Timglassamhället.
I ett sunt samhälle har man en stor välmnående medelklass vari de allra flesta ingår, några få är rika och en liten andel av folket är av olika skäl fattiga. De flesta har dock råd med ett
par utlandsresor årligen och ett sportlov i fjällen, en trevlig bostad och en schysst bil. Sådant har vårt samhälle i Sverige varit under efterkrigstiden fram till och med åttiotalet.
Sedan nittiotalets början har vi dock sett en förändring, den välmående medelklassen har blivit mindre och även mindre välmående, de är stäöndigt pressade av produktivitetskrav , tillgänglighetskrav och hot om uppsägning. Samtidigt har allt fler hamnat i den ekonomiskt trängda underklassen, dels genom att de halkat ner från medelklassen och dels genom att man imorterat människor utifrån vilka kommit raka vägen in i en ekonomiskt utsatt underklass. I den andra änden av spektrat har vi fått fler och fler överrika människor, ofta genom spekulationer på börsen, ibland genom att de skapat och sålt något, såsom männen bakom Skype.
Hur har vi då hamnat i den här situationen?
Ja dels genom den ohämmade massinvandringen förstås, men den kan vi lämna därhän för tillfället, för den kan varken du eller jag åtgärda idag eller imorgon, men även genom vårt eget agerande och vår egen acceptans av andras agerande. Sedan länge tillbaka, sjuttiotalet är nog sinnebilden för det med varvsdöden och utflyttningen av TeKo-industrin, men den utvecklingen har fortsatt, vi har förförts av billiga proodukter importerade från låglöneländer och av maktens tal om den nya kunskapsbaserade ekonomin och serviceindustrin som våra nya frälsare. Detta samtidigt som vi sett arbetslösheten och utslagningen ständigt öka till politikernas och den ständigt rikare överklassens lovord till frihandeln.
Vad vi behöver göra är att ta tillbaks förlorad mark, efterfråga svenskproducerat, även om svenska arbetare skulle vara sämre på att producera skor än tolvåriga vietnamesiskor i Sweatshops, vilket de inte är, de har bara löner de förhoppningsvis kan leva på och ett skattetryck som skall täcka försörjningen av miljoner åldringar, nysvenskar och andra som ej bidrar till sveriges försörjning, så är det för dig en fördel att det blir mer snurr på svenska hjul, med fler skattebetalare och mer konsumtionskraftiga medborgare. Frihandelns profeter talar om att man bara skall göra det man är bäst på, men Kina är inte bäst på att producera datorer, mopeder, telefoner, kläder med mera, de har bara sämst villkor för arbetarna, miljön, dissidenterna, de mänskliga rättigheterna etc.
Vår nödtorft måste vi producera själva, köp svenskproducerad mat, gärna närproducerad, köp svensksydda kläder, helst av svensk ull, men annars helst av bolag som spinner och väver bomullen till kläderna här hemma i Sverige, merkostnaden för svensktillverkat har du snart igen genom full sysselsättning här hemma. De enda som tjänar på en arbetslöshet över två procent är den väldigt rika överklassen som vill ha stort utbud av arbetskraft för att hålla lönerna nere och på så vis krympa arbetskraften och reducera folket till en kämpande underklass som göder de ägande klasserna.
Ta ditt ansvar, vägra timglassamhället, köp svenskt.
par utlandsresor årligen och ett sportlov i fjällen, en trevlig bostad och en schysst bil. Sådant har vårt samhälle i Sverige varit under efterkrigstiden fram till och med åttiotalet.
Sedan nittiotalets början har vi dock sett en förändring, den välmående medelklassen har blivit mindre och även mindre välmående, de är stäöndigt pressade av produktivitetskrav , tillgänglighetskrav och hot om uppsägning. Samtidigt har allt fler hamnat i den ekonomiskt trängda underklassen, dels genom att de halkat ner från medelklassen och dels genom att man imorterat människor utifrån vilka kommit raka vägen in i en ekonomiskt utsatt underklass. I den andra änden av spektrat har vi fått fler och fler överrika människor, ofta genom spekulationer på börsen, ibland genom att de skapat och sålt något, såsom männen bakom Skype.
Hur har vi då hamnat i den här situationen?
Ja dels genom den ohämmade massinvandringen förstås, men den kan vi lämna därhän för tillfället, för den kan varken du eller jag åtgärda idag eller imorgon, men även genom vårt eget agerande och vår egen acceptans av andras agerande. Sedan länge tillbaka, sjuttiotalet är nog sinnebilden för det med varvsdöden och utflyttningen av TeKo-industrin, men den utvecklingen har fortsatt, vi har förförts av billiga proodukter importerade från låglöneländer och av maktens tal om den nya kunskapsbaserade ekonomin och serviceindustrin som våra nya frälsare. Detta samtidigt som vi sett arbetslösheten och utslagningen ständigt öka till politikernas och den ständigt rikare överklassens lovord till frihandeln.
Vad vi behöver göra är att ta tillbaks förlorad mark, efterfråga svenskproducerat, även om svenska arbetare skulle vara sämre på att producera skor än tolvåriga vietnamesiskor i Sweatshops, vilket de inte är, de har bara löner de förhoppningsvis kan leva på och ett skattetryck som skall täcka försörjningen av miljoner åldringar, nysvenskar och andra som ej bidrar till sveriges försörjning, så är det för dig en fördel att det blir mer snurr på svenska hjul, med fler skattebetalare och mer konsumtionskraftiga medborgare. Frihandelns profeter talar om att man bara skall göra det man är bäst på, men Kina är inte bäst på att producera datorer, mopeder, telefoner, kläder med mera, de har bara sämst villkor för arbetarna, miljön, dissidenterna, de mänskliga rättigheterna etc.
Vår nödtorft måste vi producera själva, köp svenskproducerad mat, gärna närproducerad, köp svensksydda kläder, helst av svensk ull, men annars helst av bolag som spinner och väver bomullen till kläderna här hemma i Sverige, merkostnaden för svensktillverkat har du snart igen genom full sysselsättning här hemma. De enda som tjänar på en arbetslöshet över två procent är den väldigt rika överklassen som vill ha stort utbud av arbetskraft för att hålla lönerna nere och på så vis krympa arbetskraften och reducera folket till en kämpande underklass som göder de ägande klasserna.
Ta ditt ansvar, vägra timglassamhället, köp svenskt.
Kommentarer
Trackback
