Take my love, take my land, take me where i cannot stand
I dont care, i´m still free
You cant take the sky from me.
Eller vänta lite nu, det är ju just det de hat gjort. Två gånger.
Den första gången var på sjuttiotalet när NASA slutade sträva utåt, man skrinlade planerna på bemannade uppdrag till Mars och man lade ned apolloprogrammet. Ett stort svek mot mänskligheten, vi behöver nya världar att sträva mot.
Den andra gången var 2003 då man lade ned den ljuvliga TV-serien Firefly. Jag får erkänna att jag trots att jag blivit tipsad om den flera gånger inte kommit till skott att se den förrän för ca två veckor sedan och vilken underbar serie. Enligt alla rätvvisans lagar borde jag ha haft fem sex säsonger att se igenom, men så är icke fallet, för FOX lade ned den efter elva avsnitt och totalt filmades fjorton vilka sedermera blev tillgängliga på DVD, något par år senare kom en film som uppföljare, Serenity.
Efter att Firefly stoppades sade Joss Whedon att han aldrig mer skulle arbeta med FOX, men nu gör han det, med TV-serien Dollhouse so har premiär på fredag. Whedon säger att det inte är samma ledningsgrupp nu som när man dödade Firefly, så det kanske är läge för alla Fireflyfans, så kallade Browncoats att ta upp kampen för Kapten Malcolm Reynolds och hans besättning igen så att vi kan få återse dem i våra vardagsrum.
Oavsett om den kampanjen lyckas eller ej så vill jag härmed starta ett upprop för Sveriges rymdprogram. Sverige bör givetvis fortsätta arbeta inom ESA, men vi måste även själva ta initiativet, Ett Svenskt rymdprogram kan innebära en helt ny framtid för Sverige, både här hemma och ute i rymden. Jag vill att Sverige förankrar några avfyrningsplattformar vid Ekvatorn, gärna gamla oljeriggar så att det blir billigt. Därifrån bör Sverige skicka upp två rymdstationer, en i nära omloppsbana och en i lagrangepunkten mellan jorden och månen. Sedan skall man skicka upp vad som krävs för att bygga en månbas och en marsbas. Vi bör ha femtio man boende i rymdstationerna inom tio år ooch hundra kolonister på månen om femton och på Mars om tjugo år. Tekniskt är det inte särskilt svårt. Ställer man rimliga säkerhetskrav (max tio procent förluster i personal, tjugo procent i materiel) så blir det inte oöverstigligt dyrt. Om vi tar täten nu kan sverige slå an tonen för hela koloniseringen av rymden. Detta rymdprogram skall vara Sveriges eget, inte ESAs, inte FNs, inte EUs, SVERIGES. VI kan, jag vill, Törs vi?
You cant take the sky from me.
Eller vänta lite nu, det är ju just det de hat gjort. Två gånger.
Den första gången var på sjuttiotalet när NASA slutade sträva utåt, man skrinlade planerna på bemannade uppdrag till Mars och man lade ned apolloprogrammet. Ett stort svek mot mänskligheten, vi behöver nya världar att sträva mot.
Den andra gången var 2003 då man lade ned den ljuvliga TV-serien Firefly. Jag får erkänna att jag trots att jag blivit tipsad om den flera gånger inte kommit till skott att se den förrän för ca två veckor sedan och vilken underbar serie. Enligt alla rätvvisans lagar borde jag ha haft fem sex säsonger att se igenom, men så är icke fallet, för FOX lade ned den efter elva avsnitt och totalt filmades fjorton vilka sedermera blev tillgängliga på DVD, något par år senare kom en film som uppföljare, Serenity.
Efter att Firefly stoppades sade Joss Whedon att han aldrig mer skulle arbeta med FOX, men nu gör han det, med TV-serien Dollhouse so har premiär på fredag. Whedon säger att det inte är samma ledningsgrupp nu som när man dödade Firefly, så det kanske är läge för alla Fireflyfans, så kallade Browncoats att ta upp kampen för Kapten Malcolm Reynolds och hans besättning igen så att vi kan få återse dem i våra vardagsrum.
Oavsett om den kampanjen lyckas eller ej så vill jag härmed starta ett upprop för Sveriges rymdprogram. Sverige bör givetvis fortsätta arbeta inom ESA, men vi måste även själva ta initiativet, Ett Svenskt rymdprogram kan innebära en helt ny framtid för Sverige, både här hemma och ute i rymden. Jag vill att Sverige förankrar några avfyrningsplattformar vid Ekvatorn, gärna gamla oljeriggar så att det blir billigt. Därifrån bör Sverige skicka upp två rymdstationer, en i nära omloppsbana och en i lagrangepunkten mellan jorden och månen. Sedan skall man skicka upp vad som krävs för att bygga en månbas och en marsbas. Vi bör ha femtio man boende i rymdstationerna inom tio år ooch hundra kolonister på månen om femton och på Mars om tjugo år. Tekniskt är det inte särskilt svårt. Ställer man rimliga säkerhetskrav (max tio procent förluster i personal, tjugo procent i materiel) så blir det inte oöverstigligt dyrt. Om vi tar täten nu kan sverige slå an tonen för hela koloniseringen av rymden. Detta rymdprogram skall vara Sveriges eget, inte ESAs, inte FNs, inte EUs, SVERIGES. VI kan, jag vill, Törs vi?
Kommentarer
Trackback
