Sprithitler

Ponera att du är tjugoett år och går till arbetsförmedlingen och söker till deras utbildning för taxileg. Du får veta att du inte kommer in på den.
Du söker deras Bussförarutbildning, men kommer inte in på den heller.
Du söker deras Lastbilsförarutbildning, men kommer inte in på den heller.
Du frågar om de har någon utbildning att erbjuda och de hänvisar dig till utbildningar till vården, undersköterska och liknande. Tiden går och du hankar dig fram på socialbidrag, studiemedel, sommarjobb och prövar på ett par riktigt dumma jobb som bara förstör din ekonomi.
Vid tjugofem års ålder får du till slut lastbilsförarutbildningen av AF och är därefter stabilt självförsörjande. Vad säger det om AFs förmåga att sköta sitt jobb?
Att du får lastbilsutbildningen beror bara på att du ringer och kollar om det finns någon avhoppsplats efter att läkarundersökningarna har gjorts och tack vare att du av eget intresse skaffat körkortstillstånd får just en sådan plats, trots att du inte tillhör någon kvotgrupp (jupp, så sade de, jag var inte kvinna eller invandrare, alltså inte prioriterad till yrkesförarutbildning). Är inte det diskriminering?
Av de som gick lastbilsutbildningen fick bara hälften kortet, endera pga bristande svenskkunskaper, eller i två fall pga bristande begåvning. Vad säger det om AFs förmåga att sätta folk på lämpliga AMS utbildningar?
Tänk om AF fick uppgiften att hjälpa folk att följa sin längtan, istället för att som hittills, ha uppgiften att fylla vissa kvoter till vissa yrkesgrupper.
Jämställdhet är att ha lika möjlighet att följa sin längtan.
Integration är att erbjudas en möjlighet att platsa i samhället, inte att sätta folk på utbildningar de saknar förutsättningar att klara av.