Angrepp på Svensk infrastruktur.

Angrepp på Svensk infrastruktur har blivit vardagsmat.
Jag pratar inte bara om Telias demontering av det fasta telenätet, trafikverkets eftersatta underhåll av våra landsvägar och banverkets och SJs eftersatta underhåll av järnvägarna och tågen och nedläggande av järnvägslinjer som egentligen är viktiga för rikets funktion och beredskap och inte minst för vår planering inför problemen relaterade till peak oil.
Nej, jag talar om mer direkta fientliga angrepp, angrepp som bland annat innebär att min lillasyster sitter fast på ersättningsbuss ikväll.

I aftonbladet kan man ikväll läsa om ännu en kopparstöld mot järnvägen, en kopparstöld som lett till stopp på södra stambanan.
Dessa kopparstölder utförs icke sällan av öststatsmedborgare, även om det givetvis i många fall även är Svenska medborgare och rentav svenskfödda som utför brotten.
Att komma åt dem är givetvis svårt, särskilt med tanke på att det finns skrupelfria skrothandlare i landet och att våra gränser står vidöppna för internationell kriminalitet.

Jag vet inte vad man ska göra för att komma åt dessa brottslingar mer än vidta alla rimliga åtgärder för att minska den generella arbetsbelastningen på polisen och givetvis täta våra gränser så att inte kriminellt fångna varor kan komma ut lika lätt och skadliga illegala varor inte kan komma in lika lätt.
Men, det väcker tankar. Om det är såhär lätt för små grupper av kriminella att stoppa järnvägstrafiken i Sverige, hur lätt är det då inte för främmande makt? Vad skulle ett sånt här sabotage innebära för mobiliseringen om man idag försökte mobilisera de hundratusentals kvalificerade värnpliktsutbildade män som alltjämnt finns här i landet.

Vad innebär det för förnödenhetstransporterna här i landet idag? vad skulle det innebära för förnödenhetstransporterna i kristid?

RSS 2.0