Sprithitler

Jag låter Tatsuya Ishida, den suveräne tecknaren bakom sinfest och Squigley en av hans seriefigurer sammanfatta min dag. 

Jag fyller år imorgon, välkomna hit på Fika.
Om ni ej vet var jag bor så fråga någon som vet, exempelvis mig.

Hovrätten har meddelat friande dom för den kvinnliga bussförare som i tingsrätten fällts för sex fall av vållande till annans död och sex fall av vållande till kroppsskada Artikel i UNT..
Mycket positivt, men hur i hela friden kunde tingsrätten fälla? har tingsrätterna här i landet en hellre fälla än fria princip i sitt dömmande och förutsätter att deras domar kommer att överklagas och tas upp i hovrätten där de sedan kan korrigeras? i så fall är de väldigt cyniska och har inget emot att avsiktligt göra oskyldiga människors liv till små helveten till dess att hovrätten korrigerat tingsrättens övergrepp. Det väcker också frågan hur många som felaktigt döms i enklare trafikmål som aldrig överklagas eller om de överklagas aldrig får prövningstillstånd.

Det drar ihop sig till val till EU-parlamentet. För oss som inte är vidare förtjusta i EU så känns det kanske spontant inte så viktigt, men det är det, särskilt om man inte gillar EU, då är det viktigt att få in goda krafter som kan försöka motverka EU.s Excesser.
Att passa en Valdag känns inte helt motiverat när det gäller en sak man inte gillar, så se till att poströsta istället så slipper du passa valdagen. på www.val.se kan du se var du kan poströsta, här i Uppsala är det bland annat på Stadsbiblioteket. Bara att ta med sig ett leg och sitt Röstkort.

Om du inte vet vilket parti du ska rösta på så kan det här testet ge en liten fingervisning om vilket parti som ligger nära dig, men då ska man tänka på att det inte är helt rättvisande avseende Piratpartiet, då Piratpartiet egentligen inte har någon partilinje i många av de frågor som ställs i Testet.
Tänk också på att testet redovisar procent som dina svar skiljer från respektive partis partilinje.
Visa makthavarna vad vi tycker om EU!!!

Jag var på Dop idag, min Brorsdotter Ruth Adina döptes i samband med nattvardsgudstjänst i Eriksbergskyrkan i Uppsala. Jag har aldrig varit inne i den kyrkan förut och blev överaskad av hur trevlig den var och hur vackert det ganska enkla kyrkorummet var. Prästen var trevlig och Ruth snäll och glad, även om jag inte gillar alla fasoner man hade för sig med i mina öron märkliga sätt att sjunga delar av de texter som oftast sjungs i en gudstjänst och absolut inte uppskattar när man använder den nya översättningen av Herrens bön (jag läste den gamla istället).

I aftonbladet idag kan man läsa en debattartikel av en
 "Jonas Norberg 41 år, Stockholm,handledare på yrkesgruppen Nätverket, medlem i Svensk mat- och miljöinformation."
Om man söker på "yrkesgruppen nätverket" så finner man två saker, debattexten på aftonbladet och vad som verkar vara en platsannons. "Svensk mat och miljöinformation" är en välkänd Veganlobbyorganisation.
I tidningen propagerar Norberg för införandet av köttskatt för att få ner köttkonsumtionen till fördel för veganism då Norberg menar att köttproduktionen är problematisk.
Norberg adresserar dock inte grundproblemet, problemet är inte att vi äter kött i väst, det är inte ens att fler och fler Indier och kineser inför kött i sin kosthållning, problemet är att befolkningen på jorden har expanderat bortom vårt habitats bärkraft för länge sedan oavsett vad vi äter och att vi måste få ner jordens begolkning till långsiktigt hållbara nivåer, i min åsikt cirka två till tre miljarder människor, förslagsvis genom att ålägga varje nation att hålla sin befolkningstäthet under 20 personer per kvadratkilometer.
I Sin artikel marknadsför Norberg en ny köttskatt som en liberal åtgärd, det känns inte som att mer pengar till staten och mindre pengar kvar i fickan för individen är en liberal åtgärd, om man inte talar om stureplansliberalerna som gärna vill se att vanligt folk har råd med mindre så att de själva får fler sätt att visa sin rikedom.
Vill vi minska sveriges påverkan på habitatet globalt så ska vi införa importrestriktioner på kött och på djurfoder så att vi återfår ett fungerande jordbruk här hemma, import av Sojabönor och annat elände från andra sidan jorden kan inte vara miljövänligt oavsett om det är avsett till djurfoder eller till människofoder. Sverige kan bara minska belastningen på vårt globala habitat genom att hålla sig inom vad vårt eget habiat kan bära och genom att låta den utveckling vi redan har fortsätta, vi har en naturlig befolkningsminskning för närvarande, låt den fortgå i några decennier, sedan kommer om vi skött våra kort rätt nativiteten att öka till en naturlig balansnivå när folket, ffa kvinnorna förstår att de lever i ett tryggt och hållbart samhälle.

Tillsammans med Munkfors i grenen "hög ungdomsarbetslöshet".
Detta enligt artikel i Aftonbladet.
Inte särskilt förvånande i en bruksort som är helt beroende av en enda stor industri och legotjänster till denna.
Vad kan då Hofors göra åt saken?
Inte mycket egentligen, inte Hofors Kommun i alla fall, men invånarna kan göra en del, genom att välja var man spenderar sina pengar, handla allt som går i Hofors istället för i Valbo, gävle, sandviken Falun, postorder eller liknande, då skapar ni arbetstillfällen i handeln på orten och det är ett bra första steg. Efterfråga sedan lokalproducerat kött, bröd, mjölk och grönsaker ifrån bönder och bagare på orten så skapas än fler jobb och var slutligen inte rädda för att starta småföretag, inriktade på såväl lokala som regionala och globala marknader. Idag dräneras Hofors på resurser genom felaktig efterfrågan, efterfrågar Hoforsborna rätt så stannar pengarna i Hofors längre och ger multiplikatoreffekter i den lokala ekonomin, mutliplikatoreffekter som översätts i nya arbetstillfällen, arbetstillfällen som översätts i lägre socialbidragsutgifter och därmed lägre skattebörda, eller i alla fall frigjorda skattepengar till viktigare saker.
Samma principer kan tillämpas även i andra orter eller för den delen i hela regioner eller riket som helhet, "put your money where your mouth is" brukar jänkarna säga, jag tänker kapa det uttrycket och uppmana alla att placera sina pengar där de omvandlas till saker du har nytta av, skattepengar, nya arbetstillfällen, fler som kan efterfråga dina tjänster. lägg dina pengar på inhemska tjänster och produkter, det får du tillbaka.

Jag hittade en bra låt idag, från ett av Lasse tennanders första album "Alla är vi barn i början" låten heter allt detta orörda vackra och jag ser den som både en hyllning till vårt vackra land och en tidig (mitten av sjuttiotalet) Eu-kritisk låt. Tänk bara om vi haft vett att lyssna på honom för femton år sedan. Jag röstade nej, men allt för många röstade ja.

Inom Krigsmedicinen Använder man något som kallas Triage, detta innebär att man väljer i vilken ordning skadade personer behandlas enligt följande prioriteringsordning.
1. Personer med akut livshotande tillstånd som kan behandlas med en rimlig insats av tillgängliga medel (exempel, artärblödning i arm eller ben, kan behandlas med avsnörande bandage för att sedan behandlas kirurgiskt)
2. Personer med livshottande tillstånd, men som kan vänta (ex, personen ovan som nyss fått avsnörande förband eller tryckförband)
3. personer med skador som om de ej får vård blir livshotande eller invalidiserande (ex, smärre arm och benbrott, öppna måttligt blödande sår).
4. Person som kommer att dö eller bli gravt invalidiserad om de inte omgående får så omfattande vård att många andra istället kommer att dö då vi ej kommer att ha resurser att hjälpa dessa. Exempelvis personer med mutlipla skottskador på inre organ, skottskador mot hjärnan, kraftigt blödande skottskador i flera kroppsdelar, dessa väljer man att ej operera eller behandla med annat än smärtstillande och ångestdämpande, förrän man är åtminstone färdig med prio ett och två. Största möjliga nytta åt största möjliga antal.

I fältsjukhuset Sverige idag så gör man sin triage i migrationsverket och migrationsdomstolarna. Vid denna triage väljer man att behandla prio 4 före prio ett och två, det innebär att vi kastar enorma resurser på att behandla icke behandlingsbara individer, samtidigt som vi låter personer som ursprungligen var behandlingsbara vänta så länge att de blir icke behandlingsbara och som lök på laxen sliter ut vår personalstyrka.

Det är dags att man tänker om, såväl vad gäller invandringspolitik som sjukvårdspolitik och arbetsmarknadspolitik. När vi inte har obegränsade resurser så måste vi använda de resurser vi har där de gör bäst nytta för svenska folket, så sker inte idag. Vill vi hjälpa så många flyktingar som möjligt per skattekrona så måste vi välja att bara ta in de som vi faktiskt kan hjälpa och sedan ge dessa adekvat hjälp för en snabb assimilering i svenska samhället, innan vi tar in nästa gäng, de vi ej på ett rimligt sätt kan hjälpa och de som ej behöver akut hjälp (prio fyra och prio tre ovan) måste vi avvisa vid gränsen så att de ej belastar våra resurser och omöjliggör bra omhändertagande av prio ett och två flyktingar. Persiska högutbildade som flydde från Iran under kriget på åttiotalet är bra exempel på prio ett personer, de behövde ganska små resurser snabbt insatta för att anpassa sig i Sverige, så även Iranska högutbildade som flydde i samband med Shahens fall.
Somaliska invandrare idag är bra exempel på prio fyra personer enligt triagemodellen ovan, vi kan kasta pengar, utbildningar och arbetstillfällen på dem hela dagen, det kommer inte att få dem att bli självgående i alla fall, de kommer alltid att vara en ekonomisk minuspost, så även andra och tredje generationen av dem i Sverige, förmodligen fjärde också.
För de resurser vi lägger på dem kunde vi hjälpa mångfalt fler om vi valde att ta emot prio ett fall, alltså de som behöver hjälp och kan bli hjälpta. Prio ett och två fall kunde vi i många fall även hjälpa på plats i deras hemländer och på så vis minska belastningen på vår egen "personal" (svenska folket).

Detta om triage i invandringspolitiken, i Sjukvården så borde vi också tillämpa triage. vi vet att uppemot 80-90% av alla sjukvårdsresurser en svensk nyttjar kommer att nyttjas under de sista två åren av deras liv. Då måste jag ställa frågan, om du är åttiosju år gammal, dement och vistas på ett slutförvar (även kallat åldringsboende) där du får komma ur sängen klockan nio och lägga dig igen klockan tre och däremellan vankar runt med nedkissade blöjor, är det då för dig en tragedi att tillåtas dö när du får lunginflammation? Är det en tragedi för dina anhöriga?  Är en hjärtinfarkt då en tragedi? eller är den din bästa vän. Om vi erkänner döden så kommer många att slippa två, tre år av förlorad livskvalitet ovh förlorad värdighet, samtidigt som vi sparar enorma pengar som kan frigöras till annat  samhället. Problemet i västvärlden idag är inte för dåliga vårdmetoder, det är för bra sådana, vi kan hålla människor vid liv långt efter bäst före datumet på detta liv. Dessa bra men dyra vårdmetoder gör att vi måste välja, nu väljer vi att först vårda prio fyra fallen.

Samma sak inom arbetsmarknadspolitiken, vi prioriterar att hjälpa de som är längst ifrån arbetsmarknaden, när vi egentligen borde prioritera de som står närmast densamma. Har vi Krille alk, med fem fyllekörningar bakom sig, skrev nyss ut sig själv från torken och har fått sparken inom två månader från alla tidigare arbeten och en nykter ung man med stor körvana och stort motorintresse som bägge söker AMS-kurs för tunga körkort så kanske att vi skall ge den unge mannen utbildningen, han kommer sedan aldrig mer att vara arbetslös. Krille alk kommer statistiskt sett ej att klara av utbildningen och om han gör det kommer han i alla fall att vara oanställbar, varvid vi för samma pengar har två alltjämt arbetslösa personer, istället för en alltjämt arbetslös och en som aldrig mer är arbetslös.

Samma sak inom sjukskrivningar, om vi direkt sätter in stora resurser på en person som sjukskriver sig för någonting långvarigare än vinterkräksjukan och såväl diagnostiserar som i rimlig utsträckning behandlar vederbörande så kommer vi att få tillbaks många fler i arbete mycket snabbare och de som ej kan bli anställningsbara (svårt skadade, grava missbrukare m.fl) kan få den höga nivå på sjukersättning eller förtidspension som vi tidigare hade, det kan för övrigt då även Svensson som brutit benet och blir borta från sopåkarjobbet i sex veckor.

De som ej till rimliga insatser kan bli anställningsbara ur grupperna ovan kan vi sedan utan att krascha våra resurser försörja med socialbidrag, sjukersättning, förtidspension eller vad vi nu väljer. Med vettigt triage på alla områden får vi färre prio fyra fall, då inga prio ett två eller tre fall kommer att försämras till prio fyra.

Den etiska biten då, ska vi inte hjälpa de som har det svårast? Jo, det är klart att vi ska, men vi måste ge dem meningsfull hjälp, en döende soldat med skottskador i alla kroppsdelar och söndertrasade inälvor är mer hjälpt av morfinsprutor och någon som håller honom i handen när han dör, än av att opereras på i timmar under svåra smärtor och dödsångest, medans mindre skadade kamrater dör av behandlingsbara skador, för att sedan ändå dö, under kirurgens skalpell med defibrilatorns paddlar chockande kroppen gång på gång.
På samma sätt är en Somalisk invandrad analfabet mer hjälpt av rimligt socialbidrag kopplat till krav på att gå på SFI, samtidigt som barnen ges adekvat hjälp att klara skolan och anpassa sig i svenska samhället, än hon är av att skickas på AMSkurser hon ändå inte kommer att klara, tvingas söka arbeten hon ändå inte kommer att få, samtidigt som barnen slås ut i skolan och för den onda spiralen ytterligare ett varv nedåt.
Eller som Krille alk är mer hjälpt av att få en egen bostad, tillgång till torken och en trygg ekonomi, än han är av att hänvisas till en arbetsmarknad som inte vill ha honom till vilken man misslyckas med att anpassa honom genom att skicka honom på utbildning efter utbildning som var och en hade satt en person närmare arbetsmarknaden i anställningsbart skick.
Att tillämåpa triage är alltså inte oetiskt, det är det mest etiska vi kan göra när vi har begränsade resurser, vi ska ge varje person den hjälp som ger dem det bästa utbytet. för den dödsdömde soldaten ovan är det morfin och en hand att hålla, för Krille alk är det en tryggad försörjning genom bidrag, för somaliska analfabeten är det att se till att barnen blir svenskar med somaliskt ursprung, istället för somalier som råkar bo i och hata sverige, för den unga glesbygdsmänniskan är det en bra amsutbildning och för senila Agda åttionio år är det morfin och tillstånd att dö.
Där vi faktiskt kan hjälpa ska vi hjälpa omgående, där vi inte kan hjälpa, eller där våran hjälp i själva verket är stjälp skall vi trösta och smärtstilla. Idag hjälper vi inte där vi kan, där vi sätter in insatser för att hjälpa blir det stjälp och av detta ökar det totala lidandet, men där varken tröstar eller smärtlindrar vi, vi strör salt i såren istället.

Läser på Aftonbladet.se idag där Malin Wollin frågar "Vilken gud kräver att man ska gå i kloster" och utmålar klosterlivet som onaturligt.
Jag håller med om att klosterlivet är ganska långt ifrån det liv som de flesta av oss lever och att det kan framstå som onaturligt (och det skulle alltså inte vara onaturligt att leva i dagens miljonstäder och aldrig komma närmare naturens födelse, död och återfödsel än Snabbköpet och Porslinstronen).
Nåväl, kärnfrågan var, "Vilken gud kräver att man ska gå i kloster" och mitt svar är att Gud inte kräver av någon att gå i kloster. Att gå i kloster väljer man, det är individens eget val (somliga individer har blivit tvingade att gå i kloster, men det är inte gud som tvingat dem, det är andra människors missbruk av sitt fria val som tvingat dem) att gå i kloster är en handling av kärlek till gud och sina medmänniskor, eller en handling för att ge sig själv andrum. Det kan också vara en handling för att försätta sig själv i en situation där man kan överleva. Oavsett vilket så är det ingenting Gud kräver av någon, det är något individen själv väljer, av goda eller sämre skäl. Gud är kärlek.

Aftonbladet har dragit igång en propagandaserie för att spä på manshatet i Sverige. Undrar vad de ser för kommande händelse där det är fördelaktigt för deras politiska syften att ha manshatet och mäns skamkänslor högt laddade. Kanske att få in F! i EU-parlamentet, eller är det valkampanjen inför riksdagsvalet 2010 som börjat redan nu.
Hur som helst, enligt deras utsago dödas sjutton kvinnor varje år i Sverige av en person de lever i eller har levt i kärleksrelation till. För att få lite perspektiv på detta så lever det drygt nio miljoner människor i Sverige, sjutton döda på nio miljoner blir mindre än en död på femhundratusen människor och mindre än en mördad kvinna per 250 000 män.
En årlig frekvens av en på tvåhundrafemtiotusen är så lågt att det inte kan räknas som någontiong normalt eller godkänt från folkflertalet. det är faktiskt skulle jag vilja säga så lågt att det inte ens kan betraktas som ett sjukligt beteende. En dödad per 500 000 personer per år kan bara ses som en statistisk anomali. För att alls kunna göra någonting åt det hela så måste man identifiera vilka grupper som är överrepresenterade i denna typ av brottslighet, för precis som i alla brott så finns det grupper som är signifikant överrepresenterade och det är i dessa man i bästa fall kan identifiera potentiella gärningsmän och söka påverka dessa.
Annars är det två gemensamma nämnare jag kan se hos de som misshandlar sina kvinnor (och i allt för många fall barn), missbruk av Narkotika och/eller Alkohol. två substanser som vi tidigare sökte kontrollera tillgången av i Sverige, men som vi i och med EUs fria rörlighet för varor fått ett obegränsat utbud av i landet.
Hur ska man då komma åt att kvinnor mishandlas och dödas av sina män?
Jag har svårt att se vad mer samhället kan göra än vi gör nu, förutom då att återinföra fungerande gränskontroller mot narkotika och rimliga alkoholkvoter mot gråsprit. De vittnesbörd man fått läsa handlar ju om kvinnor som stannat hos misshandlande män, kvinnor som ensamma konfronterat män de själva och deras vänner vetat att är farliga, kvinnor som stannat kvar i samma småstad som en man de vetat är farlig. Samhället kan inte göra så mycket åt att en person framstår som farlig, så länge h*n håller tån på rätt sida linjen kan vi inte fängsla vederbörande och tvinga någon att flytta från den stad h*n valt att bo i har vi inga verktyg alls för och bör inte ha heller.
Visst kan det upplevas som att vi inskränker en persons frihet när vi säger att "du kan inte bo kvar i samma stad som den här personen som är farlig för dig" eller "du måste lämna den här personen h*n kommer ju att mörda dig". Men det är inte konstigare än att vi kan uppmana någon att sluta dricka trots att alkoholen kommer att finnas kvar i samhället eller att vi lär våra barn att se sig om innan de korsar en väg. Så länge vi har rättsprincipen oskyldig tills motsatsen bevisats samt en åsikt om att ingen skall vara inlåst för evigt så kommer vi att ha farliga människor i samhället, sådana människor liksom farliga djur eller farliga substanser hanterar man bäst genom att hålla sig undan ifrån dem. Näst bäst hanterar man dem genom att bära en pistol och veta hur man hanterar den till självförsvar.
På ett samhälleligt plan så hanterar vi dem bäst genom att skapa en fungerande mentalvård, om Michailovic tagits in när han sökte hjälp, hade Anna Lindh då dödats? Många mördare och våldsmän i vårt samhälle har sökt, men nekats, hjälp. Det måste vi göra någonting åt. Ännu fler självmördare har sökt, men nekats, hjälp, det måste vi verkligen göra någonting åt.

Nåväl, för att knyta ihop säcken, Aftonbladet kör sin klassiska manshatarvinkel i en fråga som kräver så mycket mer, särskilt om man vill få ett positivt slutresultat. Vill man få ett tryggare samhälle så kan man inte fokusera på "könet som slår", man måste fokusera på de människor som är utsatta, ta bort narkotikan, minska alkoholen, hjälp människor som mår dåligt och lär era döttrar och söner att de inte kan rädda en missbrukare som inte själv vill bli räddad. Är det en mor, en far eller ett syskon så ska de naturligtvis ha en beredskap att hjälpa när personen är redo att bli hjälpt, oavsett hur många besvikelser personen givit dem tidigare, men är det en utomstående som de har en medberoendesituation till så är det enda de kan göra att klippa banden och låta landstinget och personens egen blodsfamilj ta hand om vederbörande.