Sprithitler

28/9-01

Jag köpte mig en diodlampa i fredags, inte en ficklampa eller så, utan en globlampa för vanlig glödlampesockel. Dessvärre var jag inte på det klara med vad en vanlig glödlampa har för ljusstyrka, Diodlampan på 1,8watt ger 65 lumen och det är dessvärre för mig i praktiken oanvändbart. Den skulle kunna användas som ledljus i en källare eller så, men i min lägenhet finns det ingen praktisk användning för den. Lite tråkigt, men smällar man får ta ibland. 98Kronor på erfarenhetskontot. Idag är lampan urtagen ur den golvlampa jag satte den i och väntar på nya uppgifter,

Jag köpte mig även en annan sak, men för lite längre sedan, i början på november köpte jag mig en Acer aspire on A110, en Netbook byggd på 100dollarsdatorns idé, men mer än bara en aning dyrare.

Det är alltså en enkilos laptop med niotumsskärm, 1,6GHz inte atomprocessor, 512MB internminne, en 6GB SolidStateDisk istället för hårddisk och med en lite udda linuxvariant som operativsystem.

Jag köpte denna då jag tröttnat på att utsätta min femtontums laptop för den misshandel det för en sådan dator innebär att slängas omkring i en taxi och då jag ville ha en smidigare dator av användbarhetsskäl.

Hur har det då gått att använda en så här liten dator med udda operativsystem, liten hårddisk och litet internminne?

Över förväntan faktiskt. Att komma ut på internet var den enklaste saken i världen, bara att be den söka efter ett trådlöst nät och sedan surfa med den förinstallerade firefoxbrowsern. För musik finns det en schysst förinstallerad mediaspelare, även E-post, officefunktioner, fotohanterare med flera program finns förinstallerat liksom ett antal enklare spel, där jag fastnat för en Tetrisvariant och ett där man skall skjuta färgade bollar för att skapa grupper av färgade bollar.

För att få datorn fullt ut användbar till det jag vill ha den till, vilket är allt utom fildelning och spel, så behövde två program installeras, för det första VLC-mediaplayer för att kunna se ppå film och TV-serier. För det andra, drivrutiner för mitt mobila 3G-modem.

Att installera VLC gick med en del googlande ganska bra, även om det inte var lika enkelt som med en XP-dator. För den ovane linuxanvändaren rekommenderas att, liksom jag gjorde, ta hjälp av en kompetent nörd.

Att installera drivrutiner för 3G-modemet var i sig inte så svårt, problemet är att datorn inte vill prata med mitt 3G-modem, däremot utan att tveka med en av mina kamraters identiska 3G-modem. Där drar jag slutsatsen att det är mitt modem som är slitet och skadat. Det går dock bra ihop med mina två andra datorer.

Den lilla hårddisken då?

Jo, där valde jag att köpa just en linuxdator med Solid State Disk istället för en XP-dator med 120GB HDD därför att jag ville ha en dator utan känslig hårddisk, bättre då med en SSD som ju saknar rörliga delar. Att disken är liten gör ingenting, jag ska inte ha några spel på den och film, musik och egna textfiler tar jag på SD-kort från min stationära dator. Då är det värre att disken är långsam, men inte heller det stör nämnvärt.

En möjlig kritik är att skärmen har lite dålig betraktningsvinkel, men med tanke på att skärmen är på nio tum så är inte det något problem, datorn befinner sig i mitt knä eller i min hand när jag använder den och då styr jag vinkeln kontinuerligt med händerna.

En annan kritik är att tangentbordet är väldigt litet så att det blir lätt att trycka på fel knapp om man har lite större händer, men det känns som orättvis kritik eftersom själva vitsen med datorn är just att den är liten.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med datorn, den gör sitt jobb med bravur, även om den har sina begränsningar. Begränsningarna är dock inte farliga om man betänker dess låga pris, jag betalade 2700kr idag är den billigare och oerhört smidiga format.

Sen så skrev jag en insändare till UNT idag, jag tror inte att de tar in den, men man vet ju aldrig. Oavsett vilket så publicerar jag den här också.

Idag på sena eftermiddagen passerar jag över Stora torget och ser en
välregisserad demonstration som på sitt mest framträdande och till
synes samlande plakat jämför Israels försvarsaktioner gentemot Hamas
de senaste veckorna med judeutrotningen i Tredje Riket.
Denna oerhört grova retorik är inte bara osmaklig, den är även väldigt
tydligt felaktig.
Att inte fler civila dog under de senaste operationerna mot Hamas är
ett strålande betyg för Israels vilja och förmåga att skona civila
palestinier. Ville Israel så skulle man med den militära utrustning
man har tillgång till idag snabbt kunna nå en slutgiltig lösning på
palestinafrågan, det holocaust som Hamas talar om. Ett målmedvetet
användande av raketartilleri och bombflygplan med splitterammunition
och napalm skulle på blott några få dagar kunna utrota allt levande på
såväl västbanken som gazaremsan, helt utan Israeliska  dödsfall.
Istället gör man försiktiga markoperationer med sannolikt lägre
våldsnivå än som egentligen är motiverat och där man accepterar egna
dödsfall för att skona motståndarsidans civila. Även det politiska
priset för Israel skulle förmodligen vara lägre än det politiska
priset de betalar när de år efter år försörjer palestinierna med
livsmedel, medicin och energi, en snabb utrotning skulle liksom
Turkiets folkmord på Armenier glömmas på kort tid, istället för det av
UNWRA permanentade flyktingproblemet som liksom kurdfrågan för Turkiet
är ett evigt infekterat sår.
Bevisen är överväldigande för att Israel vill ha fredlig samexistens
med sina grannar. Bevisen är lika överväldigande för att Hamas
fortsätter mot sitt uppsatta mål, Judarnas utrotning i mellanöstern.