Sprithitler

Läser i Aftonbladet att Kvinnojoursmedarbetarna i Tranås och Rektorn på en skola där blivit frikända från medhjälp till egenmäktighet med barn. Detta efter att de i sex år hjälpt en kvinna som kidnappat barnen från deras far att hålla sig gömd och hålla barnen inskrivna i en skola under falskt namn.
Att Kvinnojouren gömmer en kvinna och de barn hon säger att är hennes utan att ställa besvärande frågor får anses vara naturligt, det är det de är till för. Men, efter en månad, sex månader eller rentav ett år så borde kvinnan ifråga vara så trygg med jourkvinnorna att hon klarar av att bli frågad om sin och barnens situatio. Jourkvinnorna borde även ha möjlighet att genom det omfattande och kraftfulla nätverk som ROKS och dess systerorganisationer utgör kunna ställa relevanta frågor till relevanta myndighetspersoner utan att därigenom röja vart kvinnan och barnen ifråga befinner sig. Att underlåta att ställa frågor och söka svar under så lång tid är inte lojalitet med sin uppgift, det är en fullständig frånvaro av civilkurage och samhällsansvar. Det är även en fullständig illojalitet mot kvinnan och barnen ifråga. En kvinna som gömmer sig under så lång tid har endera så svåra problem med sin exman att hon bör ha samhällets hjälp att skapa en långvarig lösning, eller så har hon så svåra mentala och emotionella problem att hon utgör en fara för såväl sig själv, som framförallt för barnen och i så fall bör hon ges professionell hjälp och barnen den vård samhället har att erbjuda.

För en rektor i en skola gäller ovanstående sjufallt. Som rektor har man inte rätten att lita på en ensam förälders ord och en könsseparatistisk organisation utan offentlig insyn. I alla fall inte under så lång tid som det här rör sig om.
Att rektorn tog in barnen under falsk identitet var helt rätt, då barnen har rätt att gå i skolan. Att hon sedan inte gjorde relevanta efterforskningar, PÅ EGEN HAND, inte genom kvinnojourens feministiska nätverk! Var fullständigt oförlåtligt och grovt vårdslöst. Rektorn kan inte ha nått sitt ämbete utan att vara en intelligent och kompetent person med hyfsat kontaknät, att för en sådan person låta bli att göra relevanta efterforskningar om de personer hon vet att hon bryter mot lagen för kan inte handla om okunskap, det handlar om en klar vilja att bryta mot lagen, en vilja som bara kan ha ett ursprung i en brist på förtroende för det system hon ska vara en del i att upprätthålla. Denna brist på förtroende för samhällets förmåga att ta goda beslut och skydda sina svagaste kan bara ha sitt ursprung i att hon gått på feminismens lögner om patriarkatet.
Slutsatsen blir att dessa personer vetat exakt vad de gjort och att de på grund av ideologisk föblindning valt att ställa sig själva över gällande lag.
När en arbetslös lågutbildad Nynazist misshandlar en färgad får han hårdare straff på grund av sin ideologiska förblindning. När en feminist gravt skadar ett barns relation till sin far och aktivt bidrar till skapande av PAS så går hon straffri för att hon trots sin mångåriga högskoleutbildning och sitt framgångsrika yrkesarbete inte visste bättre.
Var är konsekvensen i detta? Destruktiva ideologier och hat skall inte vara förmildrande omständigheter, oavsett deras trendighet eller politiska färg.