Svar till debattartikel om kärnkraft i aftonbladet
När jag är inloggad och försökjer svara på aftonbladets artikel http://www.aftonbladet.se/debatt/article4597889.ab så säger den bara "Du måste vara registrerad användare för att skriva en kommentar."
Så eftersom Aftonbladet inte vill ha mitt svar så klistrar jag in det här istället.
Kärnkraften är absolut inte någon långsiktig lösning på något problem (annat än möjligen hur man driver ett hangarfartyg), i alla fall inte fissionering av Uran. Som en kortsiktig lösning kan jag dock se stora fördelar med den och att slå igång ett par nya reaktorer i våra stolta svenska vakttorn vid Öresund vore om inte annat en skön markering mot Danskarna om att de inte ska lägga sig i vår intrikespolitik.
Kärnkraft på lång sikt såväl som Svenskt industriellt försprång får vi om vi storsatsar på utveckling av komersiella Breatherreaktorer och inte minst acceleratordriven transmutation, dessa lösningar erbjuder inte minst en lösning på kärnavfallsfrågan.
På lite längre sikt (ett par hundra år) så är den enda kärnkraftslösning jag kan se att är acceptabel dock Fusionskraften och fusionskraft har ansetts ligga femtio år framåt i tiden i sextio år framåt i tiden i uppemot sjuttio år nu, så den kan vi inte planera att skall komma och frälsa oss.
Problemen med kärnkraften är flera, brytningen, den begränsade tillgången till brytningsvärt uran, Anrikningen av såväl nybrutet som upparbetningen av gammalt bränsle, Konsekvenserna av en olycka, förvaringen av utbränt kärnbränsle, maktkoncentrationen till ett fåtal aktörer som såhär stora anläggningar innebär och inte minst att de utgör feta terroristmål.
Energihushållning och storskalig användning av småskaliga lösningar är vad jag ser som det bästa sättet att förse det Svenska samhället med energi och där har varken fissionskraft eller storkoncerner som Fortum, E-on eller vattenfall en plats.
Så eftersom Aftonbladet inte vill ha mitt svar så klistrar jag in det här istället.
Kärnkraften är absolut inte någon långsiktig lösning på något problem (annat än möjligen hur man driver ett hangarfartyg), i alla fall inte fissionering av Uran. Som en kortsiktig lösning kan jag dock se stora fördelar med den och att slå igång ett par nya reaktorer i våra stolta svenska vakttorn vid Öresund vore om inte annat en skön markering mot Danskarna om att de inte ska lägga sig i vår intrikespolitik.
Kärnkraft på lång sikt såväl som Svenskt industriellt försprång får vi om vi storsatsar på utveckling av komersiella Breatherreaktorer och inte minst acceleratordriven transmutation, dessa lösningar erbjuder inte minst en lösning på kärnavfallsfrågan.
På lite längre sikt (ett par hundra år) så är den enda kärnkraftslösning jag kan se att är acceptabel dock Fusionskraften och fusionskraft har ansetts ligga femtio år framåt i tiden i sextio år framåt i tiden i uppemot sjuttio år nu, så den kan vi inte planera att skall komma och frälsa oss.
Problemen med kärnkraften är flera, brytningen, den begränsade tillgången till brytningsvärt uran, Anrikningen av såväl nybrutet som upparbetningen av gammalt bränsle, Konsekvenserna av en olycka, förvaringen av utbränt kärnbränsle, maktkoncentrationen till ett fåtal aktörer som såhär stora anläggningar innebär och inte minst att de utgör feta terroristmål.
Energihushållning och storskalig användning av småskaliga lösningar är vad jag ser som det bästa sättet att förse det Svenska samhället med energi och där har varken fissionskraft eller storkoncerner som Fortum, E-on eller vattenfall en plats.
Kommentarer
Postat av: Garm
En fördel är ju att olyckorna är färre o med färre skadade o döda vid kärnkraft än vid vatten-eller kolkraft
Numera kan man ju dessutom snart utnyttja 97% av uranet o inte tre, så brytningen behöver inte utökas på ett tag eftersom det finns en hel del som kan återanvändas
Trackback
