Robusthet, redundans och yrkesstolthet.
I dagens samhälle är det viktigare än någonsin tidigare att saker fungerar, fabrikerna har sina lager på landsvägen och ett "just in time" system för komponentleveranser. Människor pendlar långa avstånd med bil, tåg eller buss till sina arbetsplatser, butikerna har inga lager, när hyllorna är tomma så skall påfyllning vara på väg med lastbil.
Men, samhället är mindre robust än någonsin, man har inte personal som kan åtgärda problem i systemet och i den mån man har personal som skulle kunna lösa problemen så har de inte befogenhet att göra det.
I somras blev ett tåg stående fem timmar på spåret neråt linköping, mitt i Svenskt industrilandskap. Det blev stående i timmar fullt med passagerare, trots attt det garanterat fanns dieselelektriska lok på flera industrier runtikring som kunde skickats att dra tåget till station, om någon haft fantasin och befogenheten att kalla in den hjälpen och låta SJ betala för den.
Så fort snön kommer så fryser växlarna på stationerna och man har inga växlare som kan gå ut med skyffel borste och spett för att lösa problemet.
1998 drabbades Gävle av "århundradets snöstorm" och var svårt lamslaget i dagar. Hade I14 funnits kvar hade värnnpliktiga med bandtraktorer hållit lands och europavägarna farbara och med snöskyfflar och bandvagnar hållit stadens funktioner igång.
Vad som krävs för att hålla samhället fungerande är relativt små utgifter, det krävs att man bygger in redundans i vissa tekniska system, att man köper in eller kartlägger vissa resurser för att lösa uppkommande problem exempelvis med järnväg och vägtrafik. Det kräver att man ger folk tydliga och omfattande mandat så att man alltid kan få fram en beslutsfattare med ansvar och befogenhet att lösa uppkomna problem oavsett tid på dygnet och det kräver att de som finns i organisationerna har en yrkesstolthet. "Jag personligen ska se till att det löser sig för den här personen eller de här personerna. Jag tar ansvaret för att lösa den uppkomna situationen, även om jag har en ansvarig chef som skall lösa det så tar jag det som min uppgift att det skall lösa och släpper det inte förrän det är löst."
Det kräver även att man är beredd att inte tänka kostnadseffektivt. Det må vara mer kostnadseffektivt för SJ och banverket attt si och så många tåg med si och så många passagerare står och tickar tid på spåret. En ekonom tänker "x passagerare som står still i fem timmar kostar y kronor, Y är billigare än att lösa problemet omgående till en kostnad av Z, låt dem stå och svettas i ett överhettat tåg".
En chef med ansvarskänsla tänker " hur får vi de här passagerarna till sin destination så fort som möjligt?" Sedan löser han det och finner sig i att det kostade lite mer.
Förmodligen är hemligheten att driva verksamheten i verksform med tillgänglighetskrav istället för i bolagsform med avkastningskrav.
Motsvarande fenomen och bekymmer finner vi på flera håll i samhället och lösningarna är liknande.
Men, samhället är mindre robust än någonsin, man har inte personal som kan åtgärda problem i systemet och i den mån man har personal som skulle kunna lösa problemen så har de inte befogenhet att göra det.
I somras blev ett tåg stående fem timmar på spåret neråt linköping, mitt i Svenskt industrilandskap. Det blev stående i timmar fullt med passagerare, trots attt det garanterat fanns dieselelektriska lok på flera industrier runtikring som kunde skickats att dra tåget till station, om någon haft fantasin och befogenheten att kalla in den hjälpen och låta SJ betala för den.
Så fort snön kommer så fryser växlarna på stationerna och man har inga växlare som kan gå ut med skyffel borste och spett för att lösa problemet.
1998 drabbades Gävle av "århundradets snöstorm" och var svårt lamslaget i dagar. Hade I14 funnits kvar hade värnnpliktiga med bandtraktorer hållit lands och europavägarna farbara och med snöskyfflar och bandvagnar hållit stadens funktioner igång.
Vad som krävs för att hålla samhället fungerande är relativt små utgifter, det krävs att man bygger in redundans i vissa tekniska system, att man köper in eller kartlägger vissa resurser för att lösa uppkommande problem exempelvis med järnväg och vägtrafik. Det kräver att man ger folk tydliga och omfattande mandat så att man alltid kan få fram en beslutsfattare med ansvar och befogenhet att lösa uppkomna problem oavsett tid på dygnet och det kräver att de som finns i organisationerna har en yrkesstolthet. "Jag personligen ska se till att det löser sig för den här personen eller de här personerna. Jag tar ansvaret för att lösa den uppkomna situationen, även om jag har en ansvarig chef som skall lösa det så tar jag det som min uppgift att det skall lösa och släpper det inte förrän det är löst."
Det kräver även att man är beredd att inte tänka kostnadseffektivt. Det må vara mer kostnadseffektivt för SJ och banverket attt si och så många tåg med si och så många passagerare står och tickar tid på spåret. En ekonom tänker "x passagerare som står still i fem timmar kostar y kronor, Y är billigare än att lösa problemet omgående till en kostnad av Z, låt dem stå och svettas i ett överhettat tåg".
En chef med ansvarskänsla tänker " hur får vi de här passagerarna till sin destination så fort som möjligt?" Sedan löser han det och finner sig i att det kostade lite mer.
Förmodligen är hemligheten att driva verksamheten i verksform med tillgänglighetskrav istället för i bolagsform med avkastningskrav.
Motsvarande fenomen och bekymmer finner vi på flera håll i samhället och lösningarna är liknande.
Kvinnorna har frigjorts, dags att frigöra männen.
Det talas mycket om jämställdhet och kvinnornas frigörelse, Gudrun Schyman har sagt att det är dags att gå från jämställdhet till feminism. Alltså att jämställdhet är uppnådd och nu är det dags att gå vidare i könskriget genom atttrycka ner männen.
Jag tycker att det börjar bli dags att arbeta för männens frigörelse.Lesbiska par har fått rätt till artificiell insemination och in vitro befruktning, homosexuella par har även fått rätt att adoptera, Kvinnor har fri tillgång till abort och den nyttjas så ofta att den i Sverige måste betraktas som en rutinåtgärd. Nu väntas enligt vad jag hörde på radio igår en lag drivas igenom som medger ensamstående kvinnor rätt till artificiell insemination i Sverige, även det kan väl ses som helt okej, så länge de själva klarar av att försörja sina barn. Men är det inte dags för lite manlig frigörelse? Eftersom de ledande politiska partierna genom att ta ställning för ensamstående kvinnors rätt till inseminiation tydligen anser att barn inte behöver en pappa och eftersom kvinnorna själva tydligt visar att abort är en rutinåtgärd så kunde det vara dags att införa juridisk abort, alltså att ge pappan möjlighet att avsäga sig alla rättigheter och skyldigheter gentemot barnet, inklusive arvsrättt. Genom en sådan juridisk abort skulle "pappan" få likställd status med en spermadonator, alltså någon som barnet har rätt att få veta vem det är när h*n blir myndig, men som inte har några plikter gentemot barnet eller dess mor.
För att ge kvinnan möjlighet att välja om hon vill stå ensam med ett barn så bör juridisk abort bara få göras intill det som infaller senast, två veckor före senaste fria abortveckan eller två veckor efter att han fått veta att ett barn som är hans är på väg eller är fött. för bevisning i detta bör kvinnan låta honom skriva under en standardblankett eller spela in samtalet ("Vad är det för datum idag?" "tionde oktober" "jag vill berätta för dig att jag är gravid och att det är du som är pappan, kan du skriva under det här papperet som bevisar att jag underrättat dig?") Blanketten eller inspelningen skall givetvis omgående lämnas in och registreras i länsrätten eller så.
Idag har kvinnan hur många tillfällen som helst att välja om hon vill bli förälder eller inte, upp till tolv veckor eller så efter samlaget. Mannen har två tillfällen, när han väljer att ha sex eller inte och när han väljer att använda kondom eller inte. Med den här lagen skulle han ha ytterligare någon möjlighet.
Det enda argument jag hört emot denna lag är att det är biologisk skillnad på män och kvinnor och att en man måste ta ansvar för sina gärningar (underförstått, en kvinna skall inte behöva ta ansvar för sina). Med de lagar som nu genomdrivits och är på väg att genomdrivas så söker man undanröja den skillnaden ( det krävs i naturen en man och en kvinna för att ett barn ska bli till, feministerna vill nu att det ska krävas en kvinna och en donator, det krävs bara ett ytterst fåtal donatorer för att förse hela rikets kvinnor med den säd de vill ha, dessa kan i extremfall bestå i fångar som med tvångsmedel tappas på sin säd), om man med lagar kan undanröja en skillnad, så kan man med lagar oskadliggöra en annan skillnad.
För att kompensera för den av naturen inbyggda orättvisan borde man även prioritera bögpar och ensamstående män vid adoptioner, de har inte som kvinnor möjligheten av insemination och staten och lagen bör ju ha uppgiften att jämna till spelplanen, det säger i alla fall feministerna så fort det är kvinnorna som på grund av fysiska skillnader är underpriviligierade.
Jag tycker att det börjar bli dags att arbeta för männens frigörelse.Lesbiska par har fått rätt till artificiell insemination och in vitro befruktning, homosexuella par har även fått rätt att adoptera, Kvinnor har fri tillgång till abort och den nyttjas så ofta att den i Sverige måste betraktas som en rutinåtgärd. Nu väntas enligt vad jag hörde på radio igår en lag drivas igenom som medger ensamstående kvinnor rätt till artificiell insemination i Sverige, även det kan väl ses som helt okej, så länge de själva klarar av att försörja sina barn. Men är det inte dags för lite manlig frigörelse? Eftersom de ledande politiska partierna genom att ta ställning för ensamstående kvinnors rätt till inseminiation tydligen anser att barn inte behöver en pappa och eftersom kvinnorna själva tydligt visar att abort är en rutinåtgärd så kunde det vara dags att införa juridisk abort, alltså att ge pappan möjlighet att avsäga sig alla rättigheter och skyldigheter gentemot barnet, inklusive arvsrättt. Genom en sådan juridisk abort skulle "pappan" få likställd status med en spermadonator, alltså någon som barnet har rätt att få veta vem det är när h*n blir myndig, men som inte har några plikter gentemot barnet eller dess mor.
För att ge kvinnan möjlighet att välja om hon vill stå ensam med ett barn så bör juridisk abort bara få göras intill det som infaller senast, två veckor före senaste fria abortveckan eller två veckor efter att han fått veta att ett barn som är hans är på väg eller är fött. för bevisning i detta bör kvinnan låta honom skriva under en standardblankett eller spela in samtalet ("Vad är det för datum idag?" "tionde oktober" "jag vill berätta för dig att jag är gravid och att det är du som är pappan, kan du skriva under det här papperet som bevisar att jag underrättat dig?") Blanketten eller inspelningen skall givetvis omgående lämnas in och registreras i länsrätten eller så.
Idag har kvinnan hur många tillfällen som helst att välja om hon vill bli förälder eller inte, upp till tolv veckor eller så efter samlaget. Mannen har två tillfällen, när han väljer att ha sex eller inte och när han väljer att använda kondom eller inte. Med den här lagen skulle han ha ytterligare någon möjlighet.
Det enda argument jag hört emot denna lag är att det är biologisk skillnad på män och kvinnor och att en man måste ta ansvar för sina gärningar (underförstått, en kvinna skall inte behöva ta ansvar för sina). Med de lagar som nu genomdrivits och är på väg att genomdrivas så söker man undanröja den skillnaden ( det krävs i naturen en man och en kvinna för att ett barn ska bli till, feministerna vill nu att det ska krävas en kvinna och en donator, det krävs bara ett ytterst fåtal donatorer för att förse hela rikets kvinnor med den säd de vill ha, dessa kan i extremfall bestå i fångar som med tvångsmedel tappas på sin säd), om man med lagar kan undanröja en skillnad, så kan man med lagar oskadliggöra en annan skillnad.
För att kompensera för den av naturen inbyggda orättvisan borde man även prioritera bögpar och ensamstående män vid adoptioner, de har inte som kvinnor möjligheten av insemination och staten och lagen bör ju ha uppgiften att jämna till spelplanen, det säger i alla fall feministerna så fort det är kvinnorna som på grund av fysiska skillnader är underpriviligierade.
Samhällets sårbarhet
Två stora infrastrukturskandaler idag. För det första, kopplingen för elström mellan gotland och fastlandet havererad, notera kopplingEN, den enda kopplingen. Hur i hela friden kan man ha det så sårbart. Reservkraft har startats och efter en timme hade alla utom 1600 abbonenter fått tillbaks strömmen, men det är inte billig reservkraft, inte miljövänlig heller.
Den andra är att Telias SMS system är utslaget i praktiskt taget hela riket efter att en kabel grävts av i Heby, EN kabel, hur fan tänker man när man bygger et så sårbart system?
Sen så glorifierar man Fortifikations Verket i Radion just nu, man talar inte om att FortV är en organisation skapad för att pungslå försvarsmakten ekonomiskt, Försvarsmakten får inte hyra lokaler av andra aktörer, FortV tar betalt av försvaret för investeringskostnader för alla nybyggen och säljer utan egen kostnad lokaler som försvaret bekostat med enorma summor. FortV liksom akademiska hus har monopol gentemot sina uppdragsgivare och ett tioprocentigt avkastningskrav gentemot statsbudgeten, de utarmar svenskt försvar respektive svensk högre utbildning.
Den andra är att Telias SMS system är utslaget i praktiskt taget hela riket efter att en kabel grävts av i Heby, EN kabel, hur fan tänker man när man bygger et så sårbart system?
Sen så glorifierar man Fortifikations Verket i Radion just nu, man talar inte om att FortV är en organisation skapad för att pungslå försvarsmakten ekonomiskt, Försvarsmakten får inte hyra lokaler av andra aktörer, FortV tar betalt av försvaret för investeringskostnader för alla nybyggen och säljer utan egen kostnad lokaler som försvaret bekostat med enorma summor. FortV liksom akademiska hus har monopol gentemot sina uppdragsgivare och ett tioprocentigt avkastningskrav gentemot statsbudgeten, de utarmar svenskt försvar respektive svensk högre utbildning.
UNT 3/11-08
Jag reageade över två saker i UNT idag, den ena positiv, den andra negativ.
Vi börjar med den negativa. Teleskopen i Åloppe nära Bälinge utanför Uppsala har avvecklats då bonden som äger marken de stått på valt att inte förnya arrendeavtalet med teleskopens ägare, ett par privatpersoner som haft dem där i femtio år. Det rör sig om ett av de största teleskopen i Sverige, som nu går till en astronomiförening i västerås och ett mindre som ägaren tar hem till bostaden.
Jag sätter en femhundring på att det byggs nya villor eller radhus på observatoriets tomt inom tre år, vem sätter emot?
Den starkt positiva är att Q-meds grundare och huvudägare Bengt Ågerup tillsammans med ett wallenbergägt riskkapitalbolag lägger ett bud på de 52,5% av företaget som Ågerup ej själv äger idag. Syftet med budet är att få bort bolaget från den skadliga kvartalrapportsekonomin och istället kunna föra ett långsiktigt arbete i företaget. Ett starkt och rakryggat vägval som jag applåderar.
Vi börjar med den negativa. Teleskopen i Åloppe nära Bälinge utanför Uppsala har avvecklats då bonden som äger marken de stått på valt att inte förnya arrendeavtalet med teleskopens ägare, ett par privatpersoner som haft dem där i femtio år. Det rör sig om ett av de största teleskopen i Sverige, som nu går till en astronomiförening i västerås och ett mindre som ägaren tar hem till bostaden.
Jag sätter en femhundring på att det byggs nya villor eller radhus på observatoriets tomt inom tre år, vem sätter emot?
Den starkt positiva är att Q-meds grundare och huvudägare Bengt Ågerup tillsammans med ett wallenbergägt riskkapitalbolag lägger ett bud på de 52,5% av företaget som Ågerup ej själv äger idag. Syftet med budet är att få bort bolaget från den skadliga kvartalrapportsekonomin och istället kunna föra ett långsiktigt arbete i företaget. Ett starkt och rakryggat vägval som jag applåderar.
