Feminismen utbytt som splittrande kraft?
Jag har på senare år sett och hört feminister beklaga sig över att feminismen försvagats. VArför har den det?
För att dess någorlunda legitima mål är nådda och idealisterna gått vidare till andra kamper? Ja kanske.
För att vi lever i en tid av misogyn backlash efter feminismens framgångar? Nej, det kan jag inte se.
För att feministerna gjort sig så omöjliga att ingen vill förknippas med dem? Verkligen inte omöjligt.
Men jag tror att sanningen är en annan.
Min syn har i många år varit att feminismen varit, om än inte ursprungligen till sitt syfte så till sin funktion under nittio och tjugohundratalet definitivt ett maktens redskap att hålla folket splittrat och hålla män och kvinnor i luven på varandra så att de inte skall se när makten fattar beslut som kommer att försämra deras livsvillkor radikalt.
Alldeles nyss här läste jag på en blogg att problemet med EU idag och ännu mer när Turkiet kommer in i det är att en demokrati inte kan fungera om de kulturella skillnaderna inom den och skillnaderna i bakgrund och erfarenhet inom den är för stora för att en meningsfull och fruktbar diskussion skall kunna ske.
Utifrån den iakttagelsen så tror jag att feminismen idag är överspelad därför att makthavarna nu har skapat en situation där feminismen inte längre behövs för deras syften, man har förändrat folkets sammansättning så mycket och fört in ett så fantastiskt diskussionsförstörelsevapen att feminismen är överflödig. Med över en miljon invandrare och många hundratusen av dessa ifrån länder med en helt annan religiös och kulturell bakgrund kommer man inte att ha tillräckligt mycket gemensam bakgrund för att kunna föra en meningsfull diskussion, all den tid man skulle använt till meningsfull diskussion kommer istället att gå till språkförbistring och till försök att etablera grunderna för diskussionen, saker som förut var självklara då man delade erfarenheter.
Om en diskussion trots detta skulle komma farligt nära att bära någon som helst form av frukt och avslöja makthavarnas brist på trohet mot folket och nationen så har man en atombomb att ta till, man låter någon fälla ett ytttrande som någon annan kan härleda till rasism, varvid någon nyttig idiot kommer att nappa och när så Rasistbeskyllningen en gång är utkastad så är diskussionen död och inte sällan även diskussionsforumet.
Feminismen är alltså överspelad som splittrande kraft helt enkelt därför att en starkare splittring framgångsrikt infört och maktnomenklaturan därför ser sig som trygg i sina elfenbenstorn.
För att dess någorlunda legitima mål är nådda och idealisterna gått vidare till andra kamper? Ja kanske.
För att vi lever i en tid av misogyn backlash efter feminismens framgångar? Nej, det kan jag inte se.
För att feministerna gjort sig så omöjliga att ingen vill förknippas med dem? Verkligen inte omöjligt.
Men jag tror att sanningen är en annan.
Min syn har i många år varit att feminismen varit, om än inte ursprungligen till sitt syfte så till sin funktion under nittio och tjugohundratalet definitivt ett maktens redskap att hålla folket splittrat och hålla män och kvinnor i luven på varandra så att de inte skall se när makten fattar beslut som kommer att försämra deras livsvillkor radikalt.
Alldeles nyss här läste jag på en blogg att problemet med EU idag och ännu mer när Turkiet kommer in i det är att en demokrati inte kan fungera om de kulturella skillnaderna inom den och skillnaderna i bakgrund och erfarenhet inom den är för stora för att en meningsfull och fruktbar diskussion skall kunna ske.
Utifrån den iakttagelsen så tror jag att feminismen idag är överspelad därför att makthavarna nu har skapat en situation där feminismen inte längre behövs för deras syften, man har förändrat folkets sammansättning så mycket och fört in ett så fantastiskt diskussionsförstörelsevapen att feminismen är överflödig. Med över en miljon invandrare och många hundratusen av dessa ifrån länder med en helt annan religiös och kulturell bakgrund kommer man inte att ha tillräckligt mycket gemensam bakgrund för att kunna föra en meningsfull diskussion, all den tid man skulle använt till meningsfull diskussion kommer istället att gå till språkförbistring och till försök att etablera grunderna för diskussionen, saker som förut var självklara då man delade erfarenheter.
Om en diskussion trots detta skulle komma farligt nära att bära någon som helst form av frukt och avslöja makthavarnas brist på trohet mot folket och nationen så har man en atombomb att ta till, man låter någon fälla ett ytttrande som någon annan kan härleda till rasism, varvid någon nyttig idiot kommer att nappa och när så Rasistbeskyllningen en gång är utkastad så är diskussionen död och inte sällan även diskussionsforumet.
Feminismen är alltså överspelad som splittrande kraft helt enkelt därför att en starkare splittring framgångsrikt infört och maktnomenklaturan därför ser sig som trygg i sina elfenbenstorn.
Kommentarer
Postat av: Garm
Jag har inte tänkt i de här banorna, men det ligger mycket i detta resonemang. Det tåls att fundera på.
Iofs är det skönt om feminismdebatten o deras skrik om patriakart.
Som kvinna, skäms jag över dem.
Postat av: Garm
Iofs är det skönt om feminismdebatten o deras skrik om patriakart.äntligen tystnar, jag är trött på det.
Så skulle det självfallet stå
Trackback