Våldtäkter i Örebro
Läser i Aftonbladet att Örebros kvinnor hålls i skräck av en eller flera våldtäktsmän, kvinnor vittnar om att de inte ens vågar gå till tvättstugan.
JAg håller våra makthavare och den kultur de under lång tid skapat i Sverige, en maktlöshetens kultur. Genom såväl förbud att bära vapen som målmedveten indoktrinering i Skola och media om att man ej kan försvara sig har man gjort Svenska folket och ffa de svenska kvinnorna till offer, inte offer för brott i tid och otid, men till offer i sin tankevärld, Svensken och Svenskan tror inte att h*n kan skydda sig eller försvara sig, annat än genom att låsa in sig bakom sin säkerhetsdörr med dubbla niotillhållarlås och säkerhetskedja.
Om Två tredjedelar av de kvinnor som utsatts för våldtäktsförsök eller våldtäkt i Örebro de senaste åren var nyktra (vilket nog är en underskattning) och hälften av dem hade valt att bära kniv, kniven är en av de saker som gör oss till människor, kniv av användbar modell,mina fickknivar är värdelösa för självförsvar och rent allmänt är kniven värdelös till självförsvar. Men, i en situation är en kniv motiverad till självförsvaroch det är när man är i brottningssituation med en inte sällan fysiskt starkare angripare. När man är nedtryckt på marken och någon decimeter ifrån angriparen är vare sig batong eller pepparspray särskilt användbar, då återstår i princip pistol eller kniv. Hade en av denna tredjedel av de angripna som bar kniv lyckats dra sin kniv och sticka sin dolk eller stilett i bålen på angriparen hade angriparen endera dött av skadorna och då var problemet löst, eller tvigats söka sjukhusvård och då hade saken också varit löst, oavsett om han togs i ambulans från brottsplatsen efter att offret ringt 112, eller om han själv sökt sjukvård efter att ha flytt platsen så hade han haft svårt att förklara hur han fått knivskadan och hur det kunde komma sig att hans blod fanns på kniv och kläder hos en kvinna som nyss avbrutit ett försök att våldta henne genom att sticka kniven i angriparen.
Våra makthavare vill ha offer och undersåtar, de vill inte ha dådkraftiga självständiga medborgare, därför uppmanar jag alla som läser här på bloggen att själva ta tag i saken, lär era nära och kära att aldrig vara offer, att vara offer är att vara objekt, varje svensk måste ta sitt ansvar att vara subjekt, aktör, kapten i sitt eget liv. Däri ingår medvetenheten att man alltid kan göra något åt sin situation och även om man trots allt inte kan påverka utgången i en situation så måste man alltid utgå ifrån att man kan det och göra sitt yttersta för att påverka utgången. Lär era systrar och döttrar att försvara sig, lär dem att det inte är över förräns eftertexterna rullar, lär dem att de alltid kan göra något, om inte annat så kan de bära en morakniv eller tre när de går ner till tvättstugan.
JAg håller våra makthavare och den kultur de under lång tid skapat i Sverige, en maktlöshetens kultur. Genom såväl förbud att bära vapen som målmedveten indoktrinering i Skola och media om att man ej kan försvara sig har man gjort Svenska folket och ffa de svenska kvinnorna till offer, inte offer för brott i tid och otid, men till offer i sin tankevärld, Svensken och Svenskan tror inte att h*n kan skydda sig eller försvara sig, annat än genom att låsa in sig bakom sin säkerhetsdörr med dubbla niotillhållarlås och säkerhetskedja.
Om Två tredjedelar av de kvinnor som utsatts för våldtäktsförsök eller våldtäkt i Örebro de senaste åren var nyktra (vilket nog är en underskattning) och hälften av dem hade valt att bära kniv, kniven är en av de saker som gör oss till människor, kniv av användbar modell,mina fickknivar är värdelösa för självförsvar och rent allmänt är kniven värdelös till självförsvar. Men, i en situation är en kniv motiverad till självförsvaroch det är när man är i brottningssituation med en inte sällan fysiskt starkare angripare. När man är nedtryckt på marken och någon decimeter ifrån angriparen är vare sig batong eller pepparspray särskilt användbar, då återstår i princip pistol eller kniv. Hade en av denna tredjedel av de angripna som bar kniv lyckats dra sin kniv och sticka sin dolk eller stilett i bålen på angriparen hade angriparen endera dött av skadorna och då var problemet löst, eller tvigats söka sjukhusvård och då hade saken också varit löst, oavsett om han togs i ambulans från brottsplatsen efter att offret ringt 112, eller om han själv sökt sjukvård efter att ha flytt platsen så hade han haft svårt att förklara hur han fått knivskadan och hur det kunde komma sig att hans blod fanns på kniv och kläder hos en kvinna som nyss avbrutit ett försök att våldta henne genom att sticka kniven i angriparen.
Våra makthavare vill ha offer och undersåtar, de vill inte ha dådkraftiga självständiga medborgare, därför uppmanar jag alla som läser här på bloggen att själva ta tag i saken, lär era nära och kära att aldrig vara offer, att vara offer är att vara objekt, varje svensk måste ta sitt ansvar att vara subjekt, aktör, kapten i sitt eget liv. Däri ingår medvetenheten att man alltid kan göra något åt sin situation och även om man trots allt inte kan påverka utgången i en situation så måste man alltid utgå ifrån att man kan det och göra sitt yttersta för att påverka utgången. Lär era systrar och döttrar att försvara sig, lär dem att det inte är över förräns eftertexterna rullar, lär dem att de alltid kan göra något, om inte annat så kan de bära en morakniv eller tre när de går ner till tvättstugan.
Har fyraprocentsspärren spelat ut sin roll?
I Sverige har vi en fyraprocentsspärr till riksdagen, en spärr som innebär att ett parti måste ha fyra procent av rösterna i landet, eller 12% av rösterna i en region, för att komma in i riksdagen. Rättfärdigandet av denna gräns är att man vill få regeringsdugliga majoriteter. Det låter väl bra? Problemet är att dessa "regeringsdugliga majoriteter" går bärsärk när de sitter i regeringsställning. Häcklare brukar säga att demokrati är när femtioen procent förtrycker de andra fyrtionio procenten. Detta ser vi återkommande exempel på, särskilt när borgarna har makten. När borgarna var i regeringsställning förra gången så slaktade de så mycket de kunde av välfärden och tryggheten i landet på kort tid, trots att de satt på ett väldigt svagt mandat. Idag gör de samma sak då de på ett väldigt svagt mandat sålt ut en stor mängd statliga bolag och förstört en stor mängd institutioner, nu senast apoteket och snart bilprovningen, när Bilprovningen konkurrensutsätts förväntar sig alla bedömmare att priserna stiger med två tredjedelar utan att servicen förbättras märkbart. Fyraprocentsspärren medger dessa excesser då den gör att relativt få partier kommer in i riksdagen och att dessa blir där så länge att varaktiga allianser bildas, inte minst valallianser. De dominerande partierna vet att de får igenom vad de vill då de mindre partierna bara finns där som vasallpartier.
Vidare är det problematiskt med fyraprocentsspärren att den leder till att partierna kommer att ha varit aktiva i politiken så länge innan de kommer in i riksdagen att deras ledning kommer att vara svår att skilja ifrån ledningen i befintliga riksdagspartier, fyraprocentsspärren gör att partiledningarna hinner förvandlas ifrån engagerade medborgare till politiker innan de kommit in i riksdagen.
För partier som ligger nära fyraprocentsspärren leder den även till att man slätar ut sin politik i jakten på en bredare väljarbas för att hålla sig kvar i riksdagen alternativt för att komma in i riksdagen, detta bidrar till den problematiska situation vi har idag där alla riksdagspartier ligger och trängs på den hundrafyrtionde centimetern ifrån vänster, på en tvåmeterstumstock och resten av det politiska spektrat är helt orepresenterat.
Om vi avskaffar fyraprocentsspärren så kommer vi att få en situation där det räcker med ca 18000 röster för att komma in i riksdagen med ett mandat, 18000 röster kan väldigt många olika partier skrapa ihop, det innebär att det mesta av det politiska spektrat kommer att representeras i riksdagen, att inget av dagens två block kommer att kunna få en egen majoritet i normalfallet, de kommer att tvingas förankra sina ideér brett i riksdagen och alltså brett i det politiska spektrum som folket representerar, detta kommer att leda till ett långsamt regerings och riksdagsarbete där förändringar av så omvälvande natur som skett innevarande mandatperiod kommer att vara ovanliga, När riksdagen får en ökad ideologisk bredd kommer besluten att bli mer präglade av förnuft, realpolitik och pragmatism. När riksdagen rymmer allt ifrån värsta marknadsliberaler till Marxister och alltifrån Nationalsocialister till Maoister så kommer folket att se och höra vad olika ideologier går för i riksdagen och den politiska diskussionen i samhället kommer att bli friskare.
När ett parti bara behöver 18000 röster för att bli kvar i riksdagen kommer man snarare att profilera sig mer på sin ideologi och sin nisch, än släta ut sig i jakten på de röster man behöver, varför den politiska spridningen kommer att bevaras.
När ditt Parti kan komma in i Riskdagen på att partisekreteraren var trevlig i Robinsson 1996 kommer många av de som kommer in i riksdagen inte att vara politiker utan engagerade medborgare, detta kan revitalisera riksdagen. När fyraprocentsspärren är borta kommer det att vara svårt eller omöjligt att förutse vilka partier som kommer in i riksdagen och vilka de kan tänkas liera sig med, vilket kommer att leda till att man förhandlar och kohandlar efter valet både för at skapa regering och för att få igenom sakfrågor, detta kommer att innebära att du kan rösta på ett parti och förvänta sig att det jobbar för sina hjärtefrågor, snarare än att rösta på en kugge i en valallians och veta att den kommer att jobba för att berika sina finansiärer och för att dess medarbetare ska behålla sina platser vid köttgrytorna.
Sammantaget, fyraprocentspärren har spelat ut sin roll och är idag skadlig för nationen.
Vidare är det problematiskt med fyraprocentsspärren att den leder till att partierna kommer att ha varit aktiva i politiken så länge innan de kommer in i riksdagen att deras ledning kommer att vara svår att skilja ifrån ledningen i befintliga riksdagspartier, fyraprocentsspärren gör att partiledningarna hinner förvandlas ifrån engagerade medborgare till politiker innan de kommit in i riksdagen.
För partier som ligger nära fyraprocentsspärren leder den även till att man slätar ut sin politik i jakten på en bredare väljarbas för att hålla sig kvar i riksdagen alternativt för att komma in i riksdagen, detta bidrar till den problematiska situation vi har idag där alla riksdagspartier ligger och trängs på den hundrafyrtionde centimetern ifrån vänster, på en tvåmeterstumstock och resten av det politiska spektrat är helt orepresenterat.
Om vi avskaffar fyraprocentsspärren så kommer vi att få en situation där det räcker med ca 18000 röster för att komma in i riksdagen med ett mandat, 18000 röster kan väldigt många olika partier skrapa ihop, det innebär att det mesta av det politiska spektrat kommer att representeras i riksdagen, att inget av dagens två block kommer att kunna få en egen majoritet i normalfallet, de kommer att tvingas förankra sina ideér brett i riksdagen och alltså brett i det politiska spektrum som folket representerar, detta kommer att leda till ett långsamt regerings och riksdagsarbete där förändringar av så omvälvande natur som skett innevarande mandatperiod kommer att vara ovanliga, När riksdagen får en ökad ideologisk bredd kommer besluten att bli mer präglade av förnuft, realpolitik och pragmatism. När riksdagen rymmer allt ifrån värsta marknadsliberaler till Marxister och alltifrån Nationalsocialister till Maoister så kommer folket att se och höra vad olika ideologier går för i riksdagen och den politiska diskussionen i samhället kommer att bli friskare.
När ett parti bara behöver 18000 röster för att bli kvar i riksdagen kommer man snarare att profilera sig mer på sin ideologi och sin nisch, än släta ut sig i jakten på de röster man behöver, varför den politiska spridningen kommer att bevaras.
När ditt Parti kan komma in i Riskdagen på att partisekreteraren var trevlig i Robinsson 1996 kommer många av de som kommer in i riksdagen inte att vara politiker utan engagerade medborgare, detta kan revitalisera riksdagen. När fyraprocentsspärren är borta kommer det att vara svårt eller omöjligt att förutse vilka partier som kommer in i riksdagen och vilka de kan tänkas liera sig med, vilket kommer att leda till att man förhandlar och kohandlar efter valet både för at skapa regering och för att få igenom sakfrågor, detta kommer att innebära att du kan rösta på ett parti och förvänta sig att det jobbar för sina hjärtefrågor, snarare än att rösta på en kugge i en valallians och veta att den kommer att jobba för att berika sina finansiärer och för att dess medarbetare ska behålla sina platser vid köttgrytorna.
Sammantaget, fyraprocentspärren har spelat ut sin roll och är idag skadlig för nationen.
Vapenrätt igen.
I en diskussion på vapenlobbyn.egensajt.se så skrev jag nedanstående som inlägg i pågående diskussion.Det är apropos argument för att hålla vapen borta ur de hederliga medborgarnas händer.
Något som är riktigt intressant är att i ett demokratiskt fritt samhälle behövs inga stora inskränkningar i vapenägandet, att begränsa kriminellas rätt att inneha vapen efter USA:s modell är allt som egentligen är motiverat, så länge samhället är demokratiskt, frihetligt och ger alla en vettig möjlighet att sträva efter lyckan och goda möjligheter att komma tillbaks efter misslyckanden och motgångar så kommer ytterst lite vapenvåld att förekomma oavsett tillgången till vapen. Det är först när man skapar ett samhälle med starka motsättningar, kulturellt, ekonomiskt eller på annat sätt som man kommer att riskera att få ett märkbart vapenvåld och då är det dessa motsättningar som behöver åtgärdas, inte tillgången till vapen. Så länge samhället har en legitim ledning kommer inte ledningen att behöva bekymra sig över att folket har vapen, det är först när folket ges skäl till resning mot makthavarna som makthavarna behöver oroa sig över att folket äger vapen, bästa sättet för makthavarna att säkra sin nattsömn är alltså ett rättfärdigt agerande i folkets intresse, inte inskränkningar i rätten att äga och bära vapen. En persons och särskilt en politikers inställning till sina medmänniskor och vederbörandes avsikter gentemot sina medmänniskor kan lätt kontrolleras genom hans eller hennes inställning till folkets vapeninnehav, en person som inte räds ett väpnat folk har förmodligen ingen avsikt att skaffa sig fiender ibland folket. En person som räds en väpnad allmoge däremot kan med fog antas ha en agenda som h*n vet kommer att leda till folkligt missnöje. Sparsamhet med skattepengar, ansvarsfullhet och utkrävande av ansvar och ansvarsfullhet ifrån offentliganställda och offentliga befattningshavare har aldrig skaffat någon några fiender hos folket, bara hos de som tjänar på att man suger ut folket och dessa grupper har tillgång till vapen och lönnmördare oavsett folkets tillgång till vapen.
Något som är riktigt intressant är att i ett demokratiskt fritt samhälle behövs inga stora inskränkningar i vapenägandet, att begränsa kriminellas rätt att inneha vapen efter USA:s modell är allt som egentligen är motiverat, så länge samhället är demokratiskt, frihetligt och ger alla en vettig möjlighet att sträva efter lyckan och goda möjligheter att komma tillbaks efter misslyckanden och motgångar så kommer ytterst lite vapenvåld att förekomma oavsett tillgången till vapen. Det är först när man skapar ett samhälle med starka motsättningar, kulturellt, ekonomiskt eller på annat sätt som man kommer att riskera att få ett märkbart vapenvåld och då är det dessa motsättningar som behöver åtgärdas, inte tillgången till vapen. Så länge samhället har en legitim ledning kommer inte ledningen att behöva bekymra sig över att folket har vapen, det är först när folket ges skäl till resning mot makthavarna som makthavarna behöver oroa sig över att folket äger vapen, bästa sättet för makthavarna att säkra sin nattsömn är alltså ett rättfärdigt agerande i folkets intresse, inte inskränkningar i rätten att äga och bära vapen. En persons och särskilt en politikers inställning till sina medmänniskor och vederbörandes avsikter gentemot sina medmänniskor kan lätt kontrolleras genom hans eller hennes inställning till folkets vapeninnehav, en person som inte räds ett väpnat folk har förmodligen ingen avsikt att skaffa sig fiender ibland folket. En person som räds en väpnad allmoge däremot kan med fog antas ha en agenda som h*n vet kommer att leda till folkligt missnöje. Sparsamhet med skattepengar, ansvarsfullhet och utkrävande av ansvar och ansvarsfullhet ifrån offentliganställda och offentliga befattningshavare har aldrig skaffat någon några fiender hos folket, bara hos de som tjänar på att man suger ut folket och dessa grupper har tillgång till vapen och lönnmördare oavsett folkets tillgång till vapen.
Bostad sökes.
Mitt andrahandskontrakt upphör per den sista juni, så det är dags att söka bostad, all hjälp att hitta en bostad i vettiga delar av Uppsala uppskattas.
Vapenkontroll och dess konsekvenser.
FN och Statsledningarna i en fadd allians söker införa ytterligare begränsningar i människors frihet, ungefär som vanligt.
Nu vill man göra det svårare och dyrare att lagligt äga vapen, detta i påstått uppsåt att begränsa den illegala vapenhandeln. Det senaste påfundet är att alla nya vapen samt vapen som passerar nationsgränser skall märkas med tillverkningsdatum, tillverkningsort och tillverkningsnummer på fyra vitala delar av vapnet, detta är naturligtvis kostsamt, men gör det någon nytta för att begränsa den illegala vapentillgången?
Idag tar tullen ca fyra illegala skjutvapen per dygn vid våra gränser när man söker smuggla in dessa. De här vapnen är inte nyligen tillverkade hos större vapentillverkare och de har aldrig lagligt passerat en nationsgräns, oftast kommer de från restjugoslavien eller från Sovjet, dessa vapen vilka utgör majoriteten av illegala vapen i Europa kommer man alltså inte åt med de nya reglerna. Att tillverka för kriminella syften effektiva skjutvapen är inte särskilt svårt med maskiner som är tillgängliga för vem som helst som kan skrapa ihop några tiotusenlappar, det är inte ens särskilt svårt för afghanska bysmeder har det visat sig, så lyckas man trots allt ta ner tillgången på fabrikstillverkade vapen så kommer tillverkningen av vapen för de kriminella att öka.
En väldigt stor del av de vapen som man vill märka är gevär, gevär används i princip inte till kriminalitet, på vad sätt är det då motiverat att märka gevär på dessa vis? Särskilt med tanke på den enorma tillgången på AK47:or och derivat av dessa på världsmarknaden, Jakt och sportskyttegevär till den västerländska marknaden dyker inte upp i kriminella situationer i vare sig sina ursprungsländer eller i övriga världen, annat än möjligen som hyllvärmare hos någon brottsling som inte hittat något bruk för dem, de enda gevär som vi egentligen skulle behöva ha licens för i Sverige är dubbelpipiga hagelgevär, då dessa kan sågas av och bli kriminellt hanterbara, alla andra gevär är totalt oattraktiva för kriminella.
Men om man nu skulle lyckas begränsa tillgången till civila pistoler ytterligare och få stopp på smugglingen av illegala vapen, är då inte märkningsåtgärden bra?
Nej, det är den inte i min åsikt, för den ökar riskerna, inte minst för polis och lagliga vapeninnehavare.
För tjugo år sedan förekom inte bilrån i Sverige och i princip inte i världen, ville man ha en bil så stal man den. Sedan har stöldskyddet på bilarna utvecklats och nu är det så svårt att stjäla en modern bil på gatan att man endera tilltvingar sig bilen med våld eller hot om våld, eller tar sig in i bilägarens bostad för att tillskansa sig bilnyckeln. Som jag ser det så är det bättre om man bara stjäl bilen på gatan, det är inget kul att komma ut och finna sin bil stulen, men det är mindre kul än så att bli rånad på bilen, eller att få inbrott och bostaden upp och nedvänd i tjuvens jakt på bilnyckeln. På samma sätt är det med pistoler, om en brottsling verkligen vill ha en pistol idag så tar h*n en del av sina langningsintäkter och köper en insmugglad makarov. Om vi dränerar tillgången på illegala vapen så kommer h*n att överfalla en polispatrull för att tillskansa sig deras Sig Sauers. Utöver att vara obehagligt för poliserna att utsättas för så kommer det att bidraga till en ytterligare förråing av buset.
Vidare är det idag många i såväl Sverige som utlandet som använder sig av leksaksvapen eller replikor i sin brottsliga gärning, det kommer många att göra även senare, men precis som idag kommer man inte att veta vad som är vad, ens om man förbjuder försäljning av replikor och leksaksvapen, en pistolreplika kan vem som helst göra i plastlera, härda i ugnen och måla svart.
Vill man komma åt vapenrelaterad brottslighet så är det inte vapnet man skall fokusera på, det är brottsligheten, finns det ingen brottslighet så finns det ingen vapenrelaterad brottslighet, blir det omöjligt för civila att äga vapen så kommer det fortfarande att finnas vapenrelaterad brottslighet.
En vettig balans mellan frihet och lag vore att ta bort de enskilda licenserna för kulgevär och flerskotshagel samt registreringen av dessa, istället införs ett vapenkörkort som medger innehav av gevär och hagelgevär oavsett antal och typ och utan registrering, registrering kvarstår av dubbelpipiga hagel och enskottshagel samt av kombivapen då dessa kan sågas av och bli kriminellt användbara.
För innehav av pistol införs en egen klass på vapenkörkortet, liksom för innehav av automatvapen och pistoler och automatvapen blir föremål för registreringvid ägarbyte, där ägarbytet skall ske hos vapenhandlare och rapporteras av denne samt av köparen och säljaren, eller hos polisen, där ägarbytet registreras av polisen, har man vapenkörkort skall man ej behöva söka ytterligare licens för vapentypen, vapenkörkort skall utöver innehav medge bärande av vapentyperna man har körkort för på allmän plats.
För vapenkörkort skall krävas normalt hederligt leverne (som för jaktvapenlicens idag) och en enhelgsutbildning i vapenvett, vapenlag, vapenförvaring och grundläggande skytte med vapentypen i polisens regi. Vapenkörkortet skall sedan bara kunna dras in vid sådan ohälsa som gör att man blir olämplig som vapeninnehavare (demens, sinnessjukdom av olika slag, drogmissbruk eller svårare alkoholmissbruk) eller vid kriminalitet.
Nu vill man göra det svårare och dyrare att lagligt äga vapen, detta i påstått uppsåt att begränsa den illegala vapenhandeln. Det senaste påfundet är att alla nya vapen samt vapen som passerar nationsgränser skall märkas med tillverkningsdatum, tillverkningsort och tillverkningsnummer på fyra vitala delar av vapnet, detta är naturligtvis kostsamt, men gör det någon nytta för att begränsa den illegala vapentillgången?
Idag tar tullen ca fyra illegala skjutvapen per dygn vid våra gränser när man söker smuggla in dessa. De här vapnen är inte nyligen tillverkade hos större vapentillverkare och de har aldrig lagligt passerat en nationsgräns, oftast kommer de från restjugoslavien eller från Sovjet, dessa vapen vilka utgör majoriteten av illegala vapen i Europa kommer man alltså inte åt med de nya reglerna. Att tillverka för kriminella syften effektiva skjutvapen är inte särskilt svårt med maskiner som är tillgängliga för vem som helst som kan skrapa ihop några tiotusenlappar, det är inte ens särskilt svårt för afghanska bysmeder har det visat sig, så lyckas man trots allt ta ner tillgången på fabrikstillverkade vapen så kommer tillverkningen av vapen för de kriminella att öka.
En väldigt stor del av de vapen som man vill märka är gevär, gevär används i princip inte till kriminalitet, på vad sätt är det då motiverat att märka gevär på dessa vis? Särskilt med tanke på den enorma tillgången på AK47:or och derivat av dessa på världsmarknaden, Jakt och sportskyttegevär till den västerländska marknaden dyker inte upp i kriminella situationer i vare sig sina ursprungsländer eller i övriga världen, annat än möjligen som hyllvärmare hos någon brottsling som inte hittat något bruk för dem, de enda gevär som vi egentligen skulle behöva ha licens för i Sverige är dubbelpipiga hagelgevär, då dessa kan sågas av och bli kriminellt hanterbara, alla andra gevär är totalt oattraktiva för kriminella.
Men om man nu skulle lyckas begränsa tillgången till civila pistoler ytterligare och få stopp på smugglingen av illegala vapen, är då inte märkningsåtgärden bra?
Nej, det är den inte i min åsikt, för den ökar riskerna, inte minst för polis och lagliga vapeninnehavare.
För tjugo år sedan förekom inte bilrån i Sverige och i princip inte i världen, ville man ha en bil så stal man den. Sedan har stöldskyddet på bilarna utvecklats och nu är det så svårt att stjäla en modern bil på gatan att man endera tilltvingar sig bilen med våld eller hot om våld, eller tar sig in i bilägarens bostad för att tillskansa sig bilnyckeln. Som jag ser det så är det bättre om man bara stjäl bilen på gatan, det är inget kul att komma ut och finna sin bil stulen, men det är mindre kul än så att bli rånad på bilen, eller att få inbrott och bostaden upp och nedvänd i tjuvens jakt på bilnyckeln. På samma sätt är det med pistoler, om en brottsling verkligen vill ha en pistol idag så tar h*n en del av sina langningsintäkter och köper en insmugglad makarov. Om vi dränerar tillgången på illegala vapen så kommer h*n att överfalla en polispatrull för att tillskansa sig deras Sig Sauers. Utöver att vara obehagligt för poliserna att utsättas för så kommer det att bidraga till en ytterligare förråing av buset.
Vidare är det idag många i såväl Sverige som utlandet som använder sig av leksaksvapen eller replikor i sin brottsliga gärning, det kommer många att göra även senare, men precis som idag kommer man inte att veta vad som är vad, ens om man förbjuder försäljning av replikor och leksaksvapen, en pistolreplika kan vem som helst göra i plastlera, härda i ugnen och måla svart.
Vill man komma åt vapenrelaterad brottslighet så är det inte vapnet man skall fokusera på, det är brottsligheten, finns det ingen brottslighet så finns det ingen vapenrelaterad brottslighet, blir det omöjligt för civila att äga vapen så kommer det fortfarande att finnas vapenrelaterad brottslighet.
En vettig balans mellan frihet och lag vore att ta bort de enskilda licenserna för kulgevär och flerskotshagel samt registreringen av dessa, istället införs ett vapenkörkort som medger innehav av gevär och hagelgevär oavsett antal och typ och utan registrering, registrering kvarstår av dubbelpipiga hagel och enskottshagel samt av kombivapen då dessa kan sågas av och bli kriminellt användbara.
För innehav av pistol införs en egen klass på vapenkörkortet, liksom för innehav av automatvapen och pistoler och automatvapen blir föremål för registreringvid ägarbyte, där ägarbytet skall ske hos vapenhandlare och rapporteras av denne samt av köparen och säljaren, eller hos polisen, där ägarbytet registreras av polisen, har man vapenkörkort skall man ej behöva söka ytterligare licens för vapentypen, vapenkörkort skall utöver innehav medge bärande av vapentyperna man har körkort för på allmän plats.
För vapenkörkort skall krävas normalt hederligt leverne (som för jaktvapenlicens idag) och en enhelgsutbildning i vapenvett, vapenlag, vapenförvaring och grundläggande skytte med vapentypen i polisens regi. Vapenkörkortet skall sedan bara kunna dras in vid sådan ohälsa som gör att man blir olämplig som vapeninnehavare (demens, sinnessjukdom av olika slag, drogmissbruk eller svårare alkoholmissbruk) eller vid kriminalitet.
Högskoleprovet.
Jag skrev högskoleprovet idag. Resultatet får jag korrekt besked om om några veckor, men facit finns tillgängligt på nätet nu och förutsatt att det stämmer och att jag förde över mina svar korrekt till min minneslapp så har jag åtta fel. Åtta fel innebär normalt sett att man har 2.0 på högskoleprovet, en normerad poäng som 0,4% av de som skriver provet får.
Åtta fel är inte lika bra som mitt resultat de två närmast föregående gångerna jag skrev provet, men det är inte helt dåligt heller, så jag är tämligen nöjd.
Åtta fel är inte lika bra som mitt resultat de två närmast föregående gångerna jag skrev provet, men det är inte helt dåligt heller, så jag är tämligen nöjd.
Förlåtelsen är samhällsviktig, kristendomen är samhällsviktig.
Om ett samhälle skall fungera och vara människovärdigt måste det erbjuda förlåtelse och en andra chans, ett sekulärt samhälle kommer att bygga på egenintresse och inte på upplyst egenintresse, enstaka människor kan agera utifrån upplyst egenintresse, men ett samhälle som inte bygger på en sund och kärleksfull gemensam trosgrund kommer att byggas enbart på inskränkt individuellt egenintresse, till skada för en och alla.
Genom kristi död och uppståndelse och dopet ges vi återkommande död och uppståndelse, våra skulder blir oss förlåtna, inte en gång, varje gång, när vi med ärligt hjärta söker förlåtelse så får vi den.
Ett samhälle byggt på kristendom och kristen gemenskap innebär ett samhälle där man hjälper den som snubblar och faller, ett samhälle där man får inte en chans, man får så många chanser som man behöver. Ett samhälle byggt på kristen gemenskap innebär ett samhälle där man alltid ges möjlighet att återkomma och bli till välsignelse för andra. Ett sekulärt samhälle är ett kallt samhälle där förlåtelse och andra chanser inte ger, det är ett samhälle där hämnden är människans, inte herrens, för samhället erkänner inte herren, ett sekulärt samhälle lever i hämnden, inte i förlåtelsen.
Ett sekulärt samhälle är byggt på sand, det må se vackert ut i välfärdens tid, men det raseras snabbt i prövningens stormar.
Vill vi att vårt samhälle ska överleva de prövningar som kommer måste vi bygga det på kärlek, kristen gemenskap och guds förlåtelse och människan som i förlåtelsen av andra följer kristi exempel.
Genom kristi död och uppståndelse och dopet ges vi återkommande död och uppståndelse, våra skulder blir oss förlåtna, inte en gång, varje gång, när vi med ärligt hjärta söker förlåtelse så får vi den.
Ett samhälle byggt på kristendom och kristen gemenskap innebär ett samhälle där man hjälper den som snubblar och faller, ett samhälle där man får inte en chans, man får så många chanser som man behöver. Ett samhälle byggt på kristen gemenskap innebär ett samhälle där man alltid ges möjlighet att återkomma och bli till välsignelse för andra. Ett sekulärt samhälle är ett kallt samhälle där förlåtelse och andra chanser inte ger, det är ett samhälle där hämnden är människans, inte herrens, för samhället erkänner inte herren, ett sekulärt samhälle lever i hämnden, inte i förlåtelsen.
Ett sekulärt samhälle är byggt på sand, det må se vackert ut i välfärdens tid, men det raseras snabbt i prövningens stormar.
Vill vi att vårt samhälle ska överleva de prövningar som kommer måste vi bygga det på kärlek, kristen gemenskap och guds förlåtelse och människan som i förlåtelsen av andra följer kristi exempel.
Observera, detta är inte ett aprilskämt.
Jag nådde mitt mål i Mars, 101060 kronor inkört på taxametern! Det är inte alldeles utan att jag är lite nöjd.
