelkärra, åka taxi, eller beställa varorna för hemkörning med Butikens budbil eller springchas enligt deras leveransschema för din stadsdel, eller så kan du ta inköpen på bussen. För familjer med en eller flera personer med funktionshinder kan, beroende på funktionshindrets art och familjens förutsättningar i övrigt, tillstånd att inneha bil medges, givetvis då med begränsningar för när och hur bilen får nyttjas. Om du kan styrka legitimt behov av bil kan du få tidsbegränsat tillstånd för bilinnehav på tre år åt gången, under förutsättning att du kan visa att du har tillgång till parkering vid hemmet och vid den verksamhet som du har tillstånd att nyttja bilen för att ta dig till. Tillstånd att inneha motorcykel skall givetvis endast ges i undantagsfall och då i allmänhet till företag såsom Budfirmor, parkeringsbevakningsbolag och liknande. Tillstånd för innehav av bil, motorcykel eller motorbåt kan även medges för de som tävlar och kan antas ha möjlighet att tävla på SM-nivå i sin sport. Sådant tillstånd skall tidsbegränsas till fem år varpå det får sökas på nytt, tillståndet gäller endast för tävling, träning på avsedd bana samt transport kortaste väg till och från träning eller tävling. Tillstånd förutsätter rekommendation från godkänd förening verksam i sporten. Tillstånd att inneha fordon kan även ges för samlarändamål. fordonet ifråga får då ej användas i trafik, det skall passa in i din angivna samlingsinrikting och du skall inneha en ändamålsenlig förvaringsplats för det där det inte riskerar att hamna i obehörigs händer. Tillstånd skall sökas för varje fordon du önskar köpa till din samling. Ett fordon som innehas med tillstånd för ett ändamål får ej nyttjas till annat än tillståndsgivet ändamål. Med dessa rimliga regler vilka innebär minimalt intrång i individens självstyre kan vi komma tillrätta med en mycket stor del av de problem som trafiken innebär

kan någon förklara?

Jag kan förstås vara felunderrättad, men det har,sagts mig att när man beräknar vägslitage utifrån trafikintensitet ochvpkaneras vägunderhåll så tar man inte över huvud taget med personbilar och motorcyklar i beräkningarna då dessa sammantaget står för en så marginell andel av slitaget jämfört med den tunga trafiken.
vad jag inte får ihop med den utsagon är somligas påstående att dubbdäck på personbilar sliter ut vägbeläggningen i förtid. kan någon förklara hur detta håller ihop?

Tensta kyrka

Jag har vid två tillfällen besökt Tensta Kyrka mellan Vattholma och Skyttorp, eller besökt och besökt, ena gången var jag på en fest vid församlingshemmet på andra sidan vägen och andra gången placerade jag ut en geocache, men jag tog i a f ett par bilder på den vackra kyrkan som är väl värd ett besök.
 
 

vissa dagar...

vissa dagar är man hammaren, andra dagar är man tummen....

En helt vanlig söndag.

som en del av mina trogna läsare vet så håller jag sedan typ 20 månader på med geocaching. idag såg jag när jag vaknade att det släppts en ny geocache i ett friluftsområde, men den var en bit från vägen och jag är ganska lat, så jag tänkte att den fick bero och att jag skulle komma i vettig tid till jobbet istället. men när jag precis skulle ta på mig slipsen så ringde lilla rara Xera och tyckte att vi skulle ta den nya cachen få ingen loggat den ännu. sagt och gjort, jag kastade mig i lilla kadetten och gav mig av för att plocka upp henne innan vi for till utgångspunkten för cachejakten. drygt sexhundra meter längs en gångväg tit oss till första delsteget, sedan några hundra meter kohage till det andra och ytterligare några hundra meter upp på en höjd till ett gammalt skyddsrum från tiden då det var militärt övningsområde för att hitta slutgömman. och så återpromenad och skjutsa Xera till din cykel och själv fara till jobbet. när jag sitter i taxin och rullar mot stan så det jag en hög lastbil på andra sidan viadukten vid gamla Uppsala gatan. föraren det lite svettig ut. jag parkerar en bit bakom honom och blockerar trafiken så att han kan backa, sedan talar jag med honom och visar honom sedermera till hans,destination på andra sidan staden och får en pilsner för besväret. sedan rinner dagen på utan att något särskilt händer utöver att jag skjutsar en gullig hund och sedan avslutar dagen led en tågersättning till Sala där jag passar på att logga en geocache. nu, godnatt Sverige, var du än är.

rosettestenen.

I diskussionen om slutförvaring av radioaktivt avfall talar man om hur man skall varna kommande släkten för avfallets farlighet. När man gör det tycks man ha två perspektiv, det ena är att dagens samhällen, eller deras arvtagare, bevarat minnet av vad som tömts, var och varför och varför man ej bör röra det. det andra perspektivet är att inget minne alls finns kvar, inga beröringspunkter någonstans och språken helt ersatts med nya utan släktskap med dagens.
personligen tror jag att det första fallet är lite för optimistiskt och det andra lite i svartaste laget. Därmed inte sagt att man ska avfärda dem, tvärsom tror jag att man i högsta grad bör planera för dem, men även för en mellanväg. en situation där människans historia fortsätter som de senaste många tusen åren med rikens och civilisationers uppgång och fall och språks uppkomst och död, men där allt ändå handlar p utveckling, inte om tabula rasa.
Därmed tror jag att det är god chans att något eller några av dagens språk är känt eller åtminstone dechiffrerbart för de som bor här om tusen, tiotusen eller hundratusen år. för att då ge en god chans för dem att tolka vad vi vill ha sagt så tror jag att vi utöver pictogram även bör nyttja rosettestenar, texter skrivna med samma lydelse på många språk från många språkgrupper och vilja därmed kan agera nycklar för varandra.
Dessa texter måste vara skrivna på beständigt sätt på beständigt men värdelöst material och förvaras skyddat, möjligt att hitta, men ur vägen, såväl vid platsen för slutförvaret som på andra håll. rätt utfört kan de även utgöra historieböcker, bibliotek och tekniska manualer.
En tanke är att man trycker upp några hyllmeter på asbestpapper eller motsvarande som sedan placeras skyddat i varje militärt bergrum som avvecklas och plomberas samt i nedlagda gruvor och liknande. mycket av detta kommer att ha goda chanser att överleva nästa istid.

Stolleprov utfört.

Någonting jag väldigt länge har velat göra är att genomföra en Saddlesore 1000, alltså med motorcykel köra över 1000 miles på mindre än tjugofyra timmar. Detta har jag önskat göra sedan jag första gången läste om det på en säkerhetsorienterad motorcykelhemsida (msgroup.org). Där kallar man ironbuttfolket för ett självkorrigerande problem. Jag håller som ni förstår inte med om det.
Jag fängslades snabbt av The Ironbutt Association, men det blev aldrig av att göra någon långkörning, dels på grund av dåligt självförtroende, dels på grund av bristande förtroende för mina hojar och dels på grund av dålig ekonomi och under flera år på grund av att jag inte hade någon hoj i drift.
Så köpte jag då en hoj i april 2010 när jag fick tokspel på att inte ha hoj. Hojen blev en liten Suzuki GSX 550E från 1983. Jag fick snabbt gott förtroende för denna lilla maskin, den tog emot allt vad plågande jag kunde ge den och det med en axelryckning. Ett litet problem bara, jag hade nämligen inte kört mycket mer än en månad med den när hastighetsmätaren slutade fungera. Utan hastighetsmätare och framförallt vägmätare kan man inte genomföra en Ironbuttkörning, man måste nämligen dokumentera resan, bland annat genom att skriva upp hojens mätarställning vid start, varje tankstopp och mål. Jag körde ett par månader utan hastighetsmätare, men lät laga den inför besiktningen på hösten 2010. Den höll i trettiofyra mil och gav upp mitt under mälaren runt. Så det blev ingen SS1000 på hösten 2010 heller.
Under 2011 förföll hojen mestadels, det rostade hål på avgasröret och laddreläet pajade och jag trodde inte att jag skulle ha råd att åtgärda dessa fel, så det blev ingen SS1000 då heller även om jag körde en hel del.
Så kom då 2012, hojen stod bra länge, men i maj beställde jag nytt laddrelä och ny drivning till hastighetsmätaren. Laddregulatorn bytte jag själv och hastighetsmätardrivningen och svetsning av avgassystemet lämnade jag iväg till en trevlig mekaniker. Inom kort fick jag tillbaks en tämligen tystlåten hoj med ganska rättvisande hastighetsmätare, nu var det bara att göra sin långresa.
Jag började fundera på en lämplig rutt för resan och ju mer jag funderade desto klarare blev jag över vilken rutt det skulle bli. Jag ville ha en lättnavigerad rutt, helst på en enda väg. Jagnville också undvika att lämna landet och undvika riktiga storstäder.
Vidare ville jag gärna starta och sluta hemma.
Med dessa önskemål så blev det inte så många alternativ, 80,4 mil enkel resa, starta i Uppsala och undvika stockholm.
Söderut på E4 skulle 80,4 mil ta mig in i danmark, alltså uteslutet, stockholm oaktat. Men Norrut då?  Då hittar man Luleå, 84 mil från Uppsala enligt Googlemaps, perfekt då man vill ha lite marginal på körningen.
Dåligt väder och andra åtaganden gjorde att åkningen inte blev av under juni, ej heller under juli.
Men så kom första augusti, jag hade bara några dagar tidigae förberett chefen på att jag skulle komma att vilja ta ledigt ett par dagar på kort varsel för att göra en sån här resa och när jag vaknade på onsdagen och tittade ut så kände jag att "idag är dagen". Jag tittade på YR.NO och såg vad jag tolkade som enstaka skurar längs norrlandskusten, "inga problem" tänkte jag och ringde två kamrater och frågade om de eventuellt kunde ställa upp som vittnen vid starten, det kunde de göra, Så åt jag en Billys-pizza och sökte efter ett par långkalsonger, men hittade dem inte. Detta skulle dock inte få stoppa mig, så jag drog på mig mina M90-byxor över jeansen, tog på ryggskena, jacka, hjälm, handskar och solglasögon och gav mig av. Fortsättning följer.

Tillgång till vapen

Med tanke på årsdagen av Utöya och skjutningen i Colorado häromdagen vill jag påminna om att dessa skjutningar allihop sker under samma premiss, en plats där gärningsmannen är garanterad avväpnade offer och en gärningsman som om h*n inte först skjutit sig själv omgående ger sig när väpnat motstånd anländer.
Vad är lärdomen av detta? Att vi ska göra det omöjligt för hederligt folk att äga och bära vapen? Eller att vi ska göra det omöjligt för de som vill skada andra att räkna med avväpnade offer?

Rent teoretiskt så skulle kanske en värld utan vapen och utan sprängämnen vara fridsammare än den vi har idag, men vi har sett många fall där en man med en kniv åstadkommit stor skada innan någon med tillgång till lika stor eller större våldspotential anlänt och stoppat honom, ska vi utplåna alla köksknivar också?


Människan är, har alltid varit och kommer alltid att vara farlig. Det enda sättet att bemöta detta är att ge de hederliga medborgana rätten att äga och bära vapen.

Nu kommer någon att invända att mördaren i colorado, mördaren på Virginia tech, mördaren på fort hood och mördaren på utöya alla var hederliga människor tills de började skjuta.
Det stämmer, men när de beslöt sig attt bli kriminella genom att börja mörda sina medmänniskor så var de de enda på plats som var beväpnade, för då struntade de i de lagar eller lokala regler som håller hederligt folk avväpnade.

När dessa tre slutade vara hederliga medborgare så fanns dock tiotals eller hundratals hederliga medborgare på plats, hederliga medborgare som med vettigare lagar kunnat besvara elden och få stopp på massakern innan den nått gärningsmannens avsedda mål, hederliga medborgare som nu istället dog som får i slaktfållan.

Dags för årets önskelista.

Jag tänkte delge min omgivning årets önskelista ifall någon känner att de behöver inspiration i vad jag bör få till födelsedagen,
Dessvärre kommer önskelistan med nödvändighet att röra sig om ganska dyra saker då jag köper allt billigt jag vill ha praktiskt taget omgående.

* Ett spelande kompressorhorn till min Rekord Caravan, melodin det spelar skall vara colonel boogie, även känd som bron över floden kwai efter den film den gjordes känd i. sist jag kollade så fanns detta kompressorhorn på firman appelt styling som har en nätbutik, www.appelt.se, Signalhornet har artikelnummer 512.

* Driftsättning av någon av mina trepipar, ingen direkt billig affär, då den ena behöver motorrenovering och den andra behöver växellådsrenovering.

* Ytterligare delar till min grön anna servis, inte tallrikar, vare sig flata eller djupa, ej heller assietter, vanliga saftkannor, såsskålar eller kaffekoppar då jag har allt jag behöver av dessa.

* Renoveringshjälp till sommarstugan där jag vill driftsätta vattnet, måla om minst ett av rummen, byta ut spisen mot en nyare och fräschare (50 cm bred) och reparera sönderrostad takränna i år.

* Riktigt bränslesnål bil, då jag älskar att kunna köra långt och mycket, men drivmedelspriserna börjar bli orimliga. En Lupo 3L, gärna Elsbettkonverterad, eller en Twingo eller Corsa Eco skulle göra underverk för mina resmöjligheter.

* Körkort för Buss (D) och för tungt släp till lastbil (CE) då det är vad som är kvar för full pott på körkortet.

* Utlandsresa, medelhavs solcharter till resmål i kristet land eller Israel, eller en USA-trip. då jag aldrig varit utanför det egentliga Sveriges fyra länder eller dess två unionsstater.

*Objektiv till min Canon EOS 450D, gärna ett med bra spännvidd, 17-300 eller så och gärna ett ljusstarkt kring 50mm brännvidd.

* En uppsättning riktiga högtalare till min hemmahifi ( Gärna ett par Cervin Wega HP15 eller ett par av Sound Precisions hemmalämpade högtalare, detta då mina nuvarande vräkningsmaskiner (Jamo Push and pull 420 watt) är lite risiga).

* En ruffad plastsnipa med inombordsmotor och åtminstone två kojplatser

* Rostlagning av min älskade Opel Commodore, inte nödvändigtvis totalrenovering, varje bit av lagning på den är ett steg i rätt riktning. Aktuellare nu än tidigare då bilen är besiktigad och i trafik, så nu är det främst rostlagning som är viktigt.

* Ett par bra och snygga (på mig) solglasögon för att göra arbetet lite lättare under soliga sommardagar.

* Segelbåt, jag är sugen på en Stortriss för att lära mig segla och för att det börjar bli dyrt att köra motorbåt i dagens läge.

* Ny vindruta och nytt blinkersreglage till min Rekord Caravan 70 som ju blev vandaliserad härom året..

* modern stationär dator, då min nuvarande inte är 100% i sin funktion och dessutom lite långsam.

* liggcykel, för att jag tror att en sådan skulle vara kul att använda på sommaren, helst en highracer och gärna med en eldriven hjälpmotor.

* Origo Heatpal, för värme och matlagning vid längre elavbrott.

* Spannmålskvarn, handvevad, finns ett flertal hos kvarnspecialisten, Porkert 150 keramik heter en variant som jag är sugen på.

* Bra frystorkat, gärna från mountainhouse i deras stora burkar.

* Vattenfilter för portabelt bruk, både lifestraw typ och större med högre kapacitet.

* riktigt lätt tält av god kvalitet, gärna tvåmans, då ett enmanstält inte är riktigt anpassat för mina mått.

* sovsäck, men betänk min längd och vikt.

* Marschkängor M90 storlek 300, jag köpte ett nytt par i höstas, men ett par nya nu skulle innebära att jag kan växelanvända nya och gamla kängor och få bägge paren att hålla längre.

* Vete, tröskat, omalet, mycket (jag vill i slutändan ha 150-200 kg hemma, jag har hundra kilo nu.

* En HK2000 i .308 samt ammunition till de vapen jag redan har (alltså 6,5*55, .22lr och hagel kaliber tolv)

* Konserveringstryckkokare, alltså en som man kan konservera vid ca 120 grader med och därmed konservera kött och inte som med min nuvarande gryta bara frukt och grönt.

* Spakblock med lite linor så att jag exempelvis kan dra upp en bil ur diket.

* XT 600 -91 eller nyare, gärna med handtagsvärme och dubbdäck.

* Trevliga mattor som passar i min lägenhet.

* Dammsugarrobot.

* Mattorkningsutrustning, gärna en Evermat.

* Utemöbler, dels till gräsmattan för större sällskap och dels till balkong alternativt uteplats för mindre sällskap.

* Grill, gärna en gasolgrill och gärna dessutom en lite större kolgrill. Har vi en trevlig tomt så ska den givetvis användas.

* Automatisk gräsklippare typ Husqvarna Automower. Skulle göra sommaren mycket enklare här i huset.

* Traktörpanna.

Angrepp på Svensk infrastruktur.

Angrepp på Svensk infrastruktur har blivit vardagsmat.
Jag pratar inte bara om Telias demontering av det fasta telenätet, trafikverkets eftersatta underhåll av våra landsvägar och banverkets och SJs eftersatta underhåll av järnvägarna och tågen och nedläggande av järnvägslinjer som egentligen är viktiga för rikets funktion och beredskap och inte minst för vår planering inför problemen relaterade till peak oil.
Nej, jag talar om mer direkta fientliga angrepp, angrepp som bland annat innebär att min lillasyster sitter fast på ersättningsbuss ikväll.

I aftonbladet kan man ikväll läsa om ännu en kopparstöld mot järnvägen, en kopparstöld som lett till stopp på södra stambanan.
Dessa kopparstölder utförs icke sällan av öststatsmedborgare, även om det givetvis i många fall även är Svenska medborgare och rentav svenskfödda som utför brotten.
Att komma åt dem är givetvis svårt, särskilt med tanke på att det finns skrupelfria skrothandlare i landet och att våra gränser står vidöppna för internationell kriminalitet.

Jag vet inte vad man ska göra för att komma åt dessa brottslingar mer än vidta alla rimliga åtgärder för att minska den generella arbetsbelastningen på polisen och givetvis täta våra gränser så att inte kriminellt fångna varor kan komma ut lika lätt och skadliga illegala varor inte kan komma in lika lätt.
Men, det väcker tankar. Om det är såhär lätt för små grupper av kriminella att stoppa järnvägstrafiken i Sverige, hur lätt är det då inte för främmande makt? Vad skulle ett sånt här sabotage innebära för mobiliseringen om man idag försökte mobilisera de hundratusentals kvalificerade värnpliktsutbildade män som alltjämnt finns här i landet.

Vad innebär det för förnödenhetstransporterna här i landet idag? vad skulle det innebära för förnödenhetstransporterna i kristid?

När slutade vi drömma?

Västvärlden av idag ser ut att ha stagnerat, vi är inte på väg någonstans. Vi förvaltar vad tidigare generationer byggt. Men vi utvecklar det inte. För exempel på vart det tar oss kan vi titta på Pythagoras i Norrtälje. De utvecklade en fulländad tändkulemotor, sedan avvecklade de utvecklingsavdelningen.
Där står vi idag. Hur många år går det innan efterfrågan på tändkulemotorerna försvunnit och vi måste lägga ned verksamheten?
Sist västvärlden drömde var när Kennedy sade att USA skulle ha en man på månen innan decenniet var slut.
Man skulle tro att stagnationen skulle inträda när man tog det ekonomiskt rimliga beslutet att inte ta nästa steg och sätta bosättningar på månen och bemannade expeditioner på Mars. På sätt och vis gjorde den det också, men västvärlden hade en stark motpart som höll oss skärpta. Det kalla kriget med Ryssland tvingade oss till innovationer, åtminstone på det militära och militärrelaterade området.
När det kalla kriget upphörde upphörde även de innovationerna.

Den stora ekonomiska motorn de senaste femton åren har varit internet, en militär uppfinning från USA, utvecklad under det kalla kriget.
Många andra innovationer är direkta konsekvenser av det drömbaserade amerikanska rymdprogrammet, som man slutade utveckla och bara har förvaltat sedan den första rymdskytteln sköts upp

Tredje världen, liksom Kina och sydostasiatiska länder som Korea, thailand och Vietnam har drömmar, de drömmer om att nå vår levnadsstandard, de drömmer om att alla familjer ska ha en egen bil, de drömmer om att bli globala maktspelare, eller om att bli industriella stormakter, de jobbar stenhårt på det och de har avsevärd framgång. De ser det som att de tävlar mot oss, i en tävling som går ut på att kontrollera och samla resurser. Det är ett nollsummespel, eller rentav ett minussummespel, då jordens resurser är ändliga.
Ska de gå framåt, så måste vi gå bakåt, inte bara i relativ levnadsstandard, utan i faktisk levnadsstandard.

I Sverige hade vi en dröm en gång i tiden, en dröm om en nation utan fattigdom, en nation utan trångboddhet, en nation med överkomliga bostäder, en nation med rimlig arbetsbörda och tidig pensionsålder.
Vi uppnådde allt detta på sextio och sjuttiotalen. Sedan har vi bara förvaltat det. Vi har inte gjort något vidare jobb med det förvaltandet. Idag kan man inte köpa en bostad i storstäderna och förvänta sig att klara att amortera den på tjugo eller trettio år. En nybyggd hyrestrea i allmännyttan kostar två tredjedelar av en medelinkomsttagares lön efter skatt i hyra. En renoverad miljonprogramstrea kostar hälften av en medelinkomsttagares lön efter skatt.
Pensionsåldern förväntas stiga och pensionerna sjunka.
Personaltätheten i barnomsorgen, åldringsbvården och skolorna sjunker, liksom skolresultaten. Vägar och järnvägar förfaller, trots att vi har bland världens högsta skatter.
Våra största företag bygger på hundraåriga eller äldre innovationer.
I övriga västvärlden ser det inte ett dugg bättre ut och tredje världen tävlar om att få upprepa våra misstag snarare än lära av dem.

Ska vi ha någon framtid så måste vi börja drömma igen. Vi måste våga se mot nya horisonter och ge oss på vansinniga projekt.
När jag säger att Sverige borde ha en månbas inom tio år och en månkoloni och en marsbasd inom tjugo så tycker folk att jag är galen, för hur skulle det gå till och var ska pengarna komma ifrån.

John F Kennedy var lika galen. När han sa att USA skulle sätta en man på månen innan decenniet var slut så hade han ingen aning om hur det skulle göras. Ingen på NASA hade det heller, men det gjordes.
Apolloprojektet var vansinnigt dyrt, men det har betalat sig för USA i form av spinoffindustrier.

Börjar vi jobba mot några galna drömmar så kommer det att generera ett innovationsklimat som kommer att ge tillväxt av ett slag som inte annars kommer att ske i en värld där det mesta av tillväxt de senaste hundra åren handlat om ökad hastighet i uttaget av fossil energi.

Jag vill föreslå några nationella drömmar till att ersätta den mardröm vi halkat ned i.
Sverige ska ha en Breedreaktor som levererar El till det nationella elnätet före 2025. Vi ska ha en accelerator för transmutation av använt kärnbränsle som levererar el till det nationella elnätet före 2025.
Vi ska ha en egen rymdstation i omloppsbana och en månbas före 2025 och en man på mars före 2030.
Vi ska ha en stad på östersjöns botten med minst trehundra boende (inte nödvändigtvis permanentboende) före 2025.
Vi ska ha ett distributionsnät för vätgas för fordonsdrift om minst 100 tankställen före 2015 och minst 2000 vätgasdrivna bilar (ottomotor eller bränslecell)  i trafik samma år.

Våra drömmar idag handlar om att bibehålla, eller rentav nedmontera dagens levnadsstandard. Jag vill se drömmar som innebär framåtblickande, drömmar om en morgondag med svävarbilar och interstellära rymdresor och som arbetar på åtminstone nästnästa steg av resan dit.

sprithitler lunchar med lillasyster som va...

bild033 (MMS)

sprithitler lunchar med lillasyster som varit i australien ett år


RSS 2.0
Personligt