En lysande politisk tecknare.
Serietecknaren Tatsuya Ishida publicerar serien Sinfest på www.sinfest.net
Sinfest är en skojig serie om män och kvinnor, moral, etik, gott och ont, filosofi och lättsinnig popkultur, Men ibland är den även starkt politisk, så har den varit den senaste månaden eller så. Denna Strip som jag oblygt stjäl därifrån är alltså Copyright Tatsuya Ishida och kommenterar utvecklingen i Västvärlden (inklusive Sverige) på ett träffsäkert sätt.
Ta en ordentlig titt i Sinfests arkiv, men räkna med att er produktivitet kommer att vara kraftigt nedsatt under ett par dagar medans ni läser igenom dem.
Sinfest är en skojig serie om män och kvinnor, moral, etik, gott och ont, filosofi och lättsinnig popkultur, Men ibland är den även starkt politisk, så har den varit den senaste månaden eller så. Denna Strip som jag oblygt stjäl därifrån är alltså Copyright Tatsuya Ishida och kommenterar utvecklingen i Västvärlden (inklusive Sverige) på ett träffsäkert sätt.
Ta en ordentlig titt i Sinfests arkiv, men räkna med att er produktivitet kommer att vara kraftigt nedsatt under ett par dagar medans ni läser igenom dem.
Dagens dos upprördhet på samhället 20081022
Idag upprörs jag på två saker jag läser i Aftonbladet. Den ena är http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70865002_852__,00.html Man avsätter 45 miljoner kronor för att göra stadsmiljön tryggare för kvinnor.
Att göra den säkrare för män, som ju faktiskt utsätts för den överväldigande majoriteten av våld och överfall är tydligen inte prioriterat.
Kanske för att män inte är särskilt oroliga när de rör sig ute, medans kvinnor som statistiskt sett är väldigt osannolikt att de råkar ut för våld eller annan brottslighet ofta känner sig otrygga och oroliga. Borde inte satsningarna utgå ifrån fakta och statistik istället för från omotiverad oro?
Nästa irritationsobjekt är http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70865012_852__,00.html
Klockringningarna i Rommele kyrka måste dämpas eftersom en granne störs. Det står klart sedan en klagan hos miljödomstolen klingat ohörd.
Man är knappast ovetande om att kyrkklockor låter när man flyttar in i en bostad nära en pittoresk kyrka. I mina ögon är det dags att ändra våra regler så att den "störande" verksamheten inte är den som tvingas ändra på sig på orimliga vis, att dämpa kyrkklockorna är orimligt. Den som bosätter sig nära en "störande" verksamhet måste anses ha brustit i sin undersökningsplikt om h*n senare störs av verskamheten ifråga och kommunen måste ha brustit i sin tillståndshandläggning om den medger bostadsbyggande på platser där man kan störas av befintliga verksamheter, såsom kommer att bli fallet med bostäderna på kungsängens industriområde där skattebetalarna inom tio år kommer att tvingas betala stora pengar för att flytta bussgaraget och avloppsverket.
Att göra den säkrare för män, som ju faktiskt utsätts för den överväldigande majoriteten av våld och överfall är tydligen inte prioriterat.
Kanske för att män inte är särskilt oroliga när de rör sig ute, medans kvinnor som statistiskt sett är väldigt osannolikt att de råkar ut för våld eller annan brottslighet ofta känner sig otrygga och oroliga. Borde inte satsningarna utgå ifrån fakta och statistik istället för från omotiverad oro?
Nästa irritationsobjekt är http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70865012_852__,00.html
Klockringningarna i Rommele kyrka måste dämpas eftersom en granne störs. Det står klart sedan en klagan hos miljödomstolen klingat ohörd.
Man är knappast ovetande om att kyrkklockor låter när man flyttar in i en bostad nära en pittoresk kyrka. I mina ögon är det dags att ändra våra regler så att den "störande" verksamheten inte är den som tvingas ändra på sig på orimliga vis, att dämpa kyrkklockorna är orimligt. Den som bosätter sig nära en "störande" verksamhet måste anses ha brustit i sin undersökningsplikt om h*n senare störs av verskamheten ifråga och kommunen måste ha brustit i sin tillståndshandläggning om den medger bostadsbyggande på platser där man kan störas av befintliga verksamheter, såsom kommer att bli fallet med bostäderna på kungsängens industriområde där skattebetalarna inom tio år kommer att tvingas betala stora pengar för att flytta bussgaraget och avloppsverket.
Varför är Svensken så självhatande?
Ja, som rubriken, varför Är svensken självhatande?
Det spelar inte så stor roll vilken "etniskt svensk" grupp man umgås med, de talar utan undantag nedvärderande om Svensken och om Sverige, vi är dumma, asociala, osociala, egoistiska, klarar inte av att dricka "kontinentalt", vi bor i ett kallt, fuktigt avlägset land, våra bilar är dåliga, våra båtar är dåliga, vår försvarsindustri är dålig, den svenska modellen är dålig, de svenska tidningarna är dåliga, den svenska sommaren är dålig, den svenska vintern är dålig, den svenska skolan är dålig, den svenska industrin är dålig, den svenska matkulturen är dålig etc...
Att komma på en svensk oavsett religiös eller politisk hemvist med att säga något positivt om Sverige är ungefär som att försöka hitta en granskog på månen, det händer inte.
Vill man höra något positivt om Sverige så måste man söka sig till vissa invandrargrupper, främst sådana som flytt från fattigdom och förtryck fram till början på åttiotalet, chilenare till exempel brukar i min erfarenhet tala väl om Sverige och svenskar.
Vad är det som gör att Svensken inte kan vara stolt över sitt land, sitt folk och sin historia?
Hur kan vi välkomna andra till ett land vi inte själva älskar?
Det spelar inte så stor roll vilken "etniskt svensk" grupp man umgås med, de talar utan undantag nedvärderande om Svensken och om Sverige, vi är dumma, asociala, osociala, egoistiska, klarar inte av att dricka "kontinentalt", vi bor i ett kallt, fuktigt avlägset land, våra bilar är dåliga, våra båtar är dåliga, vår försvarsindustri är dålig, den svenska modellen är dålig, de svenska tidningarna är dåliga, den svenska sommaren är dålig, den svenska vintern är dålig, den svenska skolan är dålig, den svenska industrin är dålig, den svenska matkulturen är dålig etc...
Att komma på en svensk oavsett religiös eller politisk hemvist med att säga något positivt om Sverige är ungefär som att försöka hitta en granskog på månen, det händer inte.
Vill man höra något positivt om Sverige så måste man söka sig till vissa invandrargrupper, främst sådana som flytt från fattigdom och förtryck fram till början på åttiotalet, chilenare till exempel brukar i min erfarenhet tala väl om Sverige och svenskar.
Vad är det som gör att Svensken inte kan vara stolt över sitt land, sitt folk och sin historia?
Hur kan vi välkomna andra till ett land vi inte själva älskar?
Mitt svar till Wachenfelts förutsägbara manshat.
på http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/25/han-dodade-att-han-ar-man Skriver manshaterskan wachenfelt föga överaskande att gärningspersonen i den senaste finska skolskjutningen begick sitt dåd därför att han var man, nedan är mitt svar som jag även lade in som kommentar på sidan ifråga.
Wachenfelt har rätt i en sak, "Det börjar redan på dagis. En liten pojke "busar" och rycker Lisa i håret. "Han är nog lite kär i dig Lisa", säger fröken." Tittar vi på anstalterna i Sverige så är en överväldigande majoritet av de intagna pojkar som vuxit upp utan manliga förebilder, ensamstående mor, ingen närvarande far (för han blev utsparkad och förklarad persona non grata), en mansbefriad förskola (under den värsta hetsen för tio till femton år sedan såg jag på flera daghem skylten "här är ingen man nånsin ensam med barnen" eller motsvarande) och en grundskola där de första manliga lärarna kommer in i bilden i högstadiet eller möjligen mellanstadiet.
Inget illa om kvinnor, de gör sitt bästa för att göra ett bra jobb som ensam mamma, som förskolärare och som låg och mellanstadielärare, men en sak kan de inte, de kan inte vara manliga förebilder. Som pojke är det tydligt att man inte är flicka eller kvinna, har man manliga förebilder kommer man att skapa sin identitet som människa genom att se på hur män och kvinnor är. Har man som pojke inga manliga förebilder kommer man att skapa sin identitet som "inte kvinna" och ta avstånd från "kvinnliga" värden. Om kvinnorna i ens omgivning är vårdande, kärleksfulla, ser känslor tröstar etc så kommer man att anta att en man är motsatsen till allt detta och därför anta en sådan personlighet, med förutsägbart resultat.
Även flickor drabbas av detta, när en flicka växer upp utan manliga förebilder får även hon en skev bild av vad män och kvinnor är och gör och kommer att lida av detta i sin vuxenroll.
Jag påstår att massmördarna i Finland (och i tyskland och USA) mördade, inte för att de var män, utan för att de inte var män och inte hade en aning om vad det är att vara man.
Wachenfelt har rätt i en sak, "Det börjar redan på dagis. En liten pojke "busar" och rycker Lisa i håret. "Han är nog lite kär i dig Lisa", säger fröken." Tittar vi på anstalterna i Sverige så är en överväldigande majoritet av de intagna pojkar som vuxit upp utan manliga förebilder, ensamstående mor, ingen närvarande far (för han blev utsparkad och förklarad persona non grata), en mansbefriad förskola (under den värsta hetsen för tio till femton år sedan såg jag på flera daghem skylten "här är ingen man nånsin ensam med barnen" eller motsvarande) och en grundskola där de första manliga lärarna kommer in i bilden i högstadiet eller möjligen mellanstadiet.
Inget illa om kvinnor, de gör sitt bästa för att göra ett bra jobb som ensam mamma, som förskolärare och som låg och mellanstadielärare, men en sak kan de inte, de kan inte vara manliga förebilder. Som pojke är det tydligt att man inte är flicka eller kvinna, har man manliga förebilder kommer man att skapa sin identitet som människa genom att se på hur män och kvinnor är. Har man som pojke inga manliga förebilder kommer man att skapa sin identitet som "inte kvinna" och ta avstånd från "kvinnliga" värden. Om kvinnorna i ens omgivning är vårdande, kärleksfulla, ser känslor tröstar etc så kommer man att anta att en man är motsatsen till allt detta och därför anta en sådan personlighet, med förutsägbart resultat.
Även flickor drabbas av detta, när en flicka växer upp utan manliga förebilder får även hon en skev bild av vad män och kvinnor är och gör och kommer att lida av detta i sin vuxenroll.
Jag påstår att massmördarna i Finland (och i tyskland och USA) mördade, inte för att de var män, utan för att de inte var män och inte hade en aning om vad det är att vara man.
