Julen såhär långt
Julfirandet har varit lugnt och trvligt och 96 mil bilvägen hemifrån. Nu blev nilresan hit inte fullt så lång, från Hofors blev det ungefär nittio mil, inte riktigt non stop, Vi fyllde tanken i Hofors på måndag morgon och styrde norrut via Riksväg 80 och E4 Resans första stopp blev i Sundsvall för att köpa ett par kompletterande julklappar. Efter den bensträckaren på uppemnot fyrtio minuter fortsatte färden, men efter ca femton mil fick Johan ta över ratten då jag började kånna mig trött. Han körde uppemot tio mil medans jag sov under min värmejacka modell 90, uppdriskad av lite sömn och en del Cola var jag i form att köra ytterligare femton till tjugo mil innan vi tankade och tog varsin hamburgare i Vilhelmina, min veke lillebror lämnade stora delar av sin hamburgermeny på tallriken på Frasses. Xantian hade dragit knappt femtio liter på knappt sextio mil när vi tankade den och fyllde i en dunk färdigblandad spolarvätska, men då hade vi kört ganska hårt större delen av vägen. Efter Wilhelmina mötte vi tre bilar och körde om en, på över tjugo mil frm till ca en halvmil före gränsen där vi helt plötsligt mötte två långtradare i hög fart och flera norskregistrerade personbilar. Nästa stopp på resan var i det högt belägna villaområde i Mo i Rana där Anna och Glenn bor.
Väglaget var bra under hela resan med vått och smutsigt till någon mil efter att vi lämnat E4 och därefter bra vinterväg med frusna vägbanor och bra grepp.
Utan GPS hade den här resan inte varit något störe bekymmer, det är en ganska enkel rutt att hitta, med GPS var det bäldiggt enkelt och behagligt, med tanke på att det är en rutt varken jag eller Johan kört och som jag själv bara åkt en gång tidigare så var det ändå skönt att ha sin kära Mio C220 som vägvisare.
Juölklapparna var på det hela taget inget speciellt, givetvis uppskattat, men inte värt att listta i en blogg, men en sak stack verkligen ut och det var ett par vita Fotomuggar, den ena med bild på min kära Suicide Express, alltså min svarta motorcykel, den andra med en bild på min högt älskade Opel Commodore.
Övriga runt borrdet fick Julklappar i spannet från spelande blinkande julslips, via trevliga och uppskattade kläder, verktyg, husgeråd och smycken upp till en Playstation 3 med Abba Singstar och need for speed under Cover.
Denna maskin fick mig att ompröva både min åsikt om Spelkonsoler nyare än NES och om bilspel, Need for speed underground är riktigt roligt och kontrollerna fungerar rimligt bra, även om inte den riktigt rätta känsla är där för en som kör bil med mer än bara ögonen.
Hittills har Julen varit riktigt bra med en del spännande Norska Julrätter och intensivt umgänge, även om jag saknar bland annat Kalle ankas julafton och Karll-Bertil Johnsons Julafton.
Återfärd söderut inleds i svinottan på måndag, Då i Ford Scorpio då Johan preliminärt blir kvar och arbetar i Mo över våren.
Väglaget var bra under hela resan med vått och smutsigt till någon mil efter att vi lämnat E4 och därefter bra vinterväg med frusna vägbanor och bra grepp.
Utan GPS hade den här resan inte varit något störe bekymmer, det är en ganska enkel rutt att hitta, med GPS var det bäldiggt enkelt och behagligt, med tanke på att det är en rutt varken jag eller Johan kört och som jag själv bara åkt en gång tidigare så var det ändå skönt att ha sin kära Mio C220 som vägvisare.
Juölklapparna var på det hela taget inget speciellt, givetvis uppskattat, men inte värt att listta i en blogg, men en sak stack verkligen ut och det var ett par vita Fotomuggar, den ena med bild på min kära Suicide Express, alltså min svarta motorcykel, den andra med en bild på min högt älskade Opel Commodore.
Övriga runt borrdet fick Julklappar i spannet från spelande blinkande julslips, via trevliga och uppskattade kläder, verktyg, husgeråd och smycken upp till en Playstation 3 med Abba Singstar och need for speed under Cover.
Denna maskin fick mig att ompröva både min åsikt om Spelkonsoler nyare än NES och om bilspel, Need for speed underground är riktigt roligt och kontrollerna fungerar rimligt bra, även om inte den riktigt rätta känsla är där för en som kör bil med mer än bara ögonen.
Hittills har Julen varit riktigt bra med en del spännande Norska Julrätter och intensivt umgänge, även om jag saknar bland annat Kalle ankas julafton och Karll-Bertil Johnsons Julafton.
Återfärd söderut inleds i svinottan på måndag, Då i Ford Scorpio då Johan preliminärt blir kvar och arbetar i Mo över våren.
Kommentarer
Trackback
