I en sal på lasarettet.

Lyssna på den här sången och kontemplera vad den avhandlar ett ögonblick innan du fortsätter läsa.



Vi har alla hört sången förr, oftast i Maritza Horns tolkning, och vet hur hjärtknipande den är, men om man tänker ett par steg till och tänker på bakgrunden när den skrevs så är den än mer hjärtknipande.
Lasarettet ifråga var förmodligen ett Tuberkuloshospital, där man isolerade de tuberkulossjuka och sökte kurera dem så att de inte längre var smittsamma och så att de var friska nog att komma hem. Man hade dock inga effektiva metoder för detta kurerande, bara näringsrik mat, frisk luft och fromma förhoppningar. En anhörig på sanatoriet var praktiskt taget detsamma som en död anhörig.
Innan penicillinet kom i andra världskrigets spår var tuberkulos en av de största och mest fruktade dråparna här i landet.
Med disciplinerat nyttjande av penicillinet utrotade man TBC:n i Sverige och i större delen av den fria västvärlden.
Det var dock inte alla som nyttjade penicillinet lika disciplinerat.
Idag översvämmas Europa av antibiotikaresistent TBC. WHO räknar med 100 000 döda i europa inom fem år om man inte vidtar effektiva åtgärder.
Vi är på väg att få tillbaks en folkdödare som vi en gång besegrat, men den här gången står vi utan de vapen vi en gång vann segern med.
Om du fortfarande undrar varför detta är ett problem, lyssna på sången i länken en gång till.

Kommentarer
Postat av: Tisgift

Tyvärr lär man inte vidta effektiva åtgärder då disciplin inte längre finns i västvärlden.

2011-09-25 @ 20:12:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0