Sprithitler

Var på två bjudningar den senaste veckan. På trettondagsafton var jag på en trevlig släktmiddag med det mesta av den närmaste släkten på pappas sida. Det var en som vanligt trevlig tillställning med god mat och bekvämt sällskap. Det var även tre nytillkomna deltagare, Amanda, Alina och Rut.

Amanda är Magnus och Kristinas dotter och lillasyster till Markus. Alina är Elin och Johnnys första barn och Rut är Samuel och Marias dotter och lillasyster till Filemon.

När det drog ihop sig till dags att åka så visade det sig att Samuel och Maria åkt upp redan på söndagen, det gav mig vissa bekymmer då jag tänkt att Samuel skulle få skjutsa mig till där jag parkerat min cab samt hjälpa mig att kabla igång densamma så att jag kunde köra upp den till Hofors för parkering resten av vintern och fara med hoforsborna vidare till Borlänge. Utan skjuts och starthjälp var det inte alls lika roligt att se fram emot att köra cab. Så, vad göra? Jo, min chef köpte en Smart ForTwo till åkeriet i november och en del av syftet med den bilen är att kunna hyra ut den till personalen. Så, jag ringde chefen som befann sig på en finlandsfärja i skärgården och förhandlade fram en hyra av bilen varefter jag hämtade den på kaplanen (vårt namn på garage och växelområdet på gamla uppsalagatan 46). Hur är då en Smart att köra?

Intressant, mycket intressant. Det börjar med bakluckan, den är tvådelad som på en gammal Volvo amasonkombi. Men utrymmet är förvånansvärt rymligt och då man nog oftast har någon ryggsäck och kasse ungefär som jag hade nu så är det vettigt att bara öppna rutan och stoppa in.

Väl på plats bakom ratten så slås man först av hur rymlig bilen är, innan man börjar leta efter tändningslåset, vilket visar sig sitta nere vid växelspaken, som på en Saab. Apropå växelspaken förresten så är växellådan en intressant skapelse som man ställer sig lite frågande inför, inte så mycket för hur den skall hanteras, utan mer frågan, VARFÖR(?).

Det är såvitt jag förstått fråga om en manuellt styrd automatlåda. Vid en första anblick det sämsta av två världar, slirande momentomvandlare och manuellt arbete.

För att ta sig iväg från parkeringsplatsen fick jag lossa handbromsen, vilken man använder så fort man parkerar bilen, då den saknar Parkeringsläge i växellådan, och dra växelspaken bakåt från neutralläget till backläge, sedan gasa så att bilen rör på sig. Till skillnad från ”riktiga” automatväxlade bilar ligger ”stallspeed” över tomgången, så bilen vill inte dra iväg på egen hand, varken framåt eller bakåt. När jag sedan skall framåt får jag trycka fram spaken till neutral igen och sedan trycka den till vänster varvid ettan tickar i. När man sedan kör får man trycka spaken framåt för uppväxling och bakåt för nedväxling, uppväxlingarna går ganska så långsamt, långsammare än vid manuell växling av automatlådan i exempelvis Mercedes E-klass eller VW passat, det är ganska anmärkningsvärt tycker jag. Bilen växlar inte upp av sig själv, i alla fall inte som jag kom på den med, men då den bara gått 736km när jag satte mig i den så varvade jag den inte så högt, inte avsiktligt i alla fall. Ner växlar den däremot av sig själv. Så fort bilen stannar så läggs ettan i automatiskt, vid fullgas på femman växlar den också ned, om fullgasningen sker i ca nittio blir det nedväxkling till trean vid kickdown, varvid bilen accar riktigt kvickt för omkörning,

med en längd på 2,69 meter är det den i särklass kortaste bil jag har kört, trots det känns den som vilken bil som helst så länge körningen är normal och asfalten jämn. Den känns tämligen struttig över ojämnheter och dess halkegenskaper är tämligen spännande. Vid lite kraftigare rattrörelser sladdar bilen väldigt lätt, något jag blev varse i Säter om jag inte märkt det förr vid första rondellen när man kommer söderifrån gick jag in i rondellen i knappt fyrtio kilometer i timmen, en hastighet som inte får ses som anmärkningsvärt hög, snarare ganska låg. Bilen fick omgående fyrhjulssladd och stannade bara några få tum från diket. Den här bilen är utrustad med dubbfria vinterdäck, jag vet inte om den skulle få bättre eller sämre vinteregenskaper med dubbdäck, bättre grepp kunde få den att vilja välta istället.

Efter totalt 34,4 mils körning under två dagar, hälften av sträckan med passagerare är jag halkegenskaperna till trots imponerad av bilen, den är vilsam på landsväg. Även 110-väg, även om sittdynan på förarsätet är något kort. Den är rymlig för två personer och den är synnerligen lättparkerad. Sikten är bra, även om bakrutan blir väldigt smutsig väldigt fort och en bakrutetorkare fäst i överkant innebär att spolarvätska och smutsvatten rinner tillbaks ner på bakrutan.

Jag upplever inte bilen som så bensinsnål som dess format antyder, men med 21 liter tankat efter 34 mils körning varav en hel del i hög hastighet och under bilens inkörningstid så får den godkänt.

Sammantaget är det en bil jag definitivt inte skulle ha något emot att äga, eller att köra riktigt långt med, även om jag inte skulle välja att köpa en ny Smart, då jag kan få betydligt mycket mer bil för samma pengar om jag tittar på storbilar på begagnatmarknaden.

Hur var det med den andra bjudningen då?

Jo, det var en trevlig tillställning, om än med kort varsel. Vid tjugo i sex på lördagskvällen MSNar en kompis mig och bjuder hem mig till honom och madamen i Stenhagen till ca klockan sju. Så, jag rotar fram lite rena kläder och ringer en kollega som får skjutsa mig dit via Ica väst, där jag köper en Alladinask till värdparet (med så kort varsel så får man inget roligare än så). Jag äör först på plats och får se på medans värdparet lägger de sista händerna på den utsökta middagen som utgörs av kyckling med skysås, brysselkål och gryn, blandade gryn, quinoa, bulgur, linser ochn säkert något mer. Maten var suverän och sällskapet var än bättre, ty till höger om mig vid bordet satt en charmerande ensamstående mamma som jag verkligen inte skulle ha något emot att lära känna bättre.

Kvällen bjöd på varierat samtal kring matbordet och i salongen, denna gången med mycket teologi på dagordningen.

Jag hoppas verkligen på att bli inbjuden till middag med åtminstone delvis samma gäster igen.