Sprithitler

I aftonbladet idag kan man läsa en debattartikel av en
 "Jonas Norberg 41 år, Stockholm,handledare på yrkesgruppen Nätverket, medlem i Svensk mat- och miljöinformation."
Om man söker på "yrkesgruppen nätverket" så finner man två saker, debattexten på aftonbladet och vad som verkar vara en platsannons. "Svensk mat och miljöinformation" är en välkänd Veganlobbyorganisation.
I tidningen propagerar Norberg för införandet av köttskatt för att få ner köttkonsumtionen till fördel för veganism då Norberg menar att köttproduktionen är problematisk.
Norberg adresserar dock inte grundproblemet, problemet är inte att vi äter kött i väst, det är inte ens att fler och fler Indier och kineser inför kött i sin kosthållning, problemet är att befolkningen på jorden har expanderat bortom vårt habitats bärkraft för länge sedan oavsett vad vi äter och att vi måste få ner jordens begolkning till långsiktigt hållbara nivåer, i min åsikt cirka två till tre miljarder människor, förslagsvis genom att ålägga varje nation att hålla sin befolkningstäthet under 20 personer per kvadratkilometer.
I Sin artikel marknadsför Norberg en ny köttskatt som en liberal åtgärd, det känns inte som att mer pengar till staten och mindre pengar kvar i fickan för individen är en liberal åtgärd, om man inte talar om stureplansliberalerna som gärna vill se att vanligt folk har råd med mindre så att de själva får fler sätt att visa sin rikedom.
Vill vi minska sveriges påverkan på habitatet globalt så ska vi införa importrestriktioner på kött och på djurfoder så att vi återfår ett fungerande jordbruk här hemma, import av Sojabönor och annat elände från andra sidan jorden kan inte vara miljövänligt oavsett om det är avsett till djurfoder eller till människofoder. Sverige kan bara minska belastningen på vårt globala habitat genom att hålla sig inom vad vårt eget habiat kan bära och genom att låta den utveckling vi redan har fortsätta, vi har en naturlig befolkningsminskning för närvarande, låt den fortgå i några decennier, sedan kommer om vi skött våra kort rätt nativiteten att öka till en naturlig balansnivå när folket, ffa kvinnorna förstår att de lever i ett tryggt och hållbart samhälle.

Tillsammans med Munkfors i grenen "hög ungdomsarbetslöshet".
Detta enligt artikel i Aftonbladet.
Inte särskilt förvånande i en bruksort som är helt beroende av en enda stor industri och legotjänster till denna.
Vad kan då Hofors göra åt saken?
Inte mycket egentligen, inte Hofors Kommun i alla fall, men invånarna kan göra en del, genom att välja var man spenderar sina pengar, handla allt som går i Hofors istället för i Valbo, gävle, sandviken Falun, postorder eller liknande, då skapar ni arbetstillfällen i handeln på orten och det är ett bra första steg. Efterfråga sedan lokalproducerat kött, bröd, mjölk och grönsaker ifrån bönder och bagare på orten så skapas än fler jobb och var slutligen inte rädda för att starta småföretag, inriktade på såväl lokala som regionala och globala marknader. Idag dräneras Hofors på resurser genom felaktig efterfrågan, efterfrågar Hoforsborna rätt så stannar pengarna i Hofors längre och ger multiplikatoreffekter i den lokala ekonomin, mutliplikatoreffekter som översätts i nya arbetstillfällen, arbetstillfällen som översätts i lägre socialbidragsutgifter och därmed lägre skattebörda, eller i alla fall frigjorda skattepengar till viktigare saker.
Samma principer kan tillämpas även i andra orter eller för den delen i hela regioner eller riket som helhet, "put your money where your mouth is" brukar jänkarna säga, jag tänker kapa det uttrycket och uppmana alla att placera sina pengar där de omvandlas till saker du har nytta av, skattepengar, nya arbetstillfällen, fler som kan efterfråga dina tjänster. lägg dina pengar på inhemska tjänster och produkter, det får du tillbaka.

Jag hittade en bra låt idag, från ett av Lasse tennanders första album "Alla är vi barn i början" låten heter allt detta orörda vackra och jag ser den som både en hyllning till vårt vackra land och en tidig (mitten av sjuttiotalet) Eu-kritisk låt. Tänk bara om vi haft vett att lyssna på honom för femton år sedan. Jag röstade nej, men allt för många röstade ja.

Inom Krigsmedicinen Använder man något som kallas Triage, detta innebär att man väljer i vilken ordning skadade personer behandlas enligt följande prioriteringsordning.
1. Personer med akut livshotande tillstånd som kan behandlas med en rimlig insats av tillgängliga medel (exempel, artärblödning i arm eller ben, kan behandlas med avsnörande bandage för att sedan behandlas kirurgiskt)
2. Personer med livshottande tillstånd, men som kan vänta (ex, personen ovan som nyss fått avsnörande förband eller tryckförband)
3. personer med skador som om de ej får vård blir livshotande eller invalidiserande (ex, smärre arm och benbrott, öppna måttligt blödande sår).
4. Person som kommer att dö eller bli gravt invalidiserad om de inte omgående får så omfattande vård att många andra istället kommer att dö då vi ej kommer att ha resurser att hjälpa dessa. Exempelvis personer med mutlipla skottskador på inre organ, skottskador mot hjärnan, kraftigt blödande skottskador i flera kroppsdelar, dessa väljer man att ej operera eller behandla med annat än smärtstillande och ångestdämpande, förrän man är åtminstone färdig med prio ett och två. Största möjliga nytta åt största möjliga antal.

I fältsjukhuset Sverige idag så gör man sin triage i migrationsverket och migrationsdomstolarna. Vid denna triage väljer man att behandla prio 4 före prio ett och två, det innebär att vi kastar enorma resurser på att behandla icke behandlingsbara individer, samtidigt som vi låter personer som ursprungligen var behandlingsbara vänta så länge att de blir icke behandlingsbara och som lök på laxen sliter ut vår personalstyrka.

Det är dags att man tänker om, såväl vad gäller invandringspolitik som sjukvårdspolitik och arbetsmarknadspolitik. När vi inte har obegränsade resurser så måste vi använda de resurser vi har där de gör bäst nytta för svenska folket, så sker inte idag. Vill vi hjälpa så många flyktingar som möjligt per skattekrona så måste vi välja att bara ta in de som vi faktiskt kan hjälpa och sedan ge dessa adekvat hjälp för en snabb assimilering i svenska samhället, innan vi tar in nästa gäng, de vi ej på ett rimligt sätt kan hjälpa och de som ej behöver akut hjälp (prio fyra och prio tre ovan) måste vi avvisa vid gränsen så att de ej belastar våra resurser och omöjliggör bra omhändertagande av prio ett och två flyktingar. Persiska högutbildade som flydde från Iran under kriget på åttiotalet är bra exempel på prio ett personer, de behövde ganska små resurser snabbt insatta för att anpassa sig i Sverige, så även Iranska högutbildade som flydde i samband med Shahens fall.
Somaliska invandrare idag är bra exempel på prio fyra personer enligt triagemodellen ovan, vi kan kasta pengar, utbildningar och arbetstillfällen på dem hela dagen, det kommer inte att få dem att bli självgående i alla fall, de kommer alltid att vara en ekonomisk minuspost, så även andra och tredje generationen av dem i Sverige, förmodligen fjärde också.
För de resurser vi lägger på dem kunde vi hjälpa mångfalt fler om vi valde att ta emot prio ett fall, alltså de som behöver hjälp och kan bli hjälpta. Prio ett och två fall kunde vi i många fall även hjälpa på plats i deras hemländer och på så vis minska belastningen på vår egen "personal" (svenska folket).

Detta om triage i invandringspolitiken, i Sjukvården så borde vi också tillämpa triage. vi vet att uppemot 80-90% av alla sjukvårdsresurser en svensk nyttjar kommer att nyttjas under de sista två åren av deras liv. Då måste jag ställa frågan, om du är åttiosju år gammal, dement och vistas på ett slutförvar (även kallat åldringsboende) där du får komma ur sängen klockan nio och lägga dig igen klockan tre och däremellan vankar runt med nedkissade blöjor, är det då för dig en tragedi att tillåtas dö när du får lunginflammation? Är det en tragedi för dina anhöriga?  Är en hjärtinfarkt då en tragedi? eller är den din bästa vän. Om vi erkänner döden så kommer många att slippa två, tre år av förlorad livskvalitet ovh förlorad värdighet, samtidigt som vi sparar enorma pengar som kan frigöras till annat  samhället. Problemet i västvärlden idag är inte för dåliga vårdmetoder, det är för bra sådana, vi kan hålla människor vid liv långt efter bäst före datumet på detta liv. Dessa bra men dyra vårdmetoder gör att vi måste välja, nu väljer vi att först vårda prio fyra fallen.

Samma sak inom arbetsmarknadspolitiken, vi prioriterar att hjälpa de som är längst ifrån arbetsmarknaden, när vi egentligen borde prioritera de som står närmast densamma. Har vi Krille alk, med fem fyllekörningar bakom sig, skrev nyss ut sig själv från torken och har fått sparken inom två månader från alla tidigare arbeten och en nykter ung man med stor körvana och stort motorintresse som bägge söker AMS-kurs för tunga körkort så kanske att vi skall ge den unge mannen utbildningen, han kommer sedan aldrig mer att vara arbetslös. Krille alk kommer statistiskt sett ej att klara av utbildningen och om han gör det kommer han i alla fall att vara oanställbar, varvid vi för samma pengar har två alltjämt arbetslösa personer, istället för en alltjämt arbetslös och en som aldrig mer är arbetslös.

Samma sak inom sjukskrivningar, om vi direkt sätter in stora resurser på en person som sjukskriver sig för någonting långvarigare än vinterkräksjukan och såväl diagnostiserar som i rimlig utsträckning behandlar vederbörande så kommer vi att få tillbaks många fler i arbete mycket snabbare och de som ej kan bli anställningsbara (svårt skadade, grava missbrukare m.fl) kan få den höga nivå på sjukersättning eller förtidspension som vi tidigare hade, det kan för övrigt då även Svensson som brutit benet och blir borta från sopåkarjobbet i sex veckor.

De som ej till rimliga insatser kan bli anställningsbara ur grupperna ovan kan vi sedan utan att krascha våra resurser försörja med socialbidrag, sjukersättning, förtidspension eller vad vi nu väljer. Med vettigt triage på alla områden får vi färre prio fyra fall, då inga prio ett två eller tre fall kommer att försämras till prio fyra.

Den etiska biten då, ska vi inte hjälpa de som har det svårast? Jo, det är klart att vi ska, men vi måste ge dem meningsfull hjälp, en döende soldat med skottskador i alla kroppsdelar och söndertrasade inälvor är mer hjälpt av morfinsprutor och någon som håller honom i handen när han dör, än av att opereras på i timmar under svåra smärtor och dödsångest, medans mindre skadade kamrater dör av behandlingsbara skador, för att sedan ändå dö, under kirurgens skalpell med defibrilatorns paddlar chockande kroppen gång på gång.
På samma sätt är en Somalisk invandrad analfabet mer hjälpt av rimligt socialbidrag kopplat till krav på att gå på SFI, samtidigt som barnen ges adekvat hjälp att klara skolan och anpassa sig i svenska samhället, än hon är av att skickas på AMSkurser hon ändå inte kommer att klara, tvingas söka arbeten hon ändå inte kommer att få, samtidigt som barnen slås ut i skolan och för den onda spiralen ytterligare ett varv nedåt.
Eller som Krille alk är mer hjälpt av att få en egen bostad, tillgång till torken och en trygg ekonomi, än han är av att hänvisas till en arbetsmarknad som inte vill ha honom till vilken man misslyckas med att anpassa honom genom att skicka honom på utbildning efter utbildning som var och en hade satt en person närmare arbetsmarknaden i anställningsbart skick.
Att tillämåpa triage är alltså inte oetiskt, det är det mest etiska vi kan göra när vi har begränsade resurser, vi ska ge varje person den hjälp som ger dem det bästa utbytet. för den dödsdömde soldaten ovan är det morfin och en hand att hålla, för Krille alk är det en tryggad försörjning genom bidrag, för somaliska analfabeten är det att se till att barnen blir svenskar med somaliskt ursprung, istället för somalier som råkar bo i och hata sverige, för den unga glesbygdsmänniskan är det en bra amsutbildning och för senila Agda åttionio år är det morfin och tillstånd att dö.
Där vi faktiskt kan hjälpa ska vi hjälpa omgående, där vi inte kan hjälpa, eller där våran hjälp i själva verket är stjälp skall vi trösta och smärtstilla. Idag hjälper vi inte där vi kan, där vi sätter in insatser för att hjälpa blir det stjälp och av detta ökar det totala lidandet, men där varken tröstar eller smärtlindrar vi, vi strör salt i såren istället.

Läser på Aftonbladet.se idag där Malin Wollin frågar "Vilken gud kräver att man ska gå i kloster" och utmålar klosterlivet som onaturligt.
Jag håller med om att klosterlivet är ganska långt ifrån det liv som de flesta av oss lever och att det kan framstå som onaturligt (och det skulle alltså inte vara onaturligt att leva i dagens miljonstäder och aldrig komma närmare naturens födelse, död och återfödsel än Snabbköpet och Porslinstronen).
Nåväl, kärnfrågan var, "Vilken gud kräver att man ska gå i kloster" och mitt svar är att Gud inte kräver av någon att gå i kloster. Att gå i kloster väljer man, det är individens eget val (somliga individer har blivit tvingade att gå i kloster, men det är inte gud som tvingat dem, det är andra människors missbruk av sitt fria val som tvingat dem) att gå i kloster är en handling av kärlek till gud och sina medmänniskor, eller en handling för att ge sig själv andrum. Det kan också vara en handling för att försätta sig själv i en situation där man kan överleva. Oavsett vilket så är det ingenting Gud kräver av någon, det är något individen själv väljer, av goda eller sämre skäl. Gud är kärlek.

Aftonbladet har dragit igång en propagandaserie för att spä på manshatet i Sverige. Undrar vad de ser för kommande händelse där det är fördelaktigt för deras politiska syften att ha manshatet och mäns skamkänslor högt laddade. Kanske att få in F! i EU-parlamentet, eller är det valkampanjen inför riksdagsvalet 2010 som börjat redan nu.
Hur som helst, enligt deras utsago dödas sjutton kvinnor varje år i Sverige av en person de lever i eller har levt i kärleksrelation till. För att få lite perspektiv på detta så lever det drygt nio miljoner människor i Sverige, sjutton döda på nio miljoner blir mindre än en död på femhundratusen människor och mindre än en mördad kvinna per 250 000 män.
En årlig frekvens av en på tvåhundrafemtiotusen är så lågt att det inte kan räknas som någontiong normalt eller godkänt från folkflertalet. det är faktiskt skulle jag vilja säga så lågt att det inte ens kan betraktas som ett sjukligt beteende. En dödad per 500 000 personer per år kan bara ses som en statistisk anomali. För att alls kunna göra någonting åt det hela så måste man identifiera vilka grupper som är överrepresenterade i denna typ av brottslighet, för precis som i alla brott så finns det grupper som är signifikant överrepresenterade och det är i dessa man i bästa fall kan identifiera potentiella gärningsmän och söka påverka dessa.
Annars är det två gemensamma nämnare jag kan se hos de som misshandlar sina kvinnor (och i allt för många fall barn), missbruk av Narkotika och/eller Alkohol. två substanser som vi tidigare sökte kontrollera tillgången av i Sverige, men som vi i och med EUs fria rörlighet för varor fått ett obegränsat utbud av i landet.
Hur ska man då komma åt att kvinnor mishandlas och dödas av sina män?
Jag har svårt att se vad mer samhället kan göra än vi gör nu, förutom då att återinföra fungerande gränskontroller mot narkotika och rimliga alkoholkvoter mot gråsprit. De vittnesbörd man fått läsa handlar ju om kvinnor som stannat hos misshandlande män, kvinnor som ensamma konfronterat män de själva och deras vänner vetat att är farliga, kvinnor som stannat kvar i samma småstad som en man de vetat är farlig. Samhället kan inte göra så mycket åt att en person framstår som farlig, så länge h*n håller tån på rätt sida linjen kan vi inte fängsla vederbörande och tvinga någon att flytta från den stad h*n valt att bo i har vi inga verktyg alls för och bör inte ha heller.
Visst kan det upplevas som att vi inskränker en persons frihet när vi säger att "du kan inte bo kvar i samma stad som den här personen som är farlig för dig" eller "du måste lämna den här personen h*n kommer ju att mörda dig". Men det är inte konstigare än att vi kan uppmana någon att sluta dricka trots att alkoholen kommer att finnas kvar i samhället eller att vi lär våra barn att se sig om innan de korsar en väg. Så länge vi har rättsprincipen oskyldig tills motsatsen bevisats samt en åsikt om att ingen skall vara inlåst för evigt så kommer vi att ha farliga människor i samhället, sådana människor liksom farliga djur eller farliga substanser hanterar man bäst genom att hålla sig undan ifrån dem. Näst bäst hanterar man dem genom att bära en pistol och veta hur man hanterar den till självförsvar.
På ett samhälleligt plan så hanterar vi dem bäst genom att skapa en fungerande mentalvård, om Michailovic tagits in när han sökte hjälp, hade Anna Lindh då dödats? Många mördare och våldsmän i vårt samhälle har sökt, men nekats, hjälp. Det måste vi göra någonting åt. Ännu fler självmördare har sökt, men nekats, hjälp, det måste vi verkligen göra någonting åt.

Nåväl, för att knyta ihop säcken, Aftonbladet kör sin klassiska manshatarvinkel i en fråga som kräver så mycket mer, särskilt om man vill få ett positivt slutresultat. Vill man få ett tryggare samhälle så kan man inte fokusera på "könet som slår", man måste fokusera på de människor som är utsatta, ta bort narkotikan, minska alkoholen, hjälp människor som mår dåligt och lär era döttrar och söner att de inte kan rädda en missbrukare som inte själv vill bli räddad. Är det en mor, en far eller ett syskon så ska de naturligtvis ha en beredskap att hjälpa när personen är redo att bli hjälpt, oavsett hur många besvikelser personen givit dem tidigare, men är det en utomstående som de har en medberoendesituation till så är det enda de kan göra att klippa banden och låta landstinget och personens egen blodsfamilj ta hand om vederbörande.

Hade det inte kommit ut två expansioner till World of warcraft så hade jag nått högsta level nu. LVL 60. Nu har jag i o f s 20 levels till att klara av, vilket inte alls är fel. Det ska bli skoj att ge sig av till Shattrath.

Sen så tänkte jag höra om någon har lite kunskap kring vad det kostar att bogsera en sån här båt till Uppsala, vad Kajplats i Fyrisån kostar för en så här stor båt, hur mycket Pellets som kan gå åt för att värma den på vintern etc. JAg skulle väldigt gärna ha den som bostad i Uppsalas Hamn.   http://www.blocket.se/vi/21170353.htm?ca=10_s

Det har gått några år sedan jag tog mitt traktorkort nu (lite över sjutton år närmare bestämt) och nästan lika många år sedan jag tog Bilkörkort (femton år och sju månader närmare bestämt, men vem räknar?), men en sak har bestått genom åren, min kärlek till Epa-.traktorn som fenomen.
Idag har Epatraktorn (eller snarare då A-traktorn, eftersom Epatraktorn inte fått nyregistreras sedan jag föddes) blivit duktigt otidsenlig.
Reglementet för A-traktor bygger på att de ska vara dragfordon, det innebär att de med nödvändighet kommer att vara tunga och med ganska stora motorer, sedan finns vissa regler förhur de skall vara modifierade för att inte kunna köras snabbare än trettio kilometer i timmen. Dessa faktorer tillsammans gör att A-traktorerna är väldigt törstiga fordon, i en tid då vi borde sträva efter bränslesnåla fordon.
I och med Inträdet i EU har vi tvingats införa nya regler kring mopeder, regler som innebär att en femtonåring helt utan relevant förarutbildning får köra ett fyrhjuligt fordon helt utan krocksäkerhet i fyrtiofem kilometer i timmen, medans en sextonåring med traktorkort bara får körasin A-traktor, byggd på en i allmänhet ganska krocksäker personbil i tretio kilometer i timmen, det känns lite märkligt, särskilt som samma sextonåring får köra sina föräldrars bil i 120 kilometer i timmen.
EU-mopedbilarna inför utöver inkonsekvensen i reglerna även en jämlikhetsfråga, Civilingenjörens Dotter får köra hundratusenkronors mopedbil till Bussen eller skolan i fyrtiofem kilometer i timmen, när hon är femton. Arbetargrabben som extraknäcker efter skolan för att få råd med bensin till A-traktorn han byggt får bara köra den i trettio kilometer i timmen, samtidigt som han betalar dyr skatt för den, när han är sexton.
Jag tycker att det är dags att uppdatera reglerna kring ungdomsbilar. Reglerna kring EPA-traktor kom under fyrtiotalet i samband med andra världskriget, då man behövde traktorer till åker och skogsbruk. Under sextio och sjuttiotalet upptäcktes reglerna av ungdomar som började bygga EPA-traktorer som ungdomsbilar, detta irriterade tydligen myndigheterna som då ändrade reglerna, både till det bättre och till det sämre, men man fortsatte ha regler som utgick ifrån att A-traktorn skulle vara ett Dragfordon.
Idag bör man ta konsekvenserna av att man får köpa trafikfarliga plastburkar för 120 000kronor och köra i 45 när man är femton, men inte får köra en krocksäker storbil snabbare än trettio när man är sexton och ändra hastighetsreglerna så att ungdomsbilarna får köras lika fort som mopedbilarna.
Man bör ta konsekvenserna av att A-traktorerna används som ungdomsbilar framförallt och möjliggöra bygget av sådana på lättare bilar än vad som krävs för att uppfylla kravet på en lägsta tillåtna släpvagnsvikt av ett ton för bilar som byggs om till A-traktor.
Man bör ta konsekvenserna av miljötänkandet i samhället och införa regler som möjliggör byggandet av någorlunda bränslesnåla ungdomsbilar.
Man bör även ta konsekvenserna av att låta sextonåringar köra bil i fyrtiofem kilometer i timmen på egen hand och införa vettiga regler för detta.

Mitt förslag på nya regler för ungdomsbilar är följande.
1: Behåll A-traktorreglerna, för dragfordon är de ypperliga och dragfordon kommer alltjämt att behövas.
2: Inför nedanstående regler för ungdomsbilar.
    A: Ungdomsbil får köras av den som innehar traktorkörkort eller motorcykelkörkort och intyg på att man under de
    senaste sju månaderna tagit minst två körlektioner.
    B: Ungdomsbil får ej gå att köras fortare än 45 kilometer i timmen för egen maskin, detta skall tillses genom
    montering på autkoriserad verkstad av GPS-utrustning kopplad till fordonets tändnings eller bränslesystem som
    stryper motorn vid en hastighet av fyrtiofem kilometer i timmen uppmätt hastighet samt loggar hastighet och tidpunkt,
    men ej plats. Denna logg avläses vid årlig kontrollbesiktning av besiktningsman, samt vid eventuell flygande
    besiktning av polisman. Att manipulera log och hastighetsbegränsningsdosan eller dess plomberingar skall vara
    förbjudet vid dagsböter. Trasig dosa skall åtgärdas vid auktoriserad verkstad inom en vecka efter att felet upptäcks,
    annars inträder automatiskt körförbud och dosan räknas som manipulerad vid poliskontroll. Denna dosa medger att
    fordonets samtliga växellägen  och ursprungliga utväxling kan bibehållas, varför fordonet kan framföras på låga varvtal
    och därmed med låg bränsleförbrukning.
    C: Ungdomsbil skall byggas på bil med en tjänstevikt av högst 1500 kilo.
    D: Ungdomsbil får ej ha baksäte, detta skall vara demonterat eller plomberat.
    E: Ungdomsbil skall besiktigas årligen.
    F: Registreringsbesiktning av Ungdomsbil skall räknas som enkel registreringsbesiktning.


Dessa regler kommer tillrätta med de värsta ojämlikheterna mellan rik och fattig i gymnasieåren avseende rörelsefrihet, de kommer tillrätta med en del av A-traktorns miljöpåverkan, de säkrar en högre utbildningsnivå hos förarna, de säkrar en högre säkerhetsmässig standard på fordonen (årlig kontrollbesiktning, kontrollbesiktigade personbilar istället för besiktningsfria plastlådor), de möjliggör för en sextonåring att köpa en bil att köra med som sextonåring och satsa på denna, då de vet att de kan behålla den när de tar B-körkort, de kommer även tillrätta med de värsta hastighetsexcesserna hos många A-traktorer som idag inte sällan medelst gömda växellådsspärrar och liknande kan gå i avsevärda hastigheter.
Dessa regler kommer att ta ungdomsbilen in i det tjugoförsta århundrandet och samtidigt ge svenska ungdomar en liten del av den rörelsefrihet och det förtroende som amerikanska ungdomar får som sextonåringar.

Stimavgifter för Coverband, Disco, radiospelningar etc. Kassetavgift för Kassetter, CD-skivor, MP3 spelare, USB minnen med mera. När musikbranschen ber Nanny-staten om fickpengar så har det historiskt sett visat sig att Nanny-staten tagit upp medborgarnas plånböcker och avgiftsbelagt inspeling av privata samtal, säkerhetskopiering av egna filer etc.
Jag föreslår att vi tar det hela ett steg längre. lägg en avgift på 50 kronor per månad på alla bredbandsuppkopplingar, eller alla snabbare än 256k, utbetala intäkterna från denna avgift till upphovsrättsinnehavarna utifrån fildelningsstatistik från de 100 största fildelningssystemen i Sverige.
en liten risk med det sett ur storindustrins och storpolitikens synpunkt bara, herrarna bakom Star Wreck kommer att tjäna pengar och det vill inte paramount och Ultima Thule, Völund Smed, pluton Svea med flera så kallade vit makt musiker kommer att tjäna pengar och det vill inte Expo och Onkel Konkel och Eddie Meduzas dödsbo kommer att tjäna stora pengar och det vill inte finkulturfolket.
Det här är dock den enda fungerande lösningen här i landet med mindre än att man ska låta multinationella storföretag införa polisstat.
Om 700 000 människor i Sverige fildelar så måste man anse att det allmänna rättsmedvetandet säger att det är okej att fildela, då måste lagstiftningen anpassas efter detta.

Nu är annandag påsk avklarad, så jag är lite sent ute, men jagn tänkte passa på att skryta litegrann,
I år har jag för första gången iakttagit fastan inför påsk. vad exakt den traditionella fastan innebär har jag inte riktigt koll på, men jag har fått uppfattningen att man bland annat brukat avstå från ägg ( i o f s inte så svårt att göra när hönorna ändå inte värper under den perioden historiskt sett). Jag valde att iaktta Fastan genom att avstå från saker som är möjliga att avstå ifrån, men ändå ganska kännbart. De saker jag valde att avstå ifrån var äggmat och kolsyrade läskedrycker.
De regler jag satte upp var att jag skulle helt avstå från kolsyrade läskedrycker och avstå ifrån äggmat i den mån det var rimligt, alltså i de fall då jag var medveten om att det jag var på väg att äta var äggmat, men inte avstå om jag blev bjuden på äggmat.
Under hela fastan upplevde jag det bara som jobbigt vid två tillfällen, första gången var på en resturang som ej hade mjölk eller vatten på kanna. det enda flaskvatten de hade var kolsyrat och det var inte ett dugg lockande, då var det väldigt frestande att ta en trocadero, men jag höll fastan och tog en flaska kolsyrat bordsvatten till maten.
Den andra gången var när jag erbjöds smörgåsar på ett litet café, där fanns köttbullsmackor, gustafskorvsmackor med rödbetssallad samt väldigt lockande räkmackor, då kändes det lite tungt att välja en i och för sig väldigt god gustafskorvsmacka.
Jag klarade ökenvistelsen och bröt fastan vid ca klockan ett på påskdagens eftermiddag med sex falu rågrutsmackor med kokt ägg och ett glas påskmust och ett glas Coca-Cola till. Väldigt läcker frukost.

Vi var iväg några stycken för att skjuta pistol på ett företag i södra stockholm idag, företaget heter "the target" och gav inget särskilt seriöst intryck totalt sett. De låg självklart i en källarlokal och hade en riktigt trevlig lokal med en stor loungeartad foaje och sexton banor på sin inomhusbana med om inte full tjugofemmetersbana så åtminstone uppemot tjugo och motoriserade mål, så man begärde hem tavlan för markering. Vi åkte dit för att vi ville pfovskjuta ett antal vapen, provskjuta som i att få lite känsla för vapnen, så en till tio serier per vapen ungefär var vår avsikt och vad vår kontaktperson gjort upp om med deras kontaktperson, vi var beredda att betala för det och vi hade gjort klart för dem vilka vapen vi framförallt ville prova. När vi kom in till banorna så var det de erbjöd oss tre skott vardera med nior och 32or och ett skott vardera med .45, .357 och .44, vilket inte var vare sig vad vi ville eller vad vi gjort upp om, när vi påpekade detta blev chefen på platsen otrevlig och kastade ut oss och portförbjöd oss.
Långt ifrån professionellt skött av honom och kostade honom dels en bra profit på skjutandet och framförallt en ordentlig badwill.
Det var dock trevligt att känna på glock 17, Para P14 och Ruger Super Blackhawk. Men det hade varit avsevärt trevligare att få känna på dem på riktigt, vilket var vad vi avtalat om.
Besök inte The target, det är dyrt och chefen är en idiot. Åk gärna dit på en Eventskjutning om du är bjuden på en Svensexa eller om företaget bjuder, men gör inte själv affärer med dem i andra fall.

Jag tänkte delge min omgivning årets önskelista ifall någon känner att de behöver inspiration i vad jag bör få till födelsedagen,
Dessvärre kommer önskelistan med nödvändighet att röra sig om ganska dyra saker då jag köper allt billigt jag vill ha praktiskt taget omgående.

* Ett spelande kompressorhorn till min Rekord Caravan, melodin det spelar skall vara colonel boogie, även känd som bron över floden kwai efter den film den gjordes känd i. sist jag kollade så fanns detta kompressorhorn på firman appelt styling som har en nätbutik, www.appelt.se, Signalhornet har artikelnummer 512.

* Driftsättning av någon av mina motorcyklar, ingen direkt billig affär, då den ena behöver motorrenovering och den andra behöver växellådsrenovering.

* Förstahandskontrakt på en lägenhet centralt i Uppsala, för att jag behöver lugn och ro i min boendesituation.

* Ytterligare delar till min grön anna servis, inte tallrikar, vare sig flata eller djupa, ej heller assietter, vanliga saftkannor, såsskålar eller kaffekoppar då jag har allt jag behöver av dessa.

* Renoveringshjälp till sommarstugan där jag vill driftsätta vattnet, måla om minst ett av rummen, byta ut spisen mot en nyare och fräschare (50 cm bred) och reparera sönderrostad takränna i år.

*Riktigt bränslesnål bil, då jag älskar att kunna köra långt och mycket, men drivmedelspriserna börjar bli orimliga. En Lupo 3L, gärna Elsbettkonverterad skulle göra underverk för mina resmöjligheter.

* Körkort för Buss (D) och för tungt släp till lastbil (CE) då det är vad som är kvar för full pott på körkortet.

* Utlandsresa, medelhavs solcharter till resmål i kristet land, eller en USA-trip. då jag aldrig varit utanför det egentliga Sveriges fyra länder eller dess två unionsstater.

*Riktig Digitalkamera (jag är sugen på en Canon Eos 450D)

*En uppsättning riktiga högtalare till min hemmahifi (ett par Cervin Wega HP15 eller ett par av Sound Precisions hemmalämpade högtalare, detta då mina nuvarande vräkningsmaskiner (Jamo Push and pull 420 watt) är lite risiga).

*Omklädning av Sufletten på min CAB

*En ruffad plastsnipa med inombordsmotor och åtminstone två kojplatser

*Saddlesore 1000, alltså tjugofyra timmar (eller lämpligen lite mer, för att slippa köra en enkel tur och retursväng) med en schysst motorcykel och pengar till bensin för en etthundrasextiomilstrip. En saddlesore 1000 är något som jag drömt om att göra i några år nu, men pga ekonomin och bristande hojmaterial ännu ej kunnat företa.

* Rostlagning av min älskade Opel Commodore, inte nödvändigtvis totalrenovering, varje bit av lagning på den är ett steg i rätt riktning.

*Ett par bra och snygga (på mig) solglasögon för att göra arbetet lite lättare under soliga sommardagar.

* Segelbåt, jag är sugen på en Stortriss för att lära mig segla och för att det är för dyrt att köra motorbåt i dagens läge.

* Uppfixning till gott bruksskick av valfri av mina bilar, då jag älskar dem alla.

* modern stationär dator, då min nuvarande inte är 100% i sin funktion och dessutom lite långsam, jag är också sugen på en riktigt stor plattskärm, 24-26".

* liggcykel, för att jag tror att en sådan skulle vara kul att använda på sommaren, helst en highracer och gärna med en eldriven hjälpmotor.

* Origo Heatpal, för värme och matlagning vid längre elavbrott.

*Spannmålskvarn, handvevad, finns ett flertal hos kvarnspecialisten, Porkert 150 keramik heter en variant som jag är sugen på.

*Högkvalitativa handvevade pepparkvarnar, en för svart och en för vitpeppar.

*Bra frystorkat, gärna från mountainhouse i deras stora burkar.

* Vattenfilter för portabelt bruk, både lifestraw typ och större med högre kapacitet.

*riktigt lätt tält av god kvalitet, gärna tvåmans, då ett enmanstält inte är riktigt anpassat för mina mått.

*sovsäck, men betänk min längd och vikt.

*Marschkängor M90 storlek 300, jag köpte ett nytt par i november, men ett par i reserv skadar inte.

* Vete, tröskat, omalet, mycket (jag vill i slutändan ha 100-200 kg hemma, men en femkilossäck är en bra början).

* Vapen och ammunition, men givetvis på ett sätt som inte är olagligare än nödvändigt, så helst först en lagändring så att vi får vermonths eller alaskas vapenlagar, men i vart fall så vill jag inte ha vapen utan en känd och ickekriminell historia.

*med mera, förhoppningsvis har de som känner mig en hyfsad uppfattning om vad jag sulle uppskatta.

När jag är inloggad och försökjer svara på aftonbladets artikel http://www.aftonbladet.se/debatt/article4597889.ab så säger den bara "Du måste vara registrerad användare för att skriva en kommentar."
Så eftersom Aftonbladet inte vill ha mitt svar så klistrar jag in det här istället.


Kärnkraften är absolut inte någon långsiktig lösning på något problem (annat än möjligen hur man driver ett hangarfartyg), i alla fall inte fissionering av Uran. Som en kortsiktig lösning kan jag dock se stora fördelar med den och att slå igång ett par nya reaktorer i våra stolta svenska vakttorn vid Öresund vore om inte annat en skön markering mot Danskarna om att de inte ska lägga sig i vår intrikespolitik.
Kärnkraft på lång sikt såväl som Svenskt industriellt försprång får vi om vi storsatsar på utveckling av komersiella Breatherreaktorer och inte minst acceleratordriven transmutation, dessa lösningar erbjuder inte minst en lösning på kärnavfallsfrågan.
På lite längre sikt (ett par hundra år) så är den enda kärnkraftslösning jag kan se att är acceptabel dock Fusionskraften och fusionskraft har ansetts ligga femtio år framåt i tiden i sextio år framåt i tiden i uppemot sjuttio år nu, så den kan vi inte planera att skall komma och frälsa oss.
Problemen med kärnkraften är flera, brytningen, den begränsade tillgången till brytningsvärt uran, Anrikningen av såväl nybrutet som upparbetningen av gammalt bränsle, Konsekvenserna av en olycka, förvaringen av utbränt kärnbränsle, maktkoncentrationen till ett fåtal aktörer som såhär stora anläggningar innebär och inte minst att de utgör feta terroristmål.
Energihushållning och storskalig användning av småskaliga lösningar är vad jag ser som det bästa sättet att förse det Svenska samhället med energi och där har varken fissionskraft eller storkoncerner som Fortum, E-on eller vattenfall en plats.

De demonstrerande snögubbarna som jag nämnde på bloggen igår har strukit med, men det var inte växthuseffekten som tog dem. När jag började arbeta ikväll så stod de allra flesta av dem kvvar, det var en eller två som var sönderslagna av vandaler, ett par av plakaten hade även börjat sloka, detta sannolikt på grund av värmen.
Någon gång under kvällen har dock någon vandal varit framme och slagit sönder allihopa, jag tror att snöhunden som en av snögubbarna hade i koppel står kvar, men i övrigt är de massakrerade allihopa.
Jag kan bara inte förstå vad sånt ska vara bra för, här har några människor lagt ner ett par timmar på att skapa en installation avsedd att väcka tankar och munterhet hos folket, så kommer någon eller några och anser att de har rätt att förstöra detta vackra och muntra.VARFÖR? om de inte sympatiserade med budskapet unde de väl ha byggt en motdemonstration på andra sidan drottninggatan?det hade varit en avsevärt mer positiv handling. Idag binds alltför mycket av samhällets resurser upp i att bekämpa negativa handlingar, något måste göras åt detta, låt oss återvända till folkhemstidens samkulturella samhälle där alla är och vill vara del i en naturlig gemenskap byggd på tusenårig gemensam kuturell och religiös värdegrund.

I ett sunt samhälle har man en stor välmnående medelklass vari de allra flesta ingår, några få är rika och en liten andel av folket är av olika skäl fattiga. De flesta har dock råd med ett
par utlandsresor årligen och ett sportlov i fjällen, en trevlig bostad och en schysst bil. Sådant har vårt samhälle i Sverige varit under efterkrigstiden fram till och med åttiotalet.
Sedan nittiotalets början har vi dock sett en förändring, den välmående medelklassen har blivit mindre och även mindre välmående, de är stäöndigt pressade av produktivitetskrav , tillgänglighetskrav och hot om uppsägning. Samtidigt har allt fler hamnat i den ekonomiskt trängda underklassen, dels genom att de halkat ner från medelklassen och dels genom att man imorterat människor utifrån vilka kommit raka vägen in i en ekonomiskt utsatt underklass. I den andra änden av spektrat har vi fått fler och fler överrika människor, ofta genom spekulationer på börsen, ibland genom att de skapat och sålt något, såsom männen bakom Skype.
Hur har vi då hamnat i den här situationen?
Ja dels genom den ohämmade massinvandringen förstås, men den kan vi lämna därhän för tillfället, för den kan varken du eller jag åtgärda idag eller imorgon, men även genom vårt eget agerande och vår egen acceptans av andras agerande. Sedan länge tillbaka, sjuttiotalet är nog sinnebilden för det med varvsdöden och utflyttningen av TeKo-industrin, men den utvecklingen har fortsatt, vi har förförts av billiga proodukter importerade från låglöneländer och av maktens tal om den nya kunskapsbaserade ekonomin och serviceindustrin som våra nya frälsare. Detta samtidigt som vi sett arbetslösheten och utslagningen ständigt öka till politikernas och den ständigt rikare överklassens lovord till frihandeln.
Vad vi behöver göra är att ta tillbaks förlorad mark, efterfråga svenskproducerat, även om svenska arbetare skulle vara sämre på att producera skor än tolvåriga vietnamesiskor i Sweatshops, vilket de inte är, de har bara löner de förhoppningsvis kan leva på och ett skattetryck som skall täcka försörjningen av miljoner åldringar, nysvenskar och andra som ej bidrar till sveriges försörjning, så är det för dig en fördel att det blir mer snurr på svenska hjul, med fler skattebetalare och mer konsumtionskraftiga medborgare. Frihandelns profeter talar om att man bara skall göra det man är bäst på, men Kina är inte bäst på att producera datorer, mopeder, telefoner, kläder med mera, de har bara sämst villkor för arbetarna, miljön, dissidenterna, de mänskliga rättigheterna etc.
Vår nödtorft måste vi producera själva, köp svenskproducerad mat, gärna närproducerad, köp svensksydda kläder, helst av svensk ull, men annars helst av bolag som spinner och väver bomullen till kläderna här hemma i Sverige, merkostnaden för svensktillverkat har du snart igen genom full sysselsättning här hemma. De enda som tjänar på en arbetslöshet över två procent är den väldigt rika överklassen som vill ha stort utbud av arbetskraft för att hålla lönerna nere och på så vis krympa arbetskraften och reducera folket till en kämpande underklass som göder de ägande klasserna.
Ta ditt ansvar, vägra timglassamhället, köp svenskt.

Under kvällen när jag arbetade dök det upp ett demonstrationståg i slottsbacken. Demonstranterna beklagar sig över den pågående ökningen av energin i atmosfären och de följder denna får för klimatet. Jag förväntar mig att de ganska gulliga demonstranterna står kvar där in på förmiddagen åtminstone.

Lundström är som vanligt lysande, hans bilder återfinner du på hans hemsida www.bonton.se

Jag tar mig friheten att infoga ett av hans senare alster här som på ett skarpt sätt belyser vår försvarsförmåga av idag. Jag personligen finner det ganska anmärkningsvärt att Finland med en försvarsbudget på dryga tjugo miljarder årligen kan mobilisera 350 000 man, medans våra 37 miljarder årligen bara räcker till att utrusta tiotusen man om ett år, men inga soldater alls om varslet är kortare än så.

Jag Köpte två liter mjölk igår (onsdags i skrivande stund).
Så, vad är allmänintresset i det då?
Ja, kanske inte något särskilt, men den här gången köpte jag inte riktigt den mjölk jag brukar köpa. Till att börja med så var det inte Arla, vilket ju annars är det vanliga här i mälardalen. Vidare så var det ekologisk mjölk, vilket jag inte brukar välja och slutligen det centrala i det hela, det var mjölk av märket sju gårdar. Det är alltså sju mjölkbönder som slagit sig samman under gemensamt varumärke för att få vettigt betalt för sin mjölk. Mjölken separeras, pastöriseras och förpackas hos Gefleortens mejeri i Gävle och kostade hos Luthagens livs tio kronor och femtio öre, markant högre än vanlig mellanmjölk från arla för sju och femtio, eller arla ekologisk mellanmjölk för åtta och femtio, men, om det mesta av den mellanskillnaden går till mjölkbönderna så är det väl värt den extraslanten. Hoppas att de knyter några mindre gårdar till sig också. jag skulle gärna betala extra för mjölk från gårdar med max trettio mjölkdjur, för att hålla landskapen öppna.
Nåväl, slutligen, KÖP MJÖLK FRÅN "SJU GÅRDAR"!

Igår förlovade sig Kronprinsessan och hennes man av folket, i sanning goda nyheter för konungariket Sverige. Med bara lite tur innebär det nya tronföljare inom två till tre år och inte minst att även de andra kungabarnen får bilda familj så att vi på så vis får en bredare bas, större redundans i tronföljden.

Längs många stränder bygger härdade händer båtar

för fiske och frakt.

Man vrider och vänder och bryter och bänder fram båtar

på hårda kontrakt.

Men på något vis

kommer samma gamla kris

och samma hot om sparken från samma expertis.

Men folket behöver ju båtar, ja folket behöver ju skepp!

RÄDDA VARVEN, RÄDDA VARVEN, men gör det fort.

Så sjöng nationalteatern på sjuttiotalet. Men staten valde att inte rädda varven, varvsstöden var ett skämt och hade karaktären av arbetsmarknadsstöd snarare än av offensivt arbete för marknadsandelar.

Idag domineras marknaden för fraktskepp av Hyundai i Sydkorea. Vad utmärker Hyundai? Vad gör att just de kan tillverka skepp och göra vinst? Är det deras revolutionerande produktionsteknik?

Ja, till viss del, den revolutionerande produktionstekniken togs fram på Arendal i Göteborg på sjuttiotalet. Är det deras duktiga arbetare? Ja, delvis, de är ungefär lika duktiga som de Svenska arbetarna i Göteborg, alltså ganska förbannat skickliga och yrkesstolra.

Det avgörande är dock varken yrkesskicklighet, arbetsmetoder, fördelaktigt klimat, längre arbetsveckor, eller ens lägre skattekostnader pga färre åldringar att vårda, inga in vandrare att försörja och gott om hemmafruar som håller nere kostnaderna för barnomsorg med mera. Inte heller sämre arbetarskydd, arbetsmiljölagar, miljölagar eller löner kan förklara detta, deras löner är ungefär desamma som i Sverige. Inte ens alla dessa faktorer i samverkan förklarar varför Hyundai kan vara marknadsdominerande, medans Sveriges varvsindustri är i det närmaste utraderad.

Förklaringen stavas Statsstöd, Hyundai har omfattande Statsstöd. När alla andra har statsstöd så måste även vi ge vår industri statsstöd, eller förlora den.

Nu är det i bilindustrin vi har samma läge. Det krävs statsstöd. GM har varit världens största biltillverkare de flesta av de senaste dryga sjuttio åren, utan statsstöd, men nu går Toyota om dem, varför gör de det? Svaret stavas STATSSTÖD. Toyotas stora guldägg de senaste tio åren har varit Prius och därtill relaterade hyvridmodeller (Camry, ett flertal lexusvarianter) har enligt många initierade källor utvecklats med enorma insatser av statliga japanska medel och Toyota får enligt samma sagesmän kompensation från staten för att många av modellerna säljs med förlust.

Volvo har stått starka på egna ben och volvo personvagnar har sedan försäljningen varit en tillförlitlig vinstmaskin för Ford, en vinstmaskin som man lyft ur enorma pengar ur för att stödja det nya moderbolaget. Idag går Volvo, Volvo PV och Saab dåligt och då säger borgarna ”låt dem dö, bär de sig inte så får de dö, det är marknadens lag. Men om det nu är marknadens lag så är den lagen satt ur spel. Alla andra länder stöder sina industrier med stora belopp, då är det orättvist om inte vi stödjer vår industri på samma sätt.

På tidiga nittiotalet hade volvo en konceptbil, ECC, en hybridbil som man fann vara för dyr att sätta i produktion. Med lite statligt stöd då hade volvo varit marknadsledande idag.

Idag står vi inför ett teknikskifte i bilindustrin, ingen av dagens bilmodeller kommer att vara gångbar om tre år, i det läget ska vi inte låta vår bilindustri falla på dålig ekonomi och mindre marknadslyckade befintliga modeller. Vi ska hjälpa dem igenom krisen , ta över SAAB, stöd Volvo. Vi ska se till att SAAB som statsägt bolag utvecklar världens bästa bränslecellsbilar, världens bästa vätgasdrivna förbränningsmotorbilar (Aero X med turboladdad vätgasmotor, mums, en miljöanpassad supersportbil) och världens bästa seriehybrider för olika biobränslen så att Saab har de mest attraktiva bilarna på marknaden när vi går ur krisen. Vi ska stödja Volvo PV och Volvo att även de stå tekniskt starka när vi går ur krisen. Under högkon junkturen får sedan biltillverkarna stå eller falla på egna meriter, men idag är det fel läge att låta dem falla.

Ytterligare skäl att rädda Saab är att Saabs årliga förluster är billigare än att försörja de som blir arbetslösa om Saab faller med trots allt i slutändan samma skattepengar.