Sprithitler

Över två veckor sedan jag skrev sedan och så blir det nästan ingenting idag heller.

Jag är ju som alla vet en drömmare. De senaste dagarna har jag gått och drömt om en båt som gör det rimligt att ge sig ut på långresor, en Diesel Duck. Se länken här nedan, om man köper dem från kina får man en fantastisk världsomseglande båt för från ca 3,2 miljoner kronor. De är tydligen klassade för all sjöfart, såvitt jag kan förstå även nordatlanten vintertid och södra oceanen. och körs på ca en liter diesel per distansminut om man inte har för bråttom (och särskilt bråttom kan man inte ha med skrovformen i fråga).


http://dieselducks.com/index.html

Jag åkte tåg och buss från Uppsala till Hofors i måndags då andra transportsätt av olika skäl inte fanns att tillgå.
Som vanligt fann jag kollektivtrafiken vara alt annat än prisvärd.
Då jag hade lite ont om tid tog jag en taxi till stationen, 82 kronor. Så sprang jag in och köpte biljett för 253 kronor (fick veta att den skulle kostat 207 om jag köpt den via internet, men jag föredrar personlig service) och ställde mig på perrongen i ett par minuter och inväntade tåget.
Tåget var bekvämt och gick hyfsat fort, så det är inte så mycket att klaga på. Så blev det trettio minuters väntan på busshållplats utan bänkar innan resan fortsatte med buss ifrån gävle, bussresan gick så bra som man kan förvänta sig aen länsbuss, kompetent förare, glest trafikerad väg. Tycker man om att åka buss så är det alltså en helt okej resa.
Tåget från Uppsala gick kl 12.07, bussen anlände till Hofors kl 14.45, två timmar och trettioåtta minuter med kollektivtrafik, räknar jag in taxiresan till stationen och väntetid på stationen blir det tre timmar. Kostnad: 335 kronor. Med bil för mig som har en total milkostnad av tjugo kronor på mina bilar kostar motsvarande resa 250 kronor och går på nittio minuter ( har jag riktigt bråttom kan jag göra den på sextio minuter men då till en högre bensinförbrukning så milkostnad 25-30 kronor).
Här betalar jag alltså åttiofem kronor mer för att få resan att ta dubbelt så lång tid som med bil, det är inte rimligt. Även om viräknar generöst, att jag köpt biljetten online och använt buss med värdekort för at ta mig till stationen så blir det inte en rimlig kalkyl, då sparar jag 28 kronor på att ta tåget jämfört med att ensam åka bil, låter jag bilresan ta de tre timmar (eller mer, med tank på att jag inte bör lita för mycket på bussens punktlighet) som den resan tar så kan jag mest sannolikt pressa ned bränsleförbrukningen såpass att det i alla fall blir billigare än bussen, annars måste jag ändå säga att 28 kronor för 1,5 timme är väldigt dålig timlön.
Kollektivtrafiktaxorna måste läggas om så att de på allvar kan konkurrera med bilen.

Jag skrev nedanstående som ett inlägg på Flashback för några dagar sedan med egentligen förutsebart resultat i form av inlägg som endera är extremt drogliberala, eller tämligen fascistiska (Tvångsavgiftning i läger på norrländska myggmyrar). Vad tycker ni om mitt förslag?


Vi har problem med narkomaner som begår brott för att finansiera sitt missbruk och pengar från vilka går till att finansiera brottsliga grupperingar som black cobras , original gangsters, ffl med flera. Vi har problem med hemlösa alkoholister och liknande. Många av dessa (min gissning är mer än en tredjedel men mindre än två tredjedelar) skulle förmodligen vara villiga att flytta ut till anpassat boende där de erbjuds sin valda drog, tre lagade mål mat om dagen, en städad bostad och fickpengar. Vi har många lokaler runt om i landet som ligger lite avsides och som efter renovering och ombyggnad vore lämpliga för ändamålet. Vi har även många platser där vi skulle kunna bygga nya sådana lokaler om nödvändigt.
En aktiv narkoman kostar avsevärda pengar i socialbidrag, slitage på bostad, stöldskador, stulet gods, polisresurser, rättskostnader, fängelsekostnader och sjukvård, hans eller hennes livsstil eroderar även hans eller hennes moral så att en återanpassning till ett hederligt liv blir svår eller omöjlig. Motsvarande gäller för många svårare alkoholister.
Jag vill alltså föreslå att man erbjuder många av våra utslagna att flytta ut till dessa skyddade boenden där de separeras efter intressen och kultur så att man minskar friktionen. De erbjuds ett eget rum med rimlig komfort och städning en gång i veckan. Gott om tvättmöjligheter för egna kläder och tillgång till institutionskläder om man inte vill ta hand om tvättning själv.
Väktare finns på plats för att stoppa bråk och svårare konflikter. Tillgång finns till hobby och arbetslokaler, datorer med internetuppkoppling samt TV-spel och liknande för förströelse, varje sådan här lokalitet skall även innehålla ett hundratal hektar mark med strövområden, grillplatser, kanske lite fiskemöjlighet, fotbollsplaner och liknande. Vistelsen på platsen är helt frivillig, men man skriver på ett kontrakt om att man inte får lämna platsen inom ett dygn efter att man senast tagit ut en drogranson (drogransonerna skall vara anpassade för ett dygnsbehov, eller kanske ett halvdygnsbehov eller så).

Dessa institutioner skulle minska vardagsbrottsligheten i samhället, kommunernas socialbidragsutgifter, sjukvårdskostnader, efterfrågan på narkotika etc. sammantaget skulle de alltså som jag ser det minska lidandet för både pundarna och svensson och samtidigt innebära en besparing rent ekonomiskt för samhället och ta bort mycket av det ekonomiska underlaget för brottssyndikat.
Vad talar emot ett införande av detta system? (utöver politikernas ovilja och flathet och att vissa människor inte unnar knarkare och kriminella att leva i en bra situation)