Ett vassare och snabbare försvar.
Insatsförsvaret har ju kallats för ett spjutspetsförsvar och för mindre, men vassare.
Det må vara att det är en spjutspets, men en spjutspets utan skaft är ett dåligt vapen och ett spjut som inte kombineras med en sköld ger dåligt stridsvärde.
Någonting som är litet och vasst, det låter som en dolk, men en dolk är inget vidare försvarsvapen, med en kniv kan du döda en motståndare, utan att för den skull lyckas hindra honom från att genomföra sitt angrepp på dig.
Et försvar bygger på många lager som samverkar. Kniven är inte ett dåligt vapen, men den skyddar dig dåligt, den använder du när försvaret redan fallerat, eller för överaskande angrepp på andra.
Vill du ha ett hyggligt skydd så bär du en kraftig hjälm, ett bra kroppsskydd, en Automatkarbin, en pistol, kanske en Batong, några handgranater och ett par knivar, sedan sätter du dig i ett stridsfordon och stänger luckan.
Idag är Sverige bosatt i rosengård, har dörren öppen, sitter framför TV:n och ser på Idol medans kniven ligger nedpackad i Campingutrustningen i källaren.
Jag vill komma med ett förslag på hur vi kan förbättra vårt försvar, med den första metaforen, spjutspetsen, så vill jag kombinera med spjutskaft, ett harnesk, en hjälm, en sköld, arm och benskenor och ett svärd. Med den andra metaforen, litet men vasst, så vill jag komplettera med styrka och slagkraft.
Vi behöver ha ett försvar som är snabbt gripbart, men samtidigt ett försar som kan försvara hela landet. För att åstadkomma detta vill jag ta värnplikten till heders igen, vilket jag nämnt förr. Alla unga män och kvinnor skall rycka inen vecka efter studenexamen och ligga inne till en vecka innan höstterminen börjar på universiteten, sedan skall de kallas in igen över jullovet. Efter denna utbildning tas de mest lämpade och mest motiverade ca 50% ut till befattningsutbildning.
Efter utbildningen skall alla ha Repmånad åtminstone var tredje år under de år de är krigsplacerade vid fältförbanden och alla skall tillfrågas vartannat år om de är intresserade av att delta i internationella insatser, på så vis har vi välutbildade soldater och ett starkt snabbt gripbart rekryteringsunderlag för internationella insatser.
Vidare skall man kunna söka till de nationella skyddsstyrkorna (vilket skall vara något annat än hemvärnet) varvid man krigsplaceras vid mer kvalificerade och snabbt gripbara förband i sitt närområde, dessa har fyra övningsveckor per år och skall normalt vara gripbara till åttio procent inom ett dygn, på så vis kan man snabbt bemanna exempelvis ett luftvärnskompani, ett Stridsfordonskompani, ett kustartillerikompani och ett antal fasta KA-batterier på Gotland med lokal personal med kort inställelsetid samtidigt som man har en bataljon med mer normalt hemvärn (spliterskyddade bandvagnar, GRG, Granatkastarpluton) med normal hemvärnsinställelsetid.
Och på motsvarande sätt ha snabbt gripbara förband runtom i landet.
Men dithän lär vi ha en bra bit och innan vi kommit dithän så vill jag föreslå att vi befäster Gotland. Nästan alla andra landsdelar kan vi återta om de ockuperas, markstrid är alltid möjligt. Förlorar vi Gotland och Fi baserar Luftvärn, sjömålsrobotar, artilleri och flyg där så kan vi inte ta tillbaks ön.
Baserar vi själva effektivt luftvärn, Sjömålsrobotar, Fasta och rörliga KA-pjäser, stridsflyg, bra och väl försvarade radaranläggningar samt en adekvat arméavdelning på ön så kan ingen fiende ta ön, i alla fall inte med mindre än en stor insats av ABC-stridsmedel eller så enorma egna förluster att de inte kan fortsätta sin krigföring.
Kringgår Fi Gotland och gör ett kuppartat angrepp på fastlandet så kommer de inte att kunna tillföra förstärkningar via östersjön om vi håller Gotland och då kommer relativt små stridskrafter att räcka för att åtminstone försvara det mesta av fastlandet tills vi lyckats stampa fram de stridskrafter som behövs för att kasta ut dem igen.
Ett befäst Gotland är ett lås på Östersjön, ett lås som gör all vapenhotspolitik i Östersjön omöjlig och alltså ett utmärkt sätt att garantera att Östersjön förblir fredens hav.
Detta blogginlägg har inspirerats av den utmärkta boken Midvintermörker vilken jag ska försöka komma ihåg att recensera någon dag.
Det må vara att det är en spjutspets, men en spjutspets utan skaft är ett dåligt vapen och ett spjut som inte kombineras med en sköld ger dåligt stridsvärde.
Någonting som är litet och vasst, det låter som en dolk, men en dolk är inget vidare försvarsvapen, med en kniv kan du döda en motståndare, utan att för den skull lyckas hindra honom från att genomföra sitt angrepp på dig.
Et försvar bygger på många lager som samverkar. Kniven är inte ett dåligt vapen, men den skyddar dig dåligt, den använder du när försvaret redan fallerat, eller för överaskande angrepp på andra.
Vill du ha ett hyggligt skydd så bär du en kraftig hjälm, ett bra kroppsskydd, en Automatkarbin, en pistol, kanske en Batong, några handgranater och ett par knivar, sedan sätter du dig i ett stridsfordon och stänger luckan.
Idag är Sverige bosatt i rosengård, har dörren öppen, sitter framför TV:n och ser på Idol medans kniven ligger nedpackad i Campingutrustningen i källaren.
Jag vill komma med ett förslag på hur vi kan förbättra vårt försvar, med den första metaforen, spjutspetsen, så vill jag kombinera med spjutskaft, ett harnesk, en hjälm, en sköld, arm och benskenor och ett svärd. Med den andra metaforen, litet men vasst, så vill jag komplettera med styrka och slagkraft.
Vi behöver ha ett försvar som är snabbt gripbart, men samtidigt ett försar som kan försvara hela landet. För att åstadkomma detta vill jag ta värnplikten till heders igen, vilket jag nämnt förr. Alla unga män och kvinnor skall rycka inen vecka efter studenexamen och ligga inne till en vecka innan höstterminen börjar på universiteten, sedan skall de kallas in igen över jullovet. Efter denna utbildning tas de mest lämpade och mest motiverade ca 50% ut till befattningsutbildning.
Efter utbildningen skall alla ha Repmånad åtminstone var tredje år under de år de är krigsplacerade vid fältförbanden och alla skall tillfrågas vartannat år om de är intresserade av att delta i internationella insatser, på så vis har vi välutbildade soldater och ett starkt snabbt gripbart rekryteringsunderlag för internationella insatser.
Vidare skall man kunna söka till de nationella skyddsstyrkorna (vilket skall vara något annat än hemvärnet) varvid man krigsplaceras vid mer kvalificerade och snabbt gripbara förband i sitt närområde, dessa har fyra övningsveckor per år och skall normalt vara gripbara till åttio procent inom ett dygn, på så vis kan man snabbt bemanna exempelvis ett luftvärnskompani, ett Stridsfordonskompani, ett kustartillerikompani och ett antal fasta KA-batterier på Gotland med lokal personal med kort inställelsetid samtidigt som man har en bataljon med mer normalt hemvärn (spliterskyddade bandvagnar, GRG, Granatkastarpluton) med normal hemvärnsinställelsetid.
Och på motsvarande sätt ha snabbt gripbara förband runtom i landet.
Men dithän lär vi ha en bra bit och innan vi kommit dithän så vill jag föreslå att vi befäster Gotland. Nästan alla andra landsdelar kan vi återta om de ockuperas, markstrid är alltid möjligt. Förlorar vi Gotland och Fi baserar Luftvärn, sjömålsrobotar, artilleri och flyg där så kan vi inte ta tillbaks ön.
Baserar vi själva effektivt luftvärn, Sjömålsrobotar, Fasta och rörliga KA-pjäser, stridsflyg, bra och väl försvarade radaranläggningar samt en adekvat arméavdelning på ön så kan ingen fiende ta ön, i alla fall inte med mindre än en stor insats av ABC-stridsmedel eller så enorma egna förluster att de inte kan fortsätta sin krigföring.
Kringgår Fi Gotland och gör ett kuppartat angrepp på fastlandet så kommer de inte att kunna tillföra förstärkningar via östersjön om vi håller Gotland och då kommer relativt små stridskrafter att räcka för att åtminstone försvara det mesta av fastlandet tills vi lyckats stampa fram de stridskrafter som behövs för att kasta ut dem igen.
Ett befäst Gotland är ett lås på Östersjön, ett lås som gör all vapenhotspolitik i Östersjön omöjlig och alltså ett utmärkt sätt att garantera att Östersjön förblir fredens hav.
Detta blogginlägg har inspirerats av den utmärkta boken Midvintermörker vilken jag ska försöka komma ihåg att recensera någon dag.
Kommentarer
Trackback
