Hastighetstalibanism

Hör på ekot idag att fartkamerorna är en succe, eftersom de tagit 50 000 fartsyndare, majoriteten av dem för 1-15km/h över hastighetsgränsen, uteslutande på bra landsvägar och vid bra väder, då man stänger av kamerorna när vädret kan antas omöjliggöra identifierande bilder av förarna.
Är det en succé? Vore kamerorna en succé så hade de väl inte tagit en enda fortkörare?
Som jag ser det så ger denna övervakningstalibanism som råder i trafiken bara två saker att göra,
1. Tillse att inte åka dit för fortkörning, på vanlig landsväg så ligger man mitt i sitt körfält, en bra placering där man ej är ivägen,men ej heller utgör en fara för de som uppehåller sig på vägrenen. Hastigheten sätter man till fem kilometer under lagstadgad högsta hastighet, enligt bilens egen hastighetsmätare.
På motorväg så tar man med sig en elller två kamrater och kör i varsin bil en KM/H under lagstadgad högsta tillåtna hastighet, paralellt med varandra, lång sträckab(uppsala-nyköping exempelvis).
Om man finner denna metod vara extrem och jobbig att genomföra så tar man alternativ 2.
2. Vägra erkänna något trafikbrott över huvud taget, fortkörning? Begär rådrum, neka sedan. Trasig lampa? Begär rådrum, neka sedan. Fortkörning? Begär rådrum, neka sedan. Du kan aldrig få hårdare påföljd i rätten än vid vägkanten, en rättegång om ett ringa trafikbrott är avsevärt dyrare för rättsapparaten än vad den får in i form av böter. Med tiden om mångan nog nekar så kommer de att inse att hastighetstalibanism inte är en god ide och börja koncentrera polisens resurser till vettigare saker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0