Vardagsbrott och oro för utsatthet.

Jag fick en körning från centrum ut till sunnersta vid halv två eller så inatt, en flicka i tjugoårsåldern som hade fått sin cykel stulen och kände oro för att promenera hem, hon var rädd att bli utsatt för något brott, särskilt då någon form av sexuellt övergrepp.
Ska det behöva vara så?
För det första, ska man inte få ha sin cykel ifred? Nu var hennes cykel inte särskilt imponerande låst, men ändå låst.
För det andra, ska en flicka inte kunna känna att hon vågar promenera en halvmil hem i sommarnatten? Vad har vi skapat för samhälle där hon ska ha anledning att känna en sådan oro? Eller där hon ska fås att känna sådan oro trots att vi vet att den i princip är ogrundad?
för det tredje, vad har vi för samhälle där en kvinna inte får bära sådan beväpning att hon känner att hon kan värja sig mot ett brottsligt angrepp på hennes person? Visst, hon hade bra skor på sig och såg ut att vara normaltränad så hon kan nog springa ifrån en angripare om hon får chansen att börja springa och har skräcken som får adrenalinet att pumpa, men det är inte alla angrepp man kan springa ifrån och det är då en pistol eller kniv gör susen. Pistolen utjämnar skillnaden i styrka mellan en 75 kilos sexualförbrytare eller rånare och henne, den ändrar till och med våldsbalansen till hennes fördel. En kniv (vilket är ett försvarsvapen jag i vanliga fall avråder ifrån) kan vid ett påbörjat sexuellt övergrepp nyttjas till flera hugg i bålen på förövaren och därmed göra slut på angreppet och honom. I ett sunt samhälle skulle en tjugoårig hederlig och trevlig flicka få bära adekvat försvar för att känna sig trygg med att promenera hem i natten.

Kommentarer
Postat av: rogge

Med en puffra i sin hand blir det ju än lättare att rejpa småtjejer... Mynning mot tinningen o be henne lämna ifrån sig bössan och dra ned trosan... sen kan man lugnt köra på utan att få massa klösmärken.



Gullig tanke du har.. Men verkligheten bevisar ju det rakt motsatta mot vad du påstår.

2011-02-22 @ 13:38:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0