Front 242- Trumhinnorna 1-0
Orsaken är att den är påkostad och det kan dess höga ålder och miltal inte ta ifrån den.
Det som precis i det här fallet får min uppskattning är dess allt annat än billiga stereo. Jag spelar just nu Front 242s skiva Tyranny for you på en närapå smärtsam volym och det låter bara bra, den här skivan är annars kapabel att knöäcka de alllra flesta bilars stereo, men kära gamla 127 ställer upp med välljud hela vägen.
Diodlampa, netbook och insändare.
28/9-01
Jag köpte mig en diodlampa i fredags, inte en ficklampa eller så, utan en globlampa för vanlig glödlampesockel. Dessvärre var jag inte på det klara med vad en vanlig glödlampa har för ljusstyrka, Diodlampan på 1,8watt ger 65 lumen och det är dessvärre för mig i praktiken oanvändbart. Den skulle kunna användas som ledljus i en källare eller så, men i min lägenhet finns det ingen praktisk användning för den. Lite tråkigt, men smällar man får ta ibland. 98Kronor på erfarenhetskontot. Idag är lampan urtagen ur den golvlampa jag satte den i och väntar på nya uppgifter,
Jag köpte mig även en annan sak, men för lite längre sedan, i början på november köpte jag mig en Acer aspire on A110, en Netbook byggd på 100dollarsdatorns idé, men mer än bara en aning dyrare.
Det är alltså en enkilos laptop med niotumsskärm, 1,6GHz inte atomprocessor, 512MB internminne, en 6GB SolidStateDisk istället för hårddisk och med en lite udda linuxvariant som operativsystem.
Jag köpte denna då jag tröttnat på att utsätta min femtontums laptop för den misshandel det för en sådan dator innebär att slängas omkring i en taxi och då jag ville ha en smidigare dator av användbarhetsskäl.
Hur har det då gått att använda en så här liten dator med udda operativsystem, liten hårddisk och litet internminne?
Över förväntan faktiskt. Att komma ut på internet var den enklaste saken i världen, bara att be den söka efter ett trådlöst nät och sedan surfa med den förinstallerade firefoxbrowsern. För musik finns det en schysst förinstallerad mediaspelare, även E-post, officefunktioner, fotohanterare med flera program finns förinstallerat liksom ett antal enklare spel, där jag fastnat för en Tetrisvariant och ett där man skall skjuta färgade bollar för att skapa grupper av färgade bollar.
För att få datorn fullt ut användbar till det jag vill ha den till, vilket är allt utom fildelning och spel, så behövde två program installeras, för det första VLC-mediaplayer för att kunna se ppå film och TV-serier. För det andra, drivrutiner för mitt mobila 3G-modem.
Att installera VLC gick med en del googlande ganska bra, även om det inte var lika enkelt som med en XP-dator. För den ovane linuxanvändaren rekommenderas att, liksom jag gjorde, ta hjälp av en kompetent nörd.
Att installera drivrutiner för 3G-modemet var i sig inte så svårt, problemet är att datorn inte vill prata med mitt 3G-modem, däremot utan att tveka med en av mina kamraters identiska 3G-modem. Där drar jag slutsatsen att det är mitt modem som är slitet och skadat. Det går dock bra ihop med mina två andra datorer.
Den lilla hårddisken då?
Jo, där valde jag att köpa just en linuxdator med Solid State Disk istället för en XP-dator med 120GB HDD därför att jag ville ha en dator utan känslig hårddisk, bättre då med en SSD som ju saknar rörliga delar. Att disken är liten gör ingenting, jag ska inte ha några spel på den och film, musik och egna textfiler tar jag på SD-kort från min stationära dator. Då är det värre att disken är långsam, men inte heller det stör nämnvärt.
En möjlig kritik är att skärmen har lite dålig betraktningsvinkel, men med tanke på att skärmen är på nio tum så är inte det något problem, datorn befinner sig i mitt knä eller i min hand när jag använder den och då styr jag vinkeln kontinuerligt med händerna.
En annan kritik är att tangentbordet är väldigt litet så att det blir lätt att trycka på fel knapp om man har lite större händer, men det känns som orättvis kritik eftersom själva vitsen med datorn är just att den är liten.
Sammantaget är jag väldigt nöjd med datorn, den gör sitt jobb med bravur, även om den har sina begränsningar. Begränsningarna är dock inte farliga om man betänker dess låga pris, jag betalade 2700kr idag är den billigare och oerhört smidiga format.
Sen så skrev jag en insändare till UNT idag, jag tror inte att de tar in den, men man vet ju aldrig. Oavsett vilket så publicerar jag den här också.
Idag på sena eftermiddagen passerar jag över Stora torget och ser en
välregisserad demonstration som på sitt mest framträdande och till
synes samlande plakat jämför Israels försvarsaktioner gentemot Hamas
de senaste veckorna med judeutrotningen i Tredje Riket.
Denna oerhört grova retorik är inte bara osmaklig, den är även väldigt
tydligt felaktig.
Att inte fler civila dog under de senaste operationerna mot Hamas är
ett strålande betyg för Israels vilja och förmåga att skona civila
palestinier. Ville Israel så skulle man med den militära utrustning
man har tillgång till idag snabbt kunna nå en slutgiltig lösning på
palestinafrågan, det holocaust som Hamas talar om. Ett målmedvetet
användande av raketartilleri och bombflygplan med splitterammunition
och napalm skulle på blott några få dagar kunna utrota allt levande på
såväl västbanken som gazaremsan, helt utan Israeliska dödsfall.
Istället gör man försiktiga markoperationer med sannolikt lägre
våldsnivå än som egentligen är motiverat och där man accepterar egna
dödsfall för att skona motståndarsidans civila. Även det politiska
priset för Israel skulle förmodligen vara lägre än det politiska
priset de betalar när de år efter år försörjer palestinierna med
livsmedel, medicin och energi, en snabb utrotning skulle liksom
Turkiets folkmord på Armenier glömmas på kort tid, istället för det av
UNWRA permanentade flyktingproblemet som liksom kurdfrågan för Turkiet
är ett evigt infekterat sår.
Bevisen är överväldigande för att Israel vill ha fredlig samexistens
med sina grannar. Bevisen är lika överväldigande för att Hamas
fortsätter mot sitt uppsatta mål, Judarnas utrotning i mellanöstern.
Stolt.
Min förhoppning då var att få ett tiotal medlemmar på forumet så att man hade någon eller några likasinnade att utbyta tankar och erfarenheter med. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att jag idag skulle stå som administratör av ett forum med 194 medlemmar, drygt 4 inlägg per dag räknat sedan forumets start, ca fyrtio av medlemmarna inloggade någon gång varje dygn och över 3000 inlägg totalt. Jg kunde inte heller drömma om den sakkunskap och kamratskap som står att finna på forumet idag.
Som grundare och administratör av Swedishsurvivalist.egetforum.se är jag både stolt och lite ödmjuk när jag idag ser hur långt vi kommit sedan starten.
Linux, here i come!!!
Jag defragmenterade min Externa hårddisk igår, en 500GB hårddisk med 279 GB filer, filer som är ganska viktiga för mig.
Jag defragmenterade disken för att förebygga problem...
Resultat: mer än två tredjedelar av hittills kontrollerade mappar, som fungerade utmärkt före defragmenteringen är meningslöst skräp idag.
Hur i hela friden kan ett företag som Microsoft kosta på sig att sälja så dålig programvara?
Första bästa vänliga hjälpsamma människa som vill ges härmed tillstånd att komma och hjälpa mig att få igång min gamla dator (mest sannolikt trasigt kraftaggregat) och installera Ubuntu, firefox, openoffice, ett bra torrentprogram och VLC mediaplayer. Alternativt donera en dator med motsvarande prylar i. Hädanefter skall enbart dataspel komma i närheten av windowsburkar här i huset.
Och innan någon frågar, ja, mitt virusskydd är up to date. Ska det ta tjugofyra timmar efter att man tryckt på publicera innan ett inlägg fortfarande inte är publicerat? Använder blogg.se Windows?
20090112
Var på två bjudningar den senaste veckan. På trettondagsafton var jag på en trevlig släktmiddag med det mesta av den närmaste släkten på pappas sida. Det var en som vanligt trevlig tillställning med god mat och bekvämt sällskap. Det var även tre nytillkomna deltagare, Amanda, Alina och Rut.
Amanda är Magnus och Kristinas dotter och lillasyster till Markus. Alina är Elin och Johnnys första barn och Rut är Samuel och Marias dotter och lillasyster till Filemon.
När det drog ihop sig till dags att åka så visade det sig att Samuel och Maria åkt upp redan på söndagen, det gav mig vissa bekymmer då jag tänkt att Samuel skulle få skjutsa mig till där jag parkerat min cab samt hjälpa mig att kabla igång densamma så att jag kunde köra upp den till Hofors för parkering resten av vintern och fara med hoforsborna vidare till Borlänge. Utan skjuts och starthjälp var det inte alls lika roligt att se fram emot att köra cab. Så, vad göra? Jo, min chef köpte en Smart ForTwo till åkeriet i november och en del av syftet med den bilen är att kunna hyra ut den till personalen. Så, jag ringde chefen som befann sig på en finlandsfärja i skärgården och förhandlade fram en hyra av bilen varefter jag hämtade den på kaplanen (vårt namn på garage och växelområdet på gamla uppsalagatan 46). Hur är då en Smart att köra?
Intressant, mycket intressant. Det börjar med bakluckan, den är tvådelad som på en gammal Volvo amasonkombi. Men utrymmet är förvånansvärt rymligt och då man nog oftast har någon ryggsäck och kasse ungefär som jag hade nu så är det vettigt att bara öppna rutan och stoppa in.
Väl på plats bakom ratten så slås man först av hur rymlig bilen är, innan man börjar leta efter tändningslåset, vilket visar sig sitta nere vid växelspaken, som på en Saab. Apropå växelspaken förresten så är växellådan en intressant skapelse som man ställer sig lite frågande inför, inte så mycket för hur den skall hanteras, utan mer frågan, VARFÖR(?).
Det är såvitt jag förstått fråga om en manuellt styrd automatlåda. Vid en första anblick det sämsta av två världar, slirande momentomvandlare och manuellt arbete.
För att ta sig iväg från parkeringsplatsen fick jag lossa handbromsen, vilken man använder så fort man parkerar bilen, då den saknar Parkeringsläge i växellådan, och dra växelspaken bakåt från neutralläget till backläge, sedan gasa så att bilen rör på sig. Till skillnad från ”riktiga” automatväxlade bilar ligger ”stallspeed” över tomgången, så bilen vill inte dra iväg på egen hand, varken framåt eller bakåt. När jag sedan skall framåt får jag trycka fram spaken till neutral igen och sedan trycka den till vänster varvid ettan tickar i. När man sedan kör får man trycka spaken framåt för uppväxling och bakåt för nedväxling, uppväxlingarna går ganska så långsamt, långsammare än vid manuell växling av automatlådan i exempelvis Mercedes E-klass eller VW passat, det är ganska anmärkningsvärt tycker jag. Bilen växlar inte upp av sig själv, i alla fall inte som jag kom på den med, men då den bara gått 736km när jag satte mig i den så varvade jag den inte så högt, inte avsiktligt i alla fall. Ner växlar den däremot av sig själv. Så fort bilen stannar så läggs ettan i automatiskt, vid fullgas på femman växlar den också ned, om fullgasningen sker i ca nittio blir det nedväxkling till trean vid kickdown, varvid bilen accar riktigt kvickt för omkörning,
med en längd på 2,69 meter är det den i särklass kortaste bil jag har kört, trots det känns den som vilken bil som helst så länge körningen är normal och asfalten jämn. Den känns tämligen struttig över ojämnheter och dess halkegenskaper är tämligen spännande. Vid lite kraftigare rattrörelser sladdar bilen väldigt lätt, något jag blev varse i Säter om jag inte märkt det förr vid första rondellen när man kommer söderifrån gick jag in i rondellen i knappt fyrtio kilometer i timmen, en hastighet som inte får ses som anmärkningsvärt hög, snarare ganska låg. Bilen fick omgående fyrhjulssladd och stannade bara några få tum från diket. Den här bilen är utrustad med dubbfria vinterdäck, jag vet inte om den skulle få bättre eller sämre vinteregenskaper med dubbdäck, bättre grepp kunde få den att vilja välta istället.
Efter totalt 34,4 mils körning under två dagar, hälften av sträckan med passagerare är jag halkegenskaperna till trots imponerad av bilen, den är vilsam på landsväg. Även 110-väg, även om sittdynan på förarsätet är något kort. Den är rymlig för två personer och den är synnerligen lättparkerad. Sikten är bra, även om bakrutan blir väldigt smutsig väldigt fort och en bakrutetorkare fäst i överkant innebär att spolarvätska och smutsvatten rinner tillbaks ner på bakrutan.
Jag upplever inte bilen som så bensinsnål som dess format antyder, men med 21 liter tankat efter 34 mils körning varav en hel del i hög hastighet och under bilens inkörningstid så får den godkänt.
Sammantaget är det en bil jag definitivt inte skulle ha något emot att äga, eller att köra riktigt långt med, även om jag inte skulle välja att köpa en ny Smart, då jag kan få betydligt mycket mer bil för samma pengar om jag tittar på storbilar på begagnatmarknaden.
Hur var det med den andra bjudningen då?
Jo, det var en trevlig tillställning, om än med kort varsel. Vid tjugo i sex på lördagskvällen MSNar en kompis mig och bjuder hem mig till honom och madamen i Stenhagen till ca klockan sju. Så, jag rotar fram lite rena kläder och ringer en kollega som får skjutsa mig dit via Ica väst, där jag köper en Alladinask till värdparet (med så kort varsel så får man inget roligare än så). Jag äör först på plats och får se på medans värdparet lägger de sista händerna på den utsökta middagen som utgörs av kyckling med skysås, brysselkål och gryn, blandade gryn, quinoa, bulgur, linser ochn säkert något mer. Maten var suverän och sällskapet var än bättre, ty till höger om mig vid bordet satt en charmerande ensamstående mamma som jag verkligen inte skulle ha något emot att lära känna bättre.
Kvällen bjöd på varierat samtal kring matbordet och i salongen, denna gången med mycket teologi på dagordningen.
Jag hoppas verkligen på att bli inbjuden till middag med åtminstone delvis samma gäster igen.
Bristande samhällsservice, igen.
Vad blir då följden av centraliseringen? Bättre service?
Jag tror att vi kan få snabbare service, men med mindre substans och mindre flexibilitet. Vi kommer att få en poliskontakt som liknar vårt snabbmatsutbud, du får det ganska snabbt för det mesta, men det är oerhört schabloniserat. Har jag en observation att delge polisen så kan den vara av värde för polismannen på LKC i Uppsala, eller för VB på polisen i Uppsala, men för en telefonist på ett callcenter i kiruna blir det bara en deetalj som får en rad i dagens rapport över telefonskörden närhon skriver ihop den och skickar den för vidare gallring hos sin överordnade innan den till slut kommer till Uppsala.
Vad vi behöver i Sverige ärninte fler portvakter mellan medborgare och samhällsservice utan färre. När man införde 11414 framstod det för mig som något positivt, man fick ett enkelt nummer att nå polisen i icke brådskande ärenden utan att behöva konsultera den lokala telefonkatalogen.
När man sedan stängde det lokala numret till LKC blev jag lite misstänksam och besviken, det framstod som att man inte hade förbättrad service för ögonen. När jag i mellandagarna inte kunde nå polisen i relevant del av landet uppenbarades ohederligheten bakom 11414 ytterligare och nu säger man på ekot idag att man ytterligare skall försvåra relevant kontakt med polisen.
Bort med alla dessa portvakter nu!
