Robusthet, redundans och yrkesstolthet.
I dagens samhälle är det viktigare än någonsin tidigare att saker fungerar, fabrikerna har sina lager på landsvägen och ett "just in time" system för komponentleveranser. Människor pendlar långa avstånd med bil, tåg eller buss till sina arbetsplatser, butikerna har inga lager, när hyllorna är tomma så skall påfyllning vara på väg med lastbil.
Men, samhället är mindre robust än någonsin, man har inte personal som kan åtgärda problem i systemet och i den mån man har personal som skulle kunna lösa problemen så har de inte befogenhet att göra det.
I somras blev ett tåg stående fem timmar på spåret neråt linköping, mitt i Svenskt industrilandskap. Det blev stående i timmar fullt med passagerare, trots attt det garanterat fanns dieselelektriska lok på flera industrier runtikring som kunde skickats att dra tåget till station, om någon haft fantasin och befogenheten att kalla in den hjälpen och låta SJ betala för den.
Så fort snön kommer så fryser växlarna på stationerna och man har inga växlare som kan gå ut med skyffel borste och spett för att lösa problemet.
1998 drabbades Gävle av "århundradets snöstorm" och var svårt lamslaget i dagar. Hade I14 funnits kvar hade värnnpliktiga med bandtraktorer hållit lands och europavägarna farbara och med snöskyfflar och bandvagnar hållit stadens funktioner igång.
Vad som krävs för att hålla samhället fungerande är relativt små utgifter, det krävs att man bygger in redundans i vissa tekniska system, att man köper in eller kartlägger vissa resurser för att lösa uppkommande problem exempelvis med järnväg och vägtrafik. Det kräver att man ger folk tydliga och omfattande mandat så att man alltid kan få fram en beslutsfattare med ansvar och befogenhet att lösa uppkomna problem oavsett tid på dygnet och det kräver att de som finns i organisationerna har en yrkesstolthet. "Jag personligen ska se till att det löser sig för den här personen eller de här personerna. Jag tar ansvaret för att lösa den uppkomna situationen, även om jag har en ansvarig chef som skall lösa det så tar jag det som min uppgift att det skall lösa och släpper det inte förrän det är löst."
Det kräver även att man är beredd att inte tänka kostnadseffektivt. Det må vara mer kostnadseffektivt för SJ och banverket attt si och så många tåg med si och så många passagerare står och tickar tid på spåret. En ekonom tänker "x passagerare som står still i fem timmar kostar y kronor, Y är billigare än att lösa problemet omgående till en kostnad av Z, låt dem stå och svettas i ett överhettat tåg".
En chef med ansvarskänsla tänker " hur får vi de här passagerarna till sin destination så fort som möjligt?" Sedan löser han det och finner sig i att det kostade lite mer.
Förmodligen är hemligheten att driva verksamheten i verksform med tillgänglighetskrav istället för i bolagsform med avkastningskrav.
Motsvarande fenomen och bekymmer finner vi på flera håll i samhället och lösningarna är liknande.
Men, samhället är mindre robust än någonsin, man har inte personal som kan åtgärda problem i systemet och i den mån man har personal som skulle kunna lösa problemen så har de inte befogenhet att göra det.
I somras blev ett tåg stående fem timmar på spåret neråt linköping, mitt i Svenskt industrilandskap. Det blev stående i timmar fullt med passagerare, trots attt det garanterat fanns dieselelektriska lok på flera industrier runtikring som kunde skickats att dra tåget till station, om någon haft fantasin och befogenheten att kalla in den hjälpen och låta SJ betala för den.
Så fort snön kommer så fryser växlarna på stationerna och man har inga växlare som kan gå ut med skyffel borste och spett för att lösa problemet.
1998 drabbades Gävle av "århundradets snöstorm" och var svårt lamslaget i dagar. Hade I14 funnits kvar hade värnnpliktiga med bandtraktorer hållit lands och europavägarna farbara och med snöskyfflar och bandvagnar hållit stadens funktioner igång.
Vad som krävs för att hålla samhället fungerande är relativt små utgifter, det krävs att man bygger in redundans i vissa tekniska system, att man köper in eller kartlägger vissa resurser för att lösa uppkommande problem exempelvis med järnväg och vägtrafik. Det kräver att man ger folk tydliga och omfattande mandat så att man alltid kan få fram en beslutsfattare med ansvar och befogenhet att lösa uppkomna problem oavsett tid på dygnet och det kräver att de som finns i organisationerna har en yrkesstolthet. "Jag personligen ska se till att det löser sig för den här personen eller de här personerna. Jag tar ansvaret för att lösa den uppkomna situationen, även om jag har en ansvarig chef som skall lösa det så tar jag det som min uppgift att det skall lösa och släpper det inte förrän det är löst."
Det kräver även att man är beredd att inte tänka kostnadseffektivt. Det må vara mer kostnadseffektivt för SJ och banverket attt si och så många tåg med si och så många passagerare står och tickar tid på spåret. En ekonom tänker "x passagerare som står still i fem timmar kostar y kronor, Y är billigare än att lösa problemet omgående till en kostnad av Z, låt dem stå och svettas i ett överhettat tåg".
En chef med ansvarskänsla tänker " hur får vi de här passagerarna till sin destination så fort som möjligt?" Sedan löser han det och finner sig i att det kostade lite mer.
Förmodligen är hemligheten att driva verksamheten i verksform med tillgänglighetskrav istället för i bolagsform med avkastningskrav.
Motsvarande fenomen och bekymmer finner vi på flera håll i samhället och lösningarna är liknande.
Kommentarer
Postat av: Henning
Bra talat!
Trackback
